Kategorier
Noveller

Puritanfällan

Nationens mål hade definierats som ekonomisk tillväxt och ju mer som BNP växte ju mer nöjd var nationen. BNP ökningen skulle framförallt vara konsumtionsbaserad, ju mer medborgarna konsumerade, ju mer skulle BNP öka  och det allmänna välståndet bre ut sig. Ökad efterfrågan i ekonomin gjorde att produktionen av varor och tjänster konstant tilltog allt folk fick arbete och att börsen steg.

Nu var problemet det att vissa medborgare saboterade denna utveckling genom att konsumera alldeles för lite och därmed blev en bromskloss på all utveckling. De kallades för puritanextremister och ansågs vara ett reellt samhällsproblem och utgöra en ökande samhällsfara.

För att motarbeta dessa destruktiva krafter hade ett TV-bolag skapat ett nytt program ”Puritanfällan” som åkte runt i landet för att avslöja och påverka dessa medborgare. Det var två grabbar från ”Tillväxtverket” som ledde programmet  som skulle uppmana folk att konsumera mera för att stödja den ekonomiska tillväxten.

De hade nu hittat en familj som bodde strax utanför Värnamo, som de skulle besöka. Där bodde Erik och Maja vars konsumtion var extremt låg och det gällde nu att positivt påverka dem.

Grabbarna togs emot av det äkta paret och bjöds på kaffe och nybakade bullar. De försökte genast att få dem att konsumera mer, men de mötte på ett stort motstånd. En sparad slant är så god som en intjänad, upprepade paret gång på gång.

Men ni har ju 1 350 000 kronor på banken, inga skulder och lever på pension och ert lilla jordbruk och är 75 år gamla. Varför inte sätta igång och konsumera?

En bra slant på banken är alltid bra att ha, invände Maja, man vet inte, det kan komma onda tider. Vad hon inte talade om var att de för säkerhets skull hade en hel del pengar hemma under sofflocket, om Smålandsbanken skulle gå omkull.

Men det måste vara någonting som ni vill, utropade grabbarna desperat. Jo, erkände de, vi vill sitta i ekan och fiska. Det ger oss lugn i vår själ och fisk till middag.

Men en dator, skulle inte det kunna vara något? Det skulle ju kunna göra att ni var med i världen och visste vad som hände? Nja, vi har Smålandsposten och sedan så har vi ju vår radio och vår 17 tums TV, så vi vet nog vad som händer. Vi vet tillräckligt om eländet ute i världen.

Nu tog grabbarna Erik avsides och talade om för honom att med en dator så kunde man se på många nakna damer och skåda på mycket rajtan-tajtan på höskullen. Skulle inte det vara något? Hm, invände han, det var mycket töser i min ungdom, men nu håller jag mig till Emma och rajtan-tajktan ser jag väl varje dag bland mina kor, grisar och höns.

Mobiltelefon då, ni måste ha en mobiltelefon, försökte grabbarna. Vi har en fast, intygade Erik och Maja, och med den så klarar vi oss bra. Men om någon ringer och ni inte är inne, vad gör ni då? Tja, är det något viktigt så får de väl ringa igen och är det någon telefonförsäljare så är det väl bara bra att vi inte är inne.

Grabbarna slet sitt hår och förklarade för TV-publiken att detta var nog deras svåraste fall någonsin. De försökts att locka med både det ena och det andra, men utan framgång.

Men skulle det inre vara roligt att gå ut och äta någon gång, vädjade grabbarna till det gamla paret? Nja, sade de, de hade varit i Värnamo för tio år sedan i olika ärenden och då hade de gått på restaurang och ätit pytt i panna och druckit lättöl och det skulle de mycket väl kunna tänka sig att gör igen.

Pytt i panna och lättöl, skrek grabbarna desperat och slet sitt hår, här krävs min själ ostron och champagne. Förslaget föll inte i god jord. Champagne hade de druckit för 20 år sedan men tyckte bara att det kittlade så konstigt i magen och ostron var ju bara något slemmigt som gled omkring i munnen.

Grabbarna gav upp, aldrig hade de misslyckats som denna gång. Kanske skulle programmet nu läggas ner och de fick se sig om efter ett nytt jobb.

Programmet hade dock orsakat panik i landet. Regeringen tillsatte omedelbart en kriskommission som hade som mål att motarbeta alla konsumtionsvägrare som fastnat i puritanfällan. Kommissionen föreslog att det skulle inrättas en ny myndighet ”Konsumtionsbefrämjandet” som skulle analysera problems och komma med förslag hur ett sådant asocialt beteende kunde motarbetas.

Det skrevs upprörda ledare om Erik och Majas skadliga inflytande och de dömdes ut av en samlad press och politikerkår. Näringslivet gav ut en broschyr om vad som skulle hända om fler betedde sig på detta destruktiv sätt. BNP skulle sjunka med 50% och arbetslösheten skulle tredubblas på ett år. Hela bygder fick överges och industrins konkurrenskraft skulle i stort sett försvinna i en globaliserad ekonomi.

Av detta märkte inte Erik och Maja så mycket. Det fortsatte sina lugna liv och tog hand om sina djur och köksträdgården. En kväll när de var ute för att se på fullmånen ställde de sig på den upplysta ängen. Månljuset var så starkt att det var magiskt. De såg sina långa skuggor och förundrades över nattens skönhet. Deras hund, Roffe, gick med dem, men blev lite orolig över den ljusa natten. Han gnällde och skällde till. Ja, ja viskade Erik till Maja, hundarna skäller, men månen går tyst sina bana.

Författare: Anders Kjellström

Ett svar på ”Puritanfällan”

Ann-Marie du Plessissäger:

Din novell/debattinlägg roade mig kolossalt. Visst sitter vi hjälplöst fast i konsumtionen. En härlig parodi på verkligheten. Och så kontrasten till de gamla, som helt enkelt inte har vårt konsumtionsbehov. Tack för dina rader!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *