Kategorier
Noveller

Kärleken mellan oss två

Vinden tar tag i min knälånga klänning. Jag blundar och lyssnar på alla viskningar. Vindens viskningar. Det ända dem viskar är ditt namn, men tillslut tystnar dem. Jag slår upp ögonen igen. Miracle står fortfarande bredvid mig. Hans svarta ögon är djupa som sjöar och jag kan se dig i hans blick. Hela han påminner om dig. Miracle är min ädelsten, jag har aldrig haft en vackrare och snällare häst.

Han är lika vacker och snäll som du var. Innan det hemska skedde. Innan du lämnade mig och denna jord. Innan du for till himlen. Men om jag blundar så kan jag fortfarande se dig framför mig, blåa ögon och naturligt grått hår. Jag kan även höra din röst, när du förklarar att allt ska gå bra. Att du skulle klara av det. Men jag kan bara inte acceptera att du är borta. Allting gick så fort, och nu finns du inte mer.

Alla andra tror att jag är oberörd, för det är så jag vill verka på utsidan. Men på insidan gråter jag, mycket och länge. Det kommer aldrig sluta. För jag känner fortfarande samma starka smärta som den dagen då allt brast, för den smärtan kommer alltid finnas kvar. Jag känner fortfarande samma starka längtan, för den längtan kommer aldrig mattas av. Varför var det just du som drabbades utav cancern? Varför var det just du som inte orkade kämpa längre? Jag vet att det inte finns några svar på mina frågor. Men jag kan ändå inte låta bli att undra.

Miracle gnäggar lågt och jag väcks ur min drömvärld. Jag trycker till försiktigt med skänklarna, och vi galopperar längs stranden med det stänkande vattnet efter oss. Mitt bruna hår fladdrar i fartvinden och ögonen tåras. Ända sen det hemska skedde för två år sedan skedde så har en stor pusselbit ifrån mitt liv trillat bort och försvunnit. Pusselbiten av dig. Jag kommer aldrig att få höra när du kommer hem från jobbet igen, hur du ropar på mig och frågar hur jag mår. Jag komer aldrig att få se ditt ansikte igen, vackert och varmt. Jag kommer aldrig att få röra vid din hud igen, aldrig få krama dig. Jag kommer aldrig få se dig igen. Mina armar börjar skaka vid tanken, men jag vet att jag måste vara stark. Våra barn skulle inte må bra om dem hade en sorgsen och deppig mamma, det skulle bara få dem att må sämre. Så det som jag måste lära mig är att kontrollera smärtan. Jag måste lära mig att vara tacksam för det jag har, och saknaden efter dig måste bli vackra minnen som jag aldrig glömmer. Och det ska jag lära mig nu.

Miracle saktar långsamt av och jag glider ner på marken. Sakta börjar vi gå längs stranden. Din favoritstrand. Det minns jag. Jag nynnar på Lalehs låt. Det var vår sång, det minns jag också. Jag kommer ihåg allting vi gjorde tillsammans. Vi hade det så bra ihop. Jag önskar att vi kunde spela upp allting om och om igen, precis som en video som hakat upp sig. Men det går inte, det har jag lärt mig nu. Allting varar inte för evigt. Men jag vet en sak som kommer finnas kvar för alltid, oavsett vad som än händer. Och det är kärleken mellan en man och en kvinna. Det är kärleken mellan oss två.

 

Författare: Saga

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *