NATUR OCH TERRORISM
Osäkerheten är astronomisk
Smärtan utbred, inget ljus
Bara tunnel
Arbetarklassen desperat
Medelklassen vilsnare än någonsin
Allt som var på låtsas är borta nu
Hon är gjord av lera,
svårt att leva med järnet mot strupen
En kyckling vet endast äggets sanna
natur när den är fullvuxen
/ Det vi lever
Det finns en viss mystik med hägern
En ensamhet i den tjocka dimman
Hägern är bättre än oss, visar det det stolt
Tiden har stannat i den sakta forsande ån
där hägern bor
/ hägern
Är döden inte bara den fysiska manifestationen
Av tystnaden?
Tycker en inte att alla lik ser ut som
Tysnaden?
Under mina år har jag märkt hur intensivårdarna
Nonchalant lägger duken över en
Ung som gammal,
Fattig som rik
Duken landar alltid detsamma
Utan någon som helst relation
Till den bortgångne
Systers ögon är alltid detsamma
Bara en annan förlorad för syster
När ett försvinner, kommer ett annat
Tagen ditt av syster med den lyst i ögonen
Den systern har hopp, trots att hennes
Patient kan få duken över sig
Som barn trodde jag på att vi
Ville ersätta de döda, med det födda
En tanke vars ursprungskälla
Jag bär med mig än idag
Stackars skapelse lever
Endast för andra
/ Symbolism
Min första berättelse jag skrev
Handlade om att förverkliga ens önskningar
På den tiden var jag alldeles ny
Inom detta
Vilsenheten var mitt hem och misären min mentor
Denna berättelse gav mig stor glädje
Som ett färdigt verk min källa till lycka
Det blev roten till min anspråksfullhet
Som hjälpte mig med ensamheten
Det var inget fel på mig
/ Berättelsen jag skrev
Man kan älska att försvinna
I sina tankar
De går hur djupt som helst
Oändlighet är bara början
Du har hela universum i dig
Ty det är svårt att leva när man
Ser sin reflektion innan
Man ser botten hos vattenpölen
De borde inte finnas, så överallt
Utan något djupt
Jag kom på att kråkan aldrig stirrar på
Sin reflekton
/ Det djupa
Jag har alltid haft en
Beundran för poesin
Även när jag inte har vetat det
Såg allt från den lensen
Gott som ont
Min beundran förstörde mig
Konsumerade mig
För att sedan spy ut mig
I min sanna form
Sedan dess har det sällan blivit fel
/ Det nya jag
Sträcker ut handen för att
Någon ska ta den, ingen tar den
I denna platta värld
Bygger folk stegar
Ingen av de speciellt höga
De faller och blir säg aldrig lik
Eller så tysnar de
I min värld så är de alla döda
/ stegar
Den merkantila samhället har stulit från oss
Liv och lust
Ett enda angrepp på förnuftet
Som urmakarens verk vi lever
Och råttorna är i verkstan
Inget ligger i sin ordning
Något bättre än människa kunde man vara född
Utan medvete att tänka är inget för dig
Har ni någonsin sett en stor råtta äta en mindre råtta?
Inte jag heller
Vad säger det? Ingenting
Men en del av sanningen finns i det vi sällan ser
Ibland även det vi blundar för
Det sas att Hemingway inte ville lämna denna värld
Att han älskade den för mycket
Du upplever endast Guds barmhärtighet när
Du stirrar genom dödens vinglas
För Hemingway var det prosan
/ När jag blandar
Sisyphus är lycklig, låt oss alla enas
Vad har man för val när evigheten
Inte vill lämmna
Ack, lidelsen har ett slut
Även för den i evigheten
Ledsen det är han aldrig
Ensam det är han aldrig
Och hopp finns över hela sträckan
/ Camus på stäppen
Jag har en stark tro på att
Det som gör en poet
Är misären, eller kärlekens domain
Inget i mellan
Stackars Byron kunde inte lämna
/ Den andra misären
Krig är gamla män som pratar och unga män som dör
Krig är en välskött och oljat maskin
Krig är alltings fader
Krig borde vara ditt hem, din hustru, ditt liv och död
Hur kan du inte röra geväret?
Har en pacifist nånsin kramat åt äran
Våra fiender borde pålas och flås
Vår älskade nation pekar och om de pekar fel
Så är det synd om oss.
I nationens intresse och vägledning dräper vi
Formar vi
Den värld
Vi förtjänar
/ Nationens vägledning
Med inget att förlora, ser man inget
Varken för eller nackdelar
Man går sin sträcka utan att veta
Lider i sin öppenhet för världen att se
Ingen människa är ensam
Bara isolerad
Skadan är alltid värre än den ser ut
I detta fall dödlig
Min tur den aldrig kommen
Skadad med känslan av ensamhet
/ Skadad
En flod med två sidor
Barbari och harmoni
Jag måste över till harmoni
En sida där alla tar hand om varandra
Och en annan sida där alla försöker ta dö på varandra
För att lämna ett meddelande
Jag vill vara lycklig
Och fly härifrån
/ Floden
I ett marathon drar jag mitt andliga svärd
Utan som helst tvekan och hugger till mot mig snabbt
I en duell mot mig själv för mig för mig själv
Mitt hat mot mig kommer få mig att vinna
Segra så alla ser
Mitt hat göder mig
Smärtan lämnar mig som jag vill vara
Snart når jag stadiet av människa
Och ingen kommer flina åt mig
/ Dem ska se
Makt över spice är makt över alla
Böj knäet eller sväva i tomma intet
Vi är många ni är få
Död åt er alla
Vi skall råda
Ni ska ha sanden över er
/ Gedi Prime
I en duell är det första blodet som förlorar
Men den som tappar först har inget att förlora efter
Den ser till att sin motståndare tappar mer
Sen dör båda av infektion
Så underhållande
/ De båda försvinner
Jag sa en gång att ångest var
Konsekvenserna av ett liv man inte skulle leva
Hur ensam jag blev
Men mina motståndare hatar sig själva
Det trodde inte på att de perfekta livet fanns
De har fel
Jag ska hitta och leva det
/ Det jag söker
Om du sjuknar till kan du alltid
Blöda ut sjukan ur ditt omlopp
Ty ingen har försökt det
Ut med det gamla
In med det nya
Häll det gamla blodet i skålar och spill ut det
Där ingen är
/ Doktor Ahemd
l
Det finns en viss dragningskraft med nattlivet
I alla storstäder, en viss typ av skönhet
Bara om den hade kunnat dra mig
Omringad av folk från alla håll och kanter
Skikt, bakgrunder och strävan
Min ensamhet ljuder mest
Tack Gud
/ Nattens dragningskraft
Med stolhet stiger vi inn i historien
Formar den efter vår vilja
De stirrar på vår råhet, det sista dem ser
Vi begär inga ursäkter
Varken förståelse eller uppmärksamhet
Vår röst är slut och var inget värt
Dagen vi säger nej till bröd är här
Med perfekt precision ska vi träffa det vi siktar på
Grandiositeten av vårt ämbete ska skådas genom tiderna
Inget kommer gå fel
/ Framtiden
Jag skrev en berättelse om en parasit en gång
Hur den tog över världen och skapa elände
Endast baserat på vad jag har sett i mitt liv
Man tycker synd om parasitens offer
Ifrågasätter naturens mening
Med en sådan handling
Kan vi inte lida med värdighet?
/ Det jag ville göra
Det finns något kraftigt med hungern
Drar en framåt spirituellt
Jag har tänkt så mycket under den hungern
Mått så bra
Gett mig en kvickhet jag alltid saknade
Nu är jag redo för hemskheterna
Är nära oslagbar, men med största sannolikhet
Aldrig nå ditt
Jag klarar mig och jag mår som bäst
När jag inte kan sluta skriva
/ Vandring med inget
Jag flög en varm sommardag, inte så högt
Jag krascha in i Nordsjön, precis utanför
Den danska västkusten
Jag kom upp i luften igen, så jag kunde krascha på torget
Efter den kraschen flög jag inte mer
Istället släpades jag så att kläderna slets sönder
Mina försökt att komma upp i luften misslyckades
Åtta mer som högs kom jag
Det gick upp och ner, upp och ner, upp och ner
/ Min verklighet
Hugg till mig med svärdet, släpp alla pilspetsar på mig
Låt himlen färgas av all ammunition och låt de snurra mot min riktning
Bespruta mig med all brännbar syra, försök dränka mig
I radioaktivt avfall
Ge mig mig Titangift
Släpp mig från thermosfären
Låt stjärnor och även galaxer falla på mig
Jag lär återstå
/ Försöket att leva
Ibland jämför jag mig själv med Napoleon
Tror jag är bättre än alla
Stjäl vad jag vill, mördar vem jag vill
Någon som jag gäller inte lagen för
De lär aldrig fånga mig, vilka är dessa
Fånar som har skrivit lagen?
Antingen ärver jag världen eller eldar jag
Det jag inte kan ockupera
/ Min och endast min egendom
Omringad av ilsket hav, till min rädsla hör jag röster från det
Välkommen, välkommen, du har aldrig varit ensam
Jag stjuter att jag inte hör hemma där
Ljudet från tusen gråterskor piercar mina öron
Jag springer in i stugan min
För att sedan komma ut till ett
Lugnt vatten
Där stirrar de på mig med sina huvuden
Ovanför ytan
/ Ilskna havet
På väg hem såg jag en död fiskmås
Bredvid en död ekorre
Blodet rann ur dess mun, ett väldigt
Tjockt och rött blod
Den ena öppna öga såg jag, där låg smärtan kvar
Och ingen mås brydde sig
/ Fiskmåsen
Hon dansade i stäppen
I ett land hon inte hörde hemma
Hon försvann framför mina ögon
Jag lämmna
Utan någon musik kan hon dansa
Tittade inte på mig en gång
Jag söker inte henne
Jag behöver inte henne
Jag har stäppen
/ Stäppen
Glas är gjord av sand
Då får vi aldrig slut på glas
Alla kan få ett glas i världen
Ett med deras namn på
Vem vill inte ha ett glas
Glas är gjord av sand
/ Glas
Författare: Najib Ahmed