Nattens fjädrars starka ljus… En cylinderböns salva är nu – Spionaforism…
Min siamesiska själ, smekt mellan en kvinnas fingrar, är en fläckig, fet racket
I ett tillkännagivande som ingen hör säljer den gamle bagaren kroppar. Fingrarna faller bakom varje glas, klankyrkogårdar vid deras spetsar
Barnröster som dör på de vattniga sluttningarna närmar sig mig i sandaler. Jag samlar min skugga från jordgubbsträdgården. Jag finner frid i sömnen. Ung dysterhet minns mina spår på mina fötter
Varje gång jag öppnar ett svart uppslagsverk letar jag efter mitt pluralansikte på sidorna.
Ballonger fyller himlen. I flaskan blåser jag, havsbrisen… Någon sjunger en vaggvisa och mina ögon svajar i den nyföddas vagga.
Hjortar är ritade på Ulysses hud. Mina rådjur! Min mage som jag kände igen från förr
Kakelplattornas horn är gjorda med båtar. Blått färgämne söktes i oljekällor. Mattor gjorda av jord…
Och min stad blir snabbt insvept i mattan. Skaka, garnisoner, skaka Galata i min darrande handflata!
En fabrik som producerar epoker i solpalatset… Maskiner och jättebord på balkongerna…
Papper flyger runt på bordet. Vid världens nollpunkt bränner mitt sinne rökelse på huvudet av en kannibalstam
Min rösts splitter skär igenom mina nät. Jag är född ur ett förlorat hav. Atlantis blir min mamma
Ulysses sätter mitt namn på det och verkar i tysthet döden på min axel…
Författare: Binnaz Deniz YILDIZ