Jag såg eldgravar brinna i mina tårars öken.
Frysta djurs spökskuggor… Jakt-DNA:t i mig — Caravaggio snörde åt min hals/ Ansiktet som smälter på mina rutor gör mina öron döva
Händer — släta barockstatyns vägglöss
I mitt hjärtas lösning slet de loss min sjunkna stads träfolk/Jag gröpte ur min guds ögon, i mitt bords köttbyrå gömmer jag hans blodiga klädnad. Jag band hans brösts alfabete kring min arm
Fingerlösa soldater på den sista doftens himmel… I vildsinnet dit ingen vågar se förlorade de sina lemmar. Och i min hjärnas volymlösa jord gror vapen/Därför beskjuter astraalprofetior mina gator
I MITT KATEKTISKA TRÄSK, MIN DJÄVUL SOM DÖDADE MIN BARNDOM, i hans fötters skog förlorade jag min mor. Jag klonade hennes hår — för att finna hennes kropp när världens slut är nått
”SÖK MIG!” ropade jag på Anatomilektionen till Tulps män i svarta likkläden. Jag lade min kropp på den hängande kroken. Jag smeker min själ medan den sista hemlingen tynar på mina läppar
Två ensamma och drömlösa konungar byggde sin tron ur mina celler. ”Detta är det huvudlösa kejsarsnittet, min lekplats!” skrek den ene till den andre. Och de stampar ursinnigt midt i min sömn/Från deltat fäster den gröne vingar utan rast
De bittraste uppteckningarnas metallsmak håller i min tidlöshet
I mina tårars öken /såg jag eldens gravar ruttna
Jag klonade min mors hår/För att finna hennes kropp när världens slut är nått
Och hon fruktar mörkrets djup till döds… När jag omfamnar den sårar mina naglar mitt skinn/Jag väntar tyst på att min själ skall stiga fram och komma… Bakom den dörren — ännu…
Författare: Binnaz Deniz YILDIZ