Den där kvällen

Hon stod i dörröppningen med en stor klump i magen och såg ut över de vackert och omsorgsfullt dukade borden. Hon tänkte: Hur kommer detta att gå?

Det hon inte visste då, var att hon sex och en halv timme senare skulle gå ut genom samma dörröppning med en känsla av lugn och glädjepirr i magen.

Hon vände sig om igen och gick till utrymmet där hon hängt av sin kappa och fortsatte förbi mot toaletterna. Det var fortfarande ganska tomt i lokalerna, endast några få andra gäster hade anlänt. Hon gick in i toalettrummet, som var tomt, såg sig i spegeln och fortsatte in i toalettbåset.

Nu är hon verkligen här – nu har tillfället kommit som hon har gruvat sig för. Enda sedan inbjudan kom, hade hon önskat att den aldrig hade kommit, men samtidigt hade en annan del av henne känt tacksamhet och glädje över att hon blivit inbjuden.

Hur länge sedan var det nu? Tiden går så fort. Hur många år har det gått sedan hon var tvungen att flytta? Hon tänkte efter och började räkna på fingrarna. Fem år var det! Fem år och drygt tre månader för att vara exakt. Det hade nästan tagit ett halvår innan hon bestämde sig för att flytta från Kramnäs. Flytta – hon hade inte bara flyttat så där, av fri vilja – hon hade flytt! Vad hade hänt om hon hade stannat kvar? Om hon stannat och kämpat, om hon hade stått kvar och inte låtit sig knäckas?

Tur att hon hade haft Saga vid sin sida. Saga hade stöttat och trott på henne hela tiden…. eller…..???? Hur har det varit den senaste tiden..…??? något hade ju förändrats….

Hon rycktes tvärt ur sina tankar när hon hörde röster närma sig och dörren till toalettrummet öppnades. Hon gjorde sig klar, spolade, klev ut ur toabåset och stängde dörren efter sig. Utanför stod två lite äldre kvinnor framför spegeln. Den ene bättrade på sin röda mun med mer läppstift och den andre borstade sitt tjocka gråsprängda hår med en kraftig borste, när de stannade i sina rörelser och tittade på henne genom spegeln.

-”Hej” sa Tuva, samtidigt som hon började tvätta sina händer och kvinnan som bättrat på sina läppar, försvann in i ett av toabåsen och låste dörren om sig.

-”Hej……” sa den gråhåriga.

Tuva vände sig mot kvinnan och log.

När hon såg kvinnans ansikte och mötte hennes blick stelnade hon till.

Efter en liten stund, som kändes som en evighet sa kvinnan:

-”Men du – jag känner igen dig, tror jag. Du ser bekant ut”.

-”Jaha…jag känner Saga som har festen, vi är från samma by, Kramnäs. Jag heter Tuva”

-”Åhhhh….jasså” sa den gråhåriga lite förvånat. ”Inte konstigt att du såg bekant ut. Jag är Sagas mamma”.

Tuva trodde inte sina öron.

Kvinnans väninna kom ut från toabåset, tvättade händerna och vände sig mot den gråhåriga, som samtidigt sa:

-”Eeeh….ja….hej så länge då. Vi ses väl därute”

De båda kvinnorna gick mot dörren och när de gick ut, hörde Tuva att kvinnan med de röda läpparna viskade något till den gråhåriga.

Tuva tog tag i handfatet, lutade pannan mot spegeln och suckade djupt. Vad hade just hänt? Vad var det hon precis hade varit med om? Hade hon mött ett spöke eller drömde hon bara? Hon kanske vaknar snart, hemma i sin egen sköna, trygga säng och upptäcker att hon drömt en otäck dröm. Hon låter kallvatten rinna över handlederna. När hon stängt av kranen och torkat händerna, nöp hon sig i armen. Nej! det var ingen dröm.

Om det verkligen är Agneta, Sagas mamma, som är här på Sagas 30-års fest, då har hon varit med om det omöjliga. Hon har precis mött en person som stigit upp från de döda!

Nu kom det in tre andra kvinnor i rummet. De var i 30-års åldern och Tuva antog att de var nya vänner eller arbetskamrater till Saga.

Hon visste att Saga och hennes pojkvän Tobbe hade skaffat sig ett stort umgänge sedan de flyttat ihop i Gräsvik.

Det var ca fyra år sedan Saga hade flyttat ifrån Kramnäs in till Gräsvik tillsammans med Tobbe. Saga och Tobbe hade varit ett par i snart fem och ett halvt år. Tuva känner egentligen inte Tobbe så bra. Hon hann bara träffa honom två gånger innan hon flyttade från Kramnäs och har bara varit och hälsat på Saga och Tobbe i deras lägenhet två gånger. Saga har hälsat på Tuva tre gånger i hennes lägenhet, men då var Tobbe inte med. Senast hon träffade Saga var för över ett halvår sedan. Det var då Saga berättade att hon ville ha ett hejdundrande kalas när hon fyller 30 år. De har pratat i telefon ganska ofta, men det senaste månaderna hade kontakten ebbat ut och de hade pratat i telefon en stund kanske högst en gång varannan vecka.

Hon kom tillbaka till verkligheten, när en av tjejerna tilltalade henne.

-”Hejsan” sa en av tjejerna och såg på Tuva genom spegeln. Hon såg glad och vänlig ut.

-”Hej” svarade Tuva.

-”Känner du Saga eller Tobbe?” frågade tjejen efter en liten stund, medan hon bättrade på kajalstrecken runt ögonen.

”Jag känner Saga!” sa Tuva ”Jag är barndomskamrat med henne, jag heter Tuva” sa hon sedan och sträckte fram handen till en hälsning.

-”Lisa” sa den andre och tog Tuvas hand. Hon tryckte den lätt, svepte med handen och sa ”- det här är Farah och Lotta. Vi är jobbarkompisar till Saga. Det här ska bli jättekul….det kommer tydligen en massa folk”

-”Aa, det ska bli jättekul” sa Tuva, rättade till tofsen och gick mot dörren.

-”Hej så länge – vi ses!”

När hon kom ut från toalettrummet , gick hon mot foajén där en massa människor hade samlats nu. Spridda fraser som ”tjejna” ”kul att ses” och ”är du här?” hördes genom sorlet. Tuva kände sig vilsen och bortkommen, så hon ställde sig och lutade axeln mot en pelare i utkanten av människohopen. Hon tittade ut över massan av folk och hon såg inte någon hon kände igen. Varken Saga eller Tobbe. Plötsligt klingade någon i en klocka och sorlet tystnade mer och mer och en mansröst hördes:

-”Jaa. Hej allesammans och välkomna”. Tuva flyttade sig framåt en bit, för att bättre kunna se den som pratade. ”Jag heter Jonas och kommer att vara Sagas högra hand ikväll. Just nu lägger Saga och Tobbe sista handen utanför kulisserna, och ser till att allt är som det ska vara, en kväll som denna” sa han, skrattade till kort och fortsatte ”När alla gästerna har kommit – det fattas några ännu – kommer Saga hit och hälsar er varmt välkomna till hennes 30-års kalas… sååå… när ni lämnat era presenter där borta på bordet, är ni välkomna till baren. Mia och Rod står beredda att förse er med varsitt glas bubbel, med eller utan alkohol, det finns något för alla sorter, ha ha ha……förresten en sak till….. Saga har bett mig att säga att hon ödmjukast avböjer tal ikväll. Jag lovade henne att framföra det och nu har jag gjort det. Jaaaa… välkomna fram till baren sedan…”

Genast började folkmassan röra sig. De flesta drog sig mot presentbordet men Tuva började gå mot baren med en gång. Hon ville lämna presenten till Saga direkt. Hon ville se Sagas min när hon öppnade paketet. Tuva hoppades att Saga skulle bli förvånad först och sedan bli jätteglad.

När hon med glaset i handen gick tillbaka mot pelaren, såg hon en nacke bakifrån. Hennes hjärta började slå hårt.

Nej, nej det kan inte stämma, var det verkligen han?

Hon samlade sig, fortsatte fram till pelaren och låtsades som om ingenting hänt, lutade sig mot pelaren igen och spanade ut över folkmassan. Nej, inget bekant ansikte, inte heller någon bekant nacke. Det var antagligen spänningen inom henne som spelat ett spratt. Hon tog en klunk av välkomstbubblet och sa tyst till sig själv:

Lugna ner dig nu tjejen. Varför tror du att något skulle gå på tok nu, när ingenting har hänt på alla dessa år. Å andra sidan, om det nu var Agneta som jag hälsade på i toalettrummet, hade faktiskt något hänt. Det hade det faktiskt – Agneta hade i så fall uppstått från de döda! Saga har ju sagt att hennes mamma hade tagit livet av sig, efter ’den där kvällen’. Hur kan hon då vara här??????

Tuva började tänka på ’den där kvällen’ när allt hände. Det är snart sex år sedan. ’Den där kvällen när hon skulle……’

Utan att Tuva märkt att någon sig närmade sig, kände hon en lätt klapp på axeln. Hon hoppade till, där hon stod försjunken i sina tankar, och höll nästan på att tappa glaset. Hon vände sig snabbt om, beredd på att hon skulle stå öga mot öga med någon hon i över fem år absolut inte velat träffa. När hennes sinnen lugnat ner sig igen, drog hon en djup suck av lättnad

-” Oj… förlåt! Skrämde jag dig så?”

-” Hoppsan, jag stod visst i egna tankar…Åhhh, är det du?” sa Tuva och log. ”Vad roligt att se dig igen. Jag undrade just om du skulle vara här ikväll”

-” Jo, det är väl klart att man vill komma på fest, särskilt när det är syrran som bjuder” sa Vega ”Det var länge sedan……..jag var inte helt säker på att det var du!”

Vega var Sagas 3 år yngre syster, och de hade inte träffats sedan Tuva flyttade från Kramnäs.

-”Ja, jag vet” sa Tuva. ”Det har blivit lite mer av mej sen jag bodde hemma. Äntligen lite mer kurvor om man säger så….ingen planka längre”

-” Det klär dig verkligen” sa Vega. ”Och så är du varken råttfärgad eller har samma pagefrisyr längre” sa hon och skrattande.

-” Näää – någon gång måste man ändra sin look och det passade bra i samband med flytten….” svarade Tuva. ”Men du är dig precis lik….Hur är det med dig nu för tiden” fortsatte hon. ” Bor du kvar i byhålan?”

-” Nej, jag flyttade för……Du..du vi får prata senare. Jag ser att Jonas vinkar åt mig att komma…..har lovat att hjälpa till om det skulle behövas” sa hon. Hon gav Tuva en snabb kram och banade sig iväg genom folkmassan.

Oj oj oj, tänkte Tuva, nu har en av mina farhågor för kvällen besannats.

Vega var en av de personer som hon oroat sig för att träffa. Hon kände sig lite matt och tog med sig glaset till kapprummet. Där fanns en liten gul soffa med mjuka kuddar, som hon satte sig i. Det kom fortfarande några personer som hängde upp sina kläder, så Tuva antog att det ännu fanns lite tid kvar att samla ihop sig, innan Saga skulle välkomna sina gäster.

Nu återvände tankarna till åren innan ’den där kvällen’. Hon tänkte på sin egen familj och hur glada de var, när de flyttade in i den stora vita villan med sjötomt precis i utkanten av Kramnäs. Det var hon, mamma och pappa som tömde den stora våningen i Stockholm och begav sig ut ”till vischan” som hennes kompisar sa. Det är nästan 20 år sedan nu, tänkte hon. Hon undrade hur det hade varit om de hade stannat i Stockholm. Hon visste inte riktigt varför de flyttade, bara att mamma o pappa sagt att det var det bästa som kunde hända. Hon skulle fylla tolv år den hösten och hon hade tyckt att det var spännande. Det var ett jätte fint hus med många rum att leka i. Huset var bara deras eget och dessutom hade de en egen sandstrand att bada vid och flera fruktträd i trädgården. Men varför flyttade de dit? Det hade gått rykten i skolan att hennes mamma o pappa kunde köpa det stora huset för att de hade tagit pengar från andra. De var tjuvar, hade hon hört kompisarna tissla och viska, när hon började i skolan.

-” Men är det här du sitter…” sa en välbekant röst bredvid henne ”jag letade efter dig. Vega sa att du hade kommit och att hon pratat med dig. Åhh vad glad jag är att se dig” sa Saga och satte sig i soffan, bredvid Tuva.

-” Saga, äntligen…. jag har spanat efter dig. Jonas talade förstås om att du och Tobbe kollade att allt var ok bakom kulisserna, är allt okey?”

-” Ja, nu har jag full koll” sa Saga. ”Jag är bara lite stressad…….Måste leta rätt på Tobbe, innan jag ska hälsa mina gäster välkomna. Jag vill att han är vid min sida då. Du, vi ses mer under kvällen.”

Båda reste sig upp och de kramade om varandra, innan Saga skyndade vidare.

Jaaaa, skönt! Nu har den värsta nervositeten lagt sig, tänkte Tuva. Nu har jag träffat både Vega och Saga och hittills har det ju gått bra. Hon satte sig i soffan igen och tömde de sista dropparna i glaset. Det var bra att Saga hittade mig här. Det kändes oväntat bra att träffa henne. Skönt att ”isen är bruten” oss emellan för ikväll. Hon verkade ärligt glad att se mig!?

Lite konstigt var det att hon inte nämnde Agneta i och för sig, tänkte hon vidare. Om det verkligen var Agneta, borde hon ha sagt något till mig. Men Saga kanske redan visste att jag träffade på henne tidigare, eller så är det inte Agneta…… men varför skulle någon annan utge sig för att vara en död mamma?????? särskilt som det är på dotterns 30-års fest?

Nu klämtade klockan igen, och Tuva hörde Jonas röst som bad om lite tystnad. Tuva reste sig och när sorlet tystnat kom hon precis lagom ut i foajén, för att se Saga kliva upp på den lilla pallen som Jonas stått på tidigare. Hon såg att Lisa, som hon tidigare träffat i toalettrummet, stod framför henne. Tuva knackade Lisa lätt på axeln och sa:

-”Hej igen, nu händer det något”

Lisa vände på huvudet, log och nickade.

-”Känner du många här?” frågade Tuva.

-”Ja, hej igen. Nääää, tror inte det. Farah, Lotta och så Saga förstås” sa Lisa

-”Ok, nu börjar hon” sa Tuva

-”Hej kära vänner” började Saga. ”Varmt, varmt välkomna till mitt kalas. Jag hoppas att det kommer bli en rolig, härlig och minnesvärd kväll! Först vill jag presentera en person, för er som inte redan känner honom förstås, en person som betyder väldigt mycket för mig och som har varit en stor del av att denna kväll kunnat bli av. Min käre sambo Tobbe!”

Massiva applåder och busvisslingar ekade i lokalen, när Tobbe räckte upp armen och vinkade.

”Så ja….såå ja! Nu räcker det!” skrattade Saga

Applåderna och busvisslingar avtog och Saga fortsatte.

”Jag tänkte berätta lite om hur kvällen är tänkt att bli och jag hoppas att ni hjälper till på alla sätt och vis att göra denna kväll till en fest att minnas!”

Mera applåder!

”Innan ni går in till matsalen, måste ni gå vägen bakom baren. Där sitter en karta på vardera sidor om korridoren på väggarna och där hittar ni er bordsplacering. Jag ber er att anta er plats med glädje, eftersom vi, Tobbe och jag, har lagt ner mycket möda och besvär på att alla ska få bordsgrannar, som ni var och en ska ha glädje av under middagen! När ni hittat er plats på kartan………”

Saga fortsatte med informationen om kvällen och till slut tackade hon för uppmärksamheten. Folkmassan började röra sig mot korridoren med bordsplaceringskartorna och Tuva föstes med i massan av folk. Hon kom upp vid sidan av Lisa.

-”Hej igen… var var vi?” sa Lisa och vände sig mot Tuva. ” jo, visst ja, om jag kände många här…. nej tror inte att jag gör det. Lotta, Karin, Saga förstås o sen har jag träffat Tobbe några gånger. Å nu dig också – litegrann. Saga sa att hennes släkt också ska komma – känner du dem?”

-”Sagas släkt?” Sa Tuva. ” jag har träffat hennes lillasyster här i alla fall”

Medan de letade efter sina namn på kartan över bordsplaceringen, kom det ett flertal andra som också ville leta efter sin plats, så Tuva och Lisa kom ifrån varann.

-” Nu har jag hittat min plats” gastade Lisa efter en stund. ”Bon apetit – vi ses på dansgolvet senare” sa hon och försvann.

Tuva stod en stund till, innan hon hittade sitt namn. Hon ögnade snabbt igenom namnen på kartan och såg inte något särskilt namn som hon reagerade på, bara att hennes bordskavaljer heter Amir. Efter hon klurat ut på vilken sida av rummet hon skulle gå in, började hon gå mot dörröppningen hon tidigare tittade in igenom. När hon passerade några personer som redan stod vid sina platser, tittade hon upp och bort mot andra sidan av rummet. Blicken fastnade på den gråhåriga damen hon tidigare mött i toalettrummet, hon som sa att hon var Agneta, Sagas mamma. Agnetas bordskavaljer drog ut hennes stol och Agneta satt sig ner. Bordskavaljeren lika så. De började tala med varandra på en gång.

Stående framför sin stol, väntande på sin bordskavaljer, tittade Tuva så ingående på Agneta hon kunde, utan att väcka någon uppmärksamhet. Det kan nog vara Agneta, tänkte Tuva. Samma kroppsspråk och gester som hon kände igen från förr. Ansiktet var bekant, det tyckte hon förut också, i toalettrummet.

Nu kom minnena från förr tillbaka. Tänk som hon var – så svår och underlig Agneta hade varit. Tuva hade dragit sig för att gå med Saga hem, om hon visste att Sagas mamma var hemma. En gång när hon var där och Agneta kom hem, när Saga o Tuva satt i köket och drack mjölk och åt en smörgås, ville Tuva gå hem direkt. Men Saga ville så gärna att de skulle lyssna på den nya cd:n hon köpt för egna pengar, så de plockade undan efter sig och gick upp till Sagas lilla rum. När de stod vid cd spelaren tittade Tuva ut genom fönstret och fick se Sagas lillebror Albin komma in genom grinden. Tuva hade sett honom i skolan många gånger och också hejat på honom, men han hade aldrig varit hemma när hon varit hos Saga. Musiken kom igång och Saga började röra sig rytmiskt. Snart stod båda och dansade febrilt. De svängde med höfterna, viftade med armarna och sjöng högt och ljudligt i refrängen.

När de spelade låten för tredje gången, bankade Agneta på dörren och skrek till dem att nu fick det vara nog! Saga drog genast ned volymen och satte pekfingret framför munnen. ”Schhh – det går snart över” sa hon. De fortsatte att spela fler cd skivor på låg volym, när de efter en stund hörde en skåpdörr smälla igen i köket.

-”Vad i h-vete gör du så där för hela tiden. Jag har ju sagt åt dig att lägga av. Att jag alltid ska behöva skälla på dig och man får ju skämmas” skrek Agneta. Det gick en liten stund innan hon fortsatte ”Du vågar inte komma tillbaka” samtidigt som dörren slog igen och Tuva såg Albin rusa ut genom grinden bort från huset.

Nu kom bordsgrannen på hennes högra sida, drog ut stolen till sin bordsdam och innan han satte sig ner, nickade han åt Tuva. Tuva nickade tillbaka och nu kom även hennes bordskavaljer Amir till sin plats. Han log åt Tuva och sträckte artigt fram handen.

-”Amir” sa han ”trevligt”

-”Tuva” sa Tuva och tog hans hand. ”Ja, det här ska bli trevligt.” Bra, tänkte hon, det var ett bra handslag, lagom hårt och lagom långt.

Amir drog ut stolen, Tuva satt sig och det gjorde Amir också. ”Kul” sa han. ”Det här blir nog bra”

Tuva tittade länge bort över bordet och där satt Vega några platser bort. Just då tittade Vega åt hennes håll och de vinkade lätt åt varandra. Tuva log – det kändes bra att ha Vega inom synhåll.

Nu kom gästerna mitt emot Tuva och de presenterade sig för varandra, Anna och Henrik hette de.

Nu klingade det till i ett glas, gästerna tystnade och Saga tog till orda.

-”Mina goda kära vänner, välkomna till bords. Hoppas att alla hittat sin plats och att ni kommer att trivas under middagen med era bordsgrannar”

Saga beskrev ingående förrätten, huvudrätten och vilka drycker som ska serveras till detta och avslutade med:

-”Desserten har vi tänkt som ett buffébord, där ni alla får sitta var ni vill och med vem ni vill och som jag tidigare sa, så kommer bandet att börja spela lite lugnt o fint under desserten. Sen ni är så klart välkomna upp på dansgolvet när ni känner att ni behöver röra på er. Jag vill också tacka för alla paket. Jag har tjuvkikat på presentbordet och det är alldeles för många paket för att öppna allihop i kväll. Jag gör det hemma imorgon i lugn och ro. Till sist – så önskar jag er en riktigt härlig kväll. SKÅL!”

Alla höjde sina glas och skålade ljudligt. Därefter blev det närapå tyst en liten stund, innan klirr med bestick och sorl mellan bordsgrannar tog fart. Tuva riktade blicken snett bakom Anna som satt mitt emot, och såg mitt på Lisa som satt vid bordet bakom. Tursamt nog tittade Lisa upp just då och höjde sitt glas mot Tuva. En tyst SKÅL gick mellan de båda.

-” Jaaha du, kanske får bordskavaljeren skåla med sin bordsdam…” sa Amir och höjde sitt glas, innan Tuva hunnit att ställa ner sitt.

-”Javisst” sa Tuva och förde sitt glas till munnen på nytt. ”Skål”

-”Vem är du då? Hur kommer det sig att du är här?” frågade Amir.

-”Jag är en gammal kompis till Saga. Vi har känt varandra i ungefär 18 år. Ja jösses vad tiden går. Var tar alla år vägen? Du själv då – varför är du här? Du känner Tobbe, förstår jag!?”

-” Ja, jag känner Tobbe. Inte lika länge som du och Saga har gjort förstås, men vi har känt varann nästan lika länge som Saga o Tobbe har bott här. Vi jobbar tillsammans. Han är en jäkla bra kille”

-” Kul att höra, jag känner honom inte så mycket, jag vet bara det Saga har talet om. Men han verkar just.”

Tuva tyckte att bordskavaljeren var okey, han verkade lätt att prata med, artig också – men blev han sur över att hon hann skåla med Lisa först, innan han hann att göra det? Det lät nästan så, funderade Tuva. Ja ja, visar han sig vara tråkig eller så, så kan jag smita från honom vid desserten, tänkte hon.

Nu var förrätten uppäten och ljudvolymen ökade sakta. Tuva kände att hon behövde röra på sig lite och ursäktade sig med att hon behövde besöka damrummet. Utanför matsalen mötte Tuva, Farah och Lotta som kom i sällskap med en man. De pratade livligt med varandra och verkade skoja om något roligt, för de började skratta högt och ljudligt innan de mötte Tuva.

-”Tuva -hej! Hur är det? Har du det bra? Har du en trevlig kväll med din bordskavaljer?” bubblade Lotta. ”Vi måste gå o få ur oss lite, som vi har fått i oss” fortsatte hon, tittade på Farah och skrattade. De båda fortsatte att fnissa och tittade på mannen de hade sällskap med. ”Ja, eller hur” sa Farah och mannen svarade ”ja, verkligen!”

-” Jaha, okey, va bra då” svarade Tuva, samtidigt som de tre gick mot terassen. Vad var det med dem? undrade hon för sig själv, de verkade nästan höga….

Efter toabesök, fix av tofs, läppar och mascara, gick Tuva tillbaka till sin plats vid bordet igen. Amir satt och pratade med bordsgrannen till vänster om honom och Henrik pratade med Anna och hennes bordskavaljer, så ingen märkte knappt att hon kom tillbaka. Hon hällde upp lite mer vin till sig, från den nästan tomma flaskan på bordet och återgick till tankarna hon haft tidigare.

Den gången för länge länge sedan, visste hon inte alls vad som pågått hemma hos Saga. Det var första gången hon fått en glimt av hur det brukade vara där hemma. Då hade hon heller inte vetat vad hon senare skulle bli indragen i! Plötsligt stannade hennes tankar, hon kände sig iakttagen. Hon lyfte blicken och några bord framför henne stod kvinnan som påstod att hon var Sagas mamma och stirrade på henne. Hennes första impuls var att sänka blicken, men sekunden senare tänkte Tuva att: vad i h-vete också. Hon, vem det än må vara, ska inte få förstöra den här kvällen för mig, och stirrade stint tillbaka.

-” Men oj, vad stirrar du på? Du ser ut som om du sett ett spöke” sa Amir och log.

-” Ja, det trodde jag också, att jag sett ett spöke, alltså” sa Tuva och log tillbaka.

-”Var det något spännande som sas med damen på andra sidan?” undrade hon.

-” Nja, inget speciellt – jag fick veta att hon var med i stadens kör och att hon sjöng i sopranstämman”

-” Ja men det var väl värdefull information. Du kanske älskar körsång och blir stamgäst på körens framträdanden” sa Tuva med glimten i ögat.

Nu kom varmrätten in och det såg fint ut. Trots förrätt och ett glas vin, kände Tuva att det skulle bli gott med varm mat nu. Antagligen har matlusten blivit bättre nu, när nervositeten avtagit och hon hade ju också bestämt sig för att ha riktigt roligt den här kvällen. Alla runt omkring Tuva började också äta, så samtalen tystnade för en stund.

”-” Får jag fylla på ditt glas lite grann? frågade Amir efter att de ätit några tuggor.

-”Tack, tack” sa Tuva. ”…..Du…Har ni nära kontakt, du och Tobbe?”

-”Njjaaa” svarade Amir ”Tobbe o jag har kommit varandra ganska nära, särskilt den sista tiden……du…får jag säga en sak?”

-”Ja visst! Absolut!” sa Tuva, tittade på Amir. Jag och Tobbe skulle kolla på en Korpenmatch på idrottsparken. Vi har jobbarkompisar som spelar i Korplaget. Vi kanske också ska börja lira förresten… i alla fall så stod Tobbe och Saga o väntade i korsningen vid Ica, du vet? Men det var då jag såg henne – Den gråhåriga damen. Hon o Saga stod kvar när vi gick”

-”Hur länge sen var det där???”

-”Jaaaaa – kanske en och en halv månad sedan”

-””Sa Tobbe vem det var?”

-”Han sa att det var någon som Saga träffat genom jobbet.”

-”Jaha,hm” Hummade Tuva lite förvånat.

-”Du, du får ursäkta, jag behöver gå till herrummet. Det pockar på……..kommer strax tillbaka….” sa Amir, reste sig och gick.

Vad är det som händer egentligen? Tuva får det inte att gå ihop. Saga står där med sin mamma, med denne som är någon hon har träffat genom jobbet, och Sagas mamma som är död!

Minnena kommer åter tillbaka och hon befinner sig i Kramnäs igen. Nu har Tuva börjat i skolan på höstterminen i sexan och de första veckorna går hon helt ensam till skolan, ensam från skolan och är ensam på rasterna. Alla andra verkar ha känt varandra sen evigheter och alla har någon att vara med på rasterna och i matsalen. Men inte hon…..ännu!

På tredje veckan när Tuva gick till skolan på morgonen och skulle precis passera en tvärväg, såg hon en tjej komma på vägen från höger. Hon känner igen henne från klassen. Det var Saga, och Tuva saktar ner lite på stegen med syfte att Saga ska hinna ikapp, eftersom Tuva fått intryck av att Saga verkar just. Mycket riktigt, Saga kommer ikapp, och de börjar prata.

Detta var början på Tuvas och Sagas vänskap och den gången – när Tuva var hos Saga och Agneta kom hem och grälade med Albin – var kanske tredje gången Tuva var hos Saga. Det var bara henne Tuva varit hemma hos över huvud taget. Till någon annan hade hon aldrig blivit hembjuden, så länge de gick kvar i grundskolan, men det blev lite bättre i gymnasiet, när de bytte skola och fick fler och nya kompisar.

Men varför hade hon haft så svårt att bli vän med de andra i klassen, varför tisslade och tisslade de runt omkring henne? Hon hade aldrig förstått vad hon gjort för fel. Det var hemskt att känna sig utfrusen i den åldern, när det är så viktigt att vara någon i sociala sammanhang.

Ja, Saga o Tuva hade blivit väldigt goda vänner. Inte bara Saga o Tuva, utan Tuva och Albin också. Hon mindes första gången hon upptäckte att hon ville att han också skulle vara hemma, de gånger när de var hemma hos Saga. Albin fick mer än gärna vara hemma, men mamma Agneta skulle helst inte vara hemma. Nu så här i efterhand tyckte hon att det var självklart att hon kände så då. Men då var hon inte lika säker på att det inte var hennes eget fel att Agneta inte tyckte om henne.

Någon harklade sig tätt intill henne och tankarna skingrades. Det var Henrik, bordsgrannen som ville skåla med henne.

-”du…skååååål! sa han ”äntligen…… trodde aldrig att hon skulle gå på muggen nån gång. Såå tråååååkig att klockorna stannar” sa han och flinade mot Tuva.

-”ähhh….skål” sa Tuva tillbaka ”är du så säker på att hennes bordskavaljer är så rolig då..” replikerade Tuva ”man har det inte bättre än man gör sig, sa min mamma alltid….” Vad fick hon det ifrån? Det hade hennes mamma aldrig sagt.

-” Åhhhhh fan” sa Henrik. ”Faan va klokt sagt” sa han och reste sig vingligt upp.

-”Jag drar en repa å kollar läget” fortsatte han och vinglade iväg.

Anna som satt mitt emot Tuva, skakade på huvudet och sa:

-”Ja, ja det finns alltid några som inte kan hantera alkohol. Han behöver röra på sig o få lite luft”

Tuva nickade medhållande och fortsatte att äta den goda maten. Det fanns några tuggor kvar innan tallriken var tom och hon började känna sig lagom mätt och belåten. Det blir ju efterrätt också så det är bäst att ha lite plats kvar för det, tänkte hon.

Amir kom tillbaka och i samma stund klingade det i ett glas igen. Denna gång var det Jonas som tog till orda igen.

-”Kära gäster” började han. ”På Sagas vägnar ska jag meddela att middagen går mot sitt slut. Personligen tycker jag de har lyckats förträffligt med menyn och det har smakat helt fantastiskt gott. De är värda en stor applåd, tycker jag”

Rungande applåder ekade i rummet, tillsammans med uppskattande visslingar och bravorop. När applåderna tystnat fortsatte han:

-”Okey….. snart börjar musiken spela och innan dansen kan ta vid, behöver vi ta bort borden här närmast. Alla bord kommer att bli avdukade och uppfräschade, så att det blir trivsamt att äta desserten där sedan. Som redan sagts kommer desserten att serveras som en buffé och den dukas upp på dessa bord” Han sveper med handen mot borden som står en liten bit bort och fortsätter sedan. ”När ni ätit er mat färdigt, kommer ni nog att behöva röra på er lite, kanske besöka dam- respektive herr-rummet. Det finns två toaletter en trappa upp också, eller så vill ni kanske få lite frisk luft på den fina terassen som finns därborta”

Han pekar åt det hållet som Tuva såg Lotta och Farah gå tidigare, tillsammans med mannen de hade sällskap med.

-”Det ni behöver tänka på när ni går från era platser, är att ni får med er eventuella tillhörigheter. Antagligen kommer ni att inta desserten på annan plats än de ni hade under middagen och också kanske i annat sällskap. Det finns några soffgrupper och fåtöljer här bakom, som ni också kan sitta vid. Ja…nu har jag bara en sak kvar – sedan får ni fortsätta med det ni gjorde – när desserten är avslutad, kommer baren att öppna och ni handlar där till självkostnadspris. Naturligtvis ökar vårt eminenta band, både volym och tempo så det blir säkert knökfullt på golvet ganska så fort! Nu får jag tacka för er uppmärksamhet och önskar er en fortsatt riktigt rolig och härlig kväll”

-”Okey….hoppas vi får tillfälle att prata mer sen under kvällen” sa Amir. ”Du vill säkert få tillfälle att prata med gamla bekanta medan du äter efterrätten”

-”Ja” svarade Tuva ” jo det förstås. Jag tänkte bl.a. prata lite mer med Vega, det var ju så länge sen vi sågs”

-”Eeeeh… Vega???” sa Amir undrande.

-”Ja, Sagas syster. Jag har inte träffat henne sedan jag flyttade från byn” förklarade Tuva. Hon tog sin sista tugga, höjde glaset och sa: -”Skål då! och tack för trevligt sällskap under middagen”

-”Ja..tack detsamma. Skål!”

Tuva nickade och skålade med Anna, mitt emot, ”Ha en trevlig fortsättning på kvällen” sa Anna.

-”Tack detsamma” sa Tuva, och gav den tomma stolen på sin högra sida, en blick. ”Undrar vart Henrik tog vägen” sa hon. Anna svarade ”Ja…han behövde verkligen fräscha upp sig, hoppas att det är det han gör och inte tvärtom. Vi ses säkert under kvällen om inte nån annan stans, så på dansgolvet hoppas jag”.

-”Absolut, vi får se till att det blir fart där” sa Tuva ”Hej så länge” hon nickade först mot Anna och sedan mot Amir, på samma gång som hon reste sig.

När hon dragit in stolen efter sig och vände sig om, såg hon en ryggtavla snett framför sig, som gjorde att hon stannade upp. Hon stod stilla och stirrade efter ryggen som försvann bakom ett hörn. Där var den igen, tänkte hon. Ryggen, nacken och håret som jag såg i foajén förut. Det kan inte vara så, det kan det bara inte. Hon visste verkligen att det inte kan vara så, ändå började hon tvivla på sig själv – igen.

Nu kom samma känsla tillbaka, samma känsla som tiden efter ’den där kvällen’. När hon började tvivla på sig själv, även om hon visste att det var någon annan, som kommer att visa sig vara den skyldige. Känslan av tvivel som fick henne att tro på rykten om henne själv och som till slut fick henne att flytta, eller rättare sagt fly från Kramnäs.

Hon hade tänkt leta rätt på Vega innan desserten, men nu behövde hon lite tid för sig själv i lugn och ro, lite tid för att tänka…. Hon gick till kapprummet för att se om soffan var ledig, den hon suttit i när Saga hittade henne. Soffan var ledig. Hon satte sig och tänkte på vem den där ryggtavlan såg ut att tillhöra. Albin….det såg ut som Albins ryggtavla. Som den sett ut då….. Albin… Sagas ett år yngre bror. Hon hade faktiskt blivit kär i honom. Inte först, förstås, men sen. Lite senare när hon, Saga, Albin o Albins kompis Ludde, hade grillat på klipporna. Albin var så snäll. Han var lika snäll som Saga och han brydde sig om Tuva, precis som Saga. Ludde gillade Tuva inte däremot. Han verkade så störig, dryg och allmänt ovårdad. Och så rökte han massor… han stank och inte bara av tobak, hade Tuva fått veta, utan han rökte också mycket gräs. Saga hade sagt att hon var lite orolig för Albin, att han var för mycket med Ludde. Saga trodde att Ludde höll på med droger och hon var rädd att Albin skulle falla för det, han också. Med tanke på att Albin och hans mamma hade så infekterad och osund relation hade Albin haft svårt att träffa varaktiga kompisar. Agneta förstörde alla relationer med dem som Albin gillat och som hade tyckt om honom, så han var väldigt ensam. Även Sagas vänskapsrelationer hade förstörts av mammans sätt att vara. Tuva är den enda som Saga lyckats bli så god vän med, och de båda vet att deras vänskapsrelation är unik, eftersom det är likadant för Tuva.

En dag när Saga och Tuva skulle ses i korsningen, den korsning de träffats i närheten av och blivit vänner, kom inte Saga, utan det var Albin som kom. Saga kunde inte komma, sa han, men hon hade inte velat att Tuva skulle vänta där i onödan. Saga hade bett Albin gå o säga till Tuva, att de skulle ses i skolan i morgon i stället. Senare fick Tuva veta att Albin endast hade gjort det, om Saga betalade honom, och det hade hon gjort.

När Tuva frågade varför Saga inte kunde komma, svarade Albin något osamman-hängande om att hon inte mådde bra och att mamma kommit o sagt att Saga var dålig. Istället för att de båda skulle vända tillbaka hem, var och en för sig, gick de tillsammans till klipporna och satt sig. Solen sken och det var varmt. Albin berättade att han önskade sig en liten båt som han kunde lägga fast vid klippan och att han sparar pengar för att kunna köpa en liten eka, helst med motor.

De satt och pratade om allt möjligt. De trivdes tillsammans och just nu gjorde det ingenting att det var Albin som kommit, istället för Saga. Samtalet flöt på och Albin var lätt att prata med. Snart satt Tuva med hans arm omkring sin rygg. De båda berättade om sina planer inför framtiden. Tuva ville söka journalistlinjen och Albin vill helst bli något bra, fast utan mera pluggande, just nu visste han inte vad han ville. Bara att han ville tjäna massor av stålar. När de skulle skiljas åt, kom de överens om att inte säga någonting om att de hade ”funnit varandra” till någon, inte ens till Saga, utan de skulle bara låtsas att allt är som vanligt.

-”Åhhhh…..Är det här du gömmer dig” sa en röst vid sidan av Tuva. ”Jag har letat efter dig” Det var Lisa som sökt henne. ”Är allt ok?” frågade hon med orolig min och satte sig bredvid Tuva.

-”Ja då…jag tyckte bara jag kände igen någon som det rimligtvis inte kan vara. Jag behövde samla mig lite bara” sa Tuva. ”Hur har du det själv? Har du haft några trevliga samtal eller så, vid bordet?”

-” Absolut. Det var en salig blandning av olika personer. Bl.a en journalist, en barnskötare och en arbetslös småbarnsmamma” svarade hon och skrattade. ”Det var helt ok”

-”Kul…..Du, jag mötte Farah och Lotta förut, de hade sällskap med en kille, de flamsade o verkade faktiskt höga alla tre. De gick mot terassen, tror jag. Var inte du, Farah och Lotta arbetskollegor med Saga?”

-”Jo. Visst. Jag har jobbat med Lotta o Farah länge och de är jättebra kollegor. Tänker du på något speciellt?”

-”Nja….ska inte ni tänka på vad ni gör och hur ni uppför er, även utanför jobbet? Det brukar Saga säga….. att det är viktigt att föregå med gott exempel”

-”Jo, det är väl klart…men kul måste man väl få ha…även om man är polis”

-”Ja, det förstås, jag tyckte bara att det verkade skumt på nåt sätt”

-”Ingen fara” sa Lisa ”Ska vi gå in och se om dessert-buffén kommit fram?”

-”Bra förslag…det gör vi”.

Båda reste sig upp och gick tillsammans in i lokalen igen. Där hade borden blivit avtorkade och fått nya fräscha pappersdukar. Där stod kaffetermosar, sockerskålar och mjölkkannor, tillsammans med små högar av fina servetter. De öl- och vinflaskor som ännu inte hade öppnats stod kvar på borden, med några pappersmuggar runt om. Golvytan var rymligare och bandet spelade pratvänlig musik. Två av borden hade mängder av kakor, olika smak på pannacottor och sammanlagt fem tårtor, alla med olika utseende, innehåll och smak.

Rod var på plats och förberedde öppningen av baren.

Snart var allt ordnat för nästa steg på festen.

Klirr klirr – någon pockade på uppmärksamhet igen.

-”Det är bara jag igen, som vill stjäla er uppmärksamhet en stund” sa Saga och klev upp på den lilla pallen hon stått på i början av kvällen.

-”Jag hoppas ni haft en trevlig kväll så här långt, och att ni är nöjda o belåtna med maten. Nu får ni snart ta för er av efterrätterna och ta plats var ni vill, där det finns plats förstås.

Jag har en önskan nu under sista sittningen, och ber er att ta den på allvar.

Jag vill INTE att NÅGON håller något som helst tal ikväll! Jag tar däremot gärna emot det, om någon har ett tal nedskrivet. Då läser jag det med glädje i morgon och jag kan njuta av det i lugn och ro tillsammans med paketöppningen. Glöm inte att underteckna talet och att paketen behöver ert namn, också…..Nu så….är dessertbuffén och baren öppnade, så varsågoda och ta för er och ha en rolig kväll”

Applåder än en gång. De flesta av gästerna flyttade sig mot buffé bordet, medan andra passade platser, för sig och andra närstående. Tuva kände sig lite bortkommen och visste inte om hon skulle höra med Lisa om hon kunde få sitta vid hennes bord. Hon följde Lisas rygg och ställde sig också i kön och gled in i gamla minnen igen.

Tänk den där gången, när hon och Albin bestämt möte på ”lilla” vägen för att senare

• när hennes föräldrar hade åkt hemifrån – gå hem till henne och tillbringa hela natten tillsammans. Det var med blandade känslor hon hade sett fram emot det, eftersom hon några veckor tidigare, i smyg, kommit på Albin med något hon absolut inte kunde acceptera. Det skulle hon ta upp med honom den kvällen. Hon skulle ställa ultimatum. Antingen henne, eller den andre. INTE båda två.

Hon hade satt sig på en av stenarna vid vägkanten, precis där gräset började. Hon fick vänta en liten stund innan hon hörde steg i gruset vid sidan om sig. Det var Albin som kom. Med fjärilar i magen, osäker om det var av glädje eller obehag, reste hon sig upp. Tuva minns att de hade kramat om varandra och att och hon känt, att Albin var ivrig att komma iväg.

-”Nej… vi kan inte gå med en gång, mamma o pappa har inte kommit iväg ännu” hade hon sagt ” jag är tvungen att hämta grejerna om en stund, när de har stuckit”

Hon minns att Albin blev besviken och att han verkade nervös, men han hade gått med på att sätta sig i gräset en stund och vänta på att Tuva skulle säga: nu kan vi nog gå.

En stund senare hade Tuva tyckt att det var bäst om hon gick själv för att kolla om det var fritt fram hemma nu. Efter lite protester från Albin hade han gått med på att vänta där, tills hon kom tillbaka. Hon hade lovat att skynda sig, så hon skulle ta genvägen genom skogen. Efter en kyss och kram, hade hon skyndat in på stigen vid de stora granarna bakom deras sittplats. Precis när hon passerat de första träden, hörde hon ett gnisslande ljud som närmade sig på grusvägen. Hon stannade upp och lyssnade…

-”Hallå… det är din tur….” Tuva kom tillbaka till verkligheten med ett ryck.

-” Ojjdå…förlåt. Jag stod visst och drömde, förlåt…..Men oj vilka läckra tårtor … och pannakotta…. och chokladpraliner också. Wow!”

Tuva tittade på alla godsakerna och började ta för sig.

”Du Lisa…… har du sett någonstans att sitta? Ser du någon bra plats….?”

De ställde sig bredvid varandra och spanade ut över lokalen.

-”Kolla…sa Lisa ”där borta” hon pekade mot en en av soffgrupperna ”vi skyndar oss dit”

De tog riktning på soffgruppen och hann dit samtidigt med ett annat par.

-”Jaha ja, här är först till kvarn som gäller” sa mannen. ”men vi får plats allihop, och fler därtill”

-”Ja, det är skönt att få sitta lite på sidan om, så man hör vad man säger” sa kvinnan

”och vi vill så gärna sitta tillsammans nu, min man o jag. Vi har ju varit ifrån varann i snart två timmar nu” fortsatte hon och log brett.

”Mia” sa hon och räckte fram handen ”och det här är Michel”

De fyra hälsade på varandra och slog sig ner runt bordet.

-”Ojoj vad mycket gott de bjuder på. Här går inte att hålla igen, men jag tror jag vill ha en cognac till kaffet ändå. Vill någon annan ha något från baren?” frågade Michel. Mia och Tuva tackade ja till varsin limonchello, medan Lisa avstod.

Lisa hällde upp kaffe i kopparna när Michel kom tillbaka med tre glas, till kaffet. De började äta från sina fat med väl tilltagen dessert på.

Efter några tuggor från fatet, några klunkar kaffe från kopparna och en höjd skål med avec-glaset, började samtalet de fyra emellan.

De talade om vilken relation, var och en hade med Saga eller Tobbe.

Mia var kusin med Tobbe och tre år äldre. Nu för tiden hade de inte så mycket umgänge längre, men i de sena tonåren hade de varit i samma gäng och hade många gemensamma vänner fortfarande.

-”Jag är jätteglad att Tobbe har stadgat sig, han var ganska så vild tidigare” sa Mia. ”Men Saga är en jättegullig tjej, de passar ihop som hand i handske och vi har umgåtts lite mer nu på senaste tiden. Sist vi var där var Sagas syster där också….vad är det nu var hon heter? Hon var också väldigt trevlig o gullig, eller hur?” sa hon och vände sig mot Michel.

-”Ja, verkligen, jättetrevlig” svarade Michel.

-”Vega” sa Tuva. ”Hon heter Vega. Har ni pratat med henne här, ikväll?”

-” Nej, vi har inte sett henne” sa Mia

-”Jag träffade henne här förut. Vi hade inte setts sedan jag flyttade från Kramnäs . Hon var sig precis lik, men hon höll på att inte känna igen mig”

-”Varför inte då? Frågade Lisa. ”Ser du så annorlunda ut nu då”

-”Ja tydligen, annan frisyr o hårfärg plus några kilo kurvor” skrattade Tuva.

-”Ok, på så sätt” sa Lisa. ”Men inuti är du likadan?”

-” Neeej, det kan jag inte säga, det har hänt mycket……..”

-” Åhhh, va bra” hördes en röst bakom ryggen på Tuva. ”Äntligen några jag känner…ja, förutom Saga o Tobbe då förstås…..jag har letat efter dig Tuva…får man slå sig ner? Nej men…få se nu…Mia ååå….Micke? Trevligt..!”

Det var Vega. Hon satte sig i fåtöljen, lutade sig fram mot Mia och Michel, räckte fram handen och hälsade.

-”Nästan rätt. Michel är det. Kul att träffa dig igen. Det var inte såå länge sen” sa Michel.

-”Näääää, kan va tre veckor eller nåt…”

-”Hej. Jag är glad att se dig” sa Mia. ”Är allt ok? Jag har undrat så, hur det gick det sen…… När vi gick hem, satt du ju o Saga o pratade om nåt, å ni blev nästan osams….hoppas det har ordnat upp sig”

-”Jooo då, det har det väl, men det är inte riktigt klokt egentligen….helt sjukt…… ” Vega gjorde en paus och såg ut att fundera, tittade på Tuva och fortsatte.

-”Egentligen är det ganska creepe, att du sitter här Tuva……”

-” Vadårå” sa Tuva förvånat.

Ytterligare en paus innan Vega fortsatte.

-”Att du sitter här…… tillsammans med Mia o Michel. Har du träffat dom förut?”

-”Nej…det har jag inte. Vad är det Vega?” sa Tuva och började få kalla kårar utefter ryggraden. Hon tänkte: Vad är det här?? Tar det aldrig slut ikväll??

-”Okey då….eftersom du o jag Mia är släkt kan man säga… att då är Michel ocksåsläkt, och du Tuva är ju Sagas bästa kompis och nästan som riktig släkt, förut i alla fall, så kan jag säga det här högt ….. Du är faktiskt inblandad i att jag o Saga blev osams den kvällen Tuva…”

-”Vaaa??? Är jag inblandad….HUR då???”

Tuva kände hur rummet började snurra runt henne och greppade tag i Lisas arm.

Just då hördes Tobbe ropa en bit ifrån dem och kom springande.

-”Vega!!!!! Åhhh äntligen hittade jag dig. Jag har letat överallt…även på tjejernas”

Han nådde fram till Vega och tog tag i hennes arm.

-”Du måååste komma direkt!! Saga vill att du ska komma! Hon behöver dig!”

Tobbe tog tag i Vegas arm, drog upp ur henne ur fåtöljen och tog hennes hand och skyndade iväg med henne.

Tuva tittade förvånat efter dem och rätt var det var, tvärstannade Vega, vände sig om och pekade mot Tuva, samtidigt som hon sa något till Tobbe. Han tittade mot Tuva med en snabb blick, skakade på huvudet och sa något, medan han vände sig tillbaka och drog med sig Vega bortåt.

-”Vad i hela friden var det här för någonting” sa Lisa och tittade förvånat på Tuva.

-”Tuva, vad är det som pågår” sa Mia. ” Vad är det som händer???”

-”Jaaaaa…jag vet ingenting. Jag fattar absolut ingenting” sa Tuva.

Samtidigt tänkte hon för sig själv: Vad är det som händer? Har det något med ’den där kvällen’ att göra? Var Vega på väg att beskylla henne för något igen, just när Tobbe avbröt henne?

-”Du ser alldeles blek ut – ska vi gå ut och ta lite luft?” Det var Lisa som kom med frågan.

-Jaaaaaa……” viskade Tuva och tog tacksamt emot förslaget.

-”Tack för sällskapet, så länge. Vi ses säkert igen under kvällen” sa Lisa och nickade mot Mia och Michel.

-”Ja, ta hand om er” sa Michel och höjde handen till ett hej då.

Tuva och Lisa gick mot foajén och fortsatte ut till terassen. När de nästan var ute, fick de tränga sig förbi tre personer som stod lite i vägen. Två män och en kvinna som stod tätt ihop i samtal.

-”Ursäkta” sa Lisa och banade sig förbi, tillsammans med Tuva. Precis när Tuva passerade, råkade hennes blick falla på en ene av männen. På en tiondels sekund kände hon igen honom. Det var samme man som gått med Farah och Lotta skrattandes och flamsandes, tidigare under kvällen.

-”Där är han, det var han som hade sällskap med Farah o Lotta förut. Känner du igen honom?” sa Tuva när de var utom hörhåll. ”Fasen också – han ser faktiskt bekant ut, på nått sätt” sa hon sen, mest för sig själv.

-”Nä, jag tror inte det. Jag tror inte att jag sett honom förr” svarade Lisa

De fortsatte ut på terassen och lutade sig ut över räcket.

-”Ta några djupa andetag nu – andas, andas…..” sa Lisa och la armen om Tuvas rygg.

”Du verkar lite skakig, minst sagt – ska jag hämta lite vatten åt dig? Eller något annat?

-”Ja tack, gärna ett glas vatten….. du…. har du lust att hämta kaffet som blev kvar på bordet. Jag hann nästan inte dricka någonting o ta gärna med dej ett glas vatten också, om du kan” bad Tuva.

-”Absolut, det gör jag så gärna, stå kvar här och andas lugnt, så kommer jag tillbaka om en stund” sa Lisa, tryckte lätt Tuvas axel och gick.

Tuva stod och andades djupt. Såg ut över ängen som bredde ut sig en bit längre bort utanför huset. Det var en vacker äng med gula små solar och röda o vita prickar i det gröna gräset.

Tuva funderade lite över om mannen, hon trängde sig förbi nyss, var närmare bekant än hon först trott. Vem skulle det då kunna vara? Hon vände sig sakta om och ställde sig med ryggen mot räcket och tittade diskret mot det lilla sällskapet som stod kvar vid dörröppningen. Mannen som verkade bekant, stod i profil mot Tuva, så hon kunde ta sig en närmare titt, utan att han märkte något. Hon studerade honom ingående och funderade….

Nu!….. Där!…. mannen vände huvudet lite grand och tittade på kvinnan istället och då såg hon det!!! Kan det vara det??? Jo, profilen, det sneda leendet… och längden. I så fall är gesterna förfinade och han har blivit stiligare….äldre. Kan det verkligen vara han – i så fall – vad gjorde HAN här?????

Hon vände sig tillbaka och stirrade ut över ängen igen.

Tuva drömde sig tillbaka: till klippan i solnedgången, där Albin ville lägga sin båt. Han hade ju faktiskt hittat sin perfekta bojsten, i kanten av Tuvas familjs tomt. Hon hade lovat att han skulle få ta den, om han kom på något bra sätt att hämta den. Den var ju så tung. Och det hade han gjort……

Tuva rös till….det var inte roligt att tänka på det….

Då kände hon en knackning på axeln. Hon vände sig om direkt.

Där var han…. mannen som stått i dörröppningen.

-”Ursäkta” sa han. ”Jag tycker du ser så bekant ut…. har jag rätt? Har inte vi träffats någon gång för flera år sedan….?”

Tuva samlade sig snabbt.

-”Njaaa, jag vet inte riktigt” sa hon. ”Var skulle det vara i så fall?”

-” I Kramnäs, bl.a på klipparna vid havet. Tillsammans med Albin och Saga.

-” Jaha, men oj. Jo… när du säger det känner jag igen dig lite. Du har förändrats” sa hon.

-” Jo. Vet du, man utvecklas ju med åren… får både mer pondus och stålar” sa han. ”Det var inte så lätt att känna igen dig heller. Det är liksom mer av dig, inte på ett dåligt sätt, utan på ett bra sätt. Ta det som en komplimang”

-”Tack…. men vad gör du här?” frågade hon. ”Har du någon kontakt med Saga?”

-”Neej inte direkt. Har träffat Vega några gånger däremot, inget regelbundet och mest i affärer” sa han.

-”Affärer…., sa Tuva ”vad då för affärer?

Nu kom Lisa tillbaka med en bricka med kaffe, halvfulla dessertfat och ett glas vatten.

-”Åhhh, tack snälla, vad gulligt”. Tuva vände sig mot Lisa.

-”Det var så lite så, mår du bättre nu?” Sa Lisa och sneglade på mannen bredvid Tuva.

-”Ja, tack. Lite luft i lungorna gjorde susen och dessutom har jag träffat en gammal kompis från Kramnäs – det här är Ludde – och det här är Lisa” sa Tuva och tittade på Ludde o sen på Lisa. ”Han var kompis med Albin, Sagas bror, egentligen. Vi har inte setts sedan jag flyttade, men du har lite affärer ihop med Vega, sa du – vad då för affärer?

-”Vi tar det en annan gång” sa han ”kom Tuva, så dansar vi, hör….., kommer du ihåg låten….”

-”Tack du, men jag vill nog äta efterrätten o dricka kaffet nu först – kanske senare”

-” Okey, Trevligt att träffas igen, och dej också Lisa” sa han och skyndade sig iväg.

-”Var det han? Kände du honom verkligen?”

-” Ja, tyvärr” sa Tuva ”det var han, jag ville aldrig ha något med honom att göra, han rökte gräs och jag tror att han langade annat också…… Neej….Jag förstår inte att han är här ikväll. Saga avskydde ju honom och var rädd för honom, så jag förstår ingenting…… och vad Vega har för affärer med honom, vill jag inte ens gissa”

De stod tysta ett tag och lyssnade på musiken som hördes inifrån.

-”Du… tänk på att Saga är snut” sa Lisa ”Och en tuff sådan, dessutom” hon skrattade till lite. ”Hon har nog koll på läget. Få i dig det där nu, så går vi in o tar dansgolvet i besittning”

De åt det som fanns på faten, drack upp de sista dropparna ur kopparna och gick rakt in på dansgolvet. Efter tre fartfyllda låtar med massor av energikrävande dans, gick de till baren och beställde. De satte sig ner vid ett bord och svalkade sig med varsin kall öl.

-”Ja, men jösses, vilken dålig kondis. Jag måste nog börja med konditionsträning” pustade Tuva ”Ni tränar väl på jobbet, gratis träning va…?”

-” Jo, det gör vi ibland , annars blir det ganska mycket framför skrivbordet också. Du….. har du någon aning om varför Vega sa som hon gjorde, innan Tobbe drog iväg med henne? Att du hade att göra med att hon o Saga blev osams???”

-”Mmmmm… hur väl känner du Saga, har hon pratat om det som hände i Kramnäs, innan vi alla flyttade därifrån? Vet du något om hennes familj? Har du hört om mig innan ikväll?

-”Jo, lite vet jag allt. Att hennes bästa kompis var Tuva – du alltså, har jag hört om jätte mycket. Du har verkligen betytt mycket vad jag förstår och att hon har en syrra. Jag vet också att hennes mamma är död och att brorsan o familjen inte har någon kontakt. Ja och så att hon växte upp i en ganska liten by, Kramnäs ca tre mil söderut.

Ja det är väl ungefär det – och också att mamman var knepig på nåt sätt.”

-”Jo, det var en ganska bra sammanfattning. Vi har känt varann sen vi var runt tolv år. Tänk…..Det är 18 år …….var tog åren vägen?….. vet du hur hennes mamma dog?

-”Neeej, det har hon aldrig pratat om. Jag trodde hon fått cancer.” Sa Lisa.

-”Hmmmmm, å Sagas bror då? Har du hört nåt om honom?

-”Bara att hon inte vet var han är …… borta sedan flera år….men hon tror nog att han också är död…..”

-” Hej Lisa” sa en mansröst ” här sitter ni o umgås, men det är nog en dans du behöver nu” Det var Lisas bordskavaljer som kom och bjöd upp ”får jag lov?”sa han.

Lisa såg frågande på Tuva, som nickade och log.

-” Så klart, upp o hoppa nu. Jag går till damernas så länge, så ses vi sen igen.”

Lisa och hennes bordskavaljer försvann ut på dansgolvet och Tuva gick mot toaletterna. Där var det kö, så Tuva fortsatte uppför spiraltrappan till ett litet utrymme där det fanns två små himmelsblå fåtöljer, med ett litet bord emellan och där bakom, två dörrar med varsin toalett innanför. Det lyste rött till båda toaletterna, så Tuva slog sig ner i den ena fåtöljen, i den tomma lilla rummet.

Hon funderade: Ska jag berätta för Lisa om allt som hänt? Jag kan ju berätta om Albin, om vårt förhållande och om Saga o hennes knäppa mamma, som ju tog livet av sig efter att Albin försvunnit. Men ska jag berätta att jag själv blev beskylld av Sagas mamma, att ha orsakat Albins försvinnande. I och för sig hade hon ju själv anklagat Agneta för detsamma. Det vet både Saga och Vega om, så det kan hon säga.

Men vaken Saga eller Vega vet om att hon själv sagt till Agneta, att hon har bevis för, att det är Agnetas fel att Albin försvann. Så det ska hon nog INTE berätta!

Däremot kan det vara bra om Lisa får veta att Agneta lämnat ett meddelande efter sig, innan HON försvann.

Den ena toalettdörren öppnades och Tuva säger hej till tjejen som kommer ut, och går in på toaletten, låser dörren om sig och fortsätter att fundera på vad hon ska berätta för Lisa.

Det är nog bra att berätta om vad som stod på lappen, särskilt för Lisa. Då kan hon få

hennes synpunkter, som en polis. Saga är ju också polis, men det här hände innan Saga blev färdig och Lisa har ju ingen koppling till Agneta. Jo så gör jag, bestämde hon sig för när hon var klar. Hon tvättade händerna och gick genom den fortfarande tomma lilla hallen, ned för trappan och bort till baren, för att köpa sig en öl till.

Hon satt på en barstol och tittade ut över dansgolvet. Där såg hon Lisa med sin kavaljer. Lisa såg ut att ha trevligt, hon log och de pratade med munnen i närheten av den andras öra.

Och där var Anna. Jag får lov att göra henne sällskap snart, tänkte Tuva.

Nu kom någon hon kände igen, rakt framifrån, med blicken vilande på henne.

-”Tjaba, så här sitter du ensam i baren….hur har kvällen varit så här långt” frågade Amir, samtidigt som han beställde en öl och slog sig ner på stolen bredvid Tuva.

-”Jodå. Den har varit bra….. gott dessertbord förresten……jo som sagt, det har varit bra….ganska händelserikt faktiskt. Själv då….?”

-”Jodå, jag har också haft det bra. Ganska bra sällskap vid efterrätten…o ja vilka godsaker de serverade. Har du testat kvalitén på dansgolvet ännu då…?”

-”Nej, jag tänkte just på det….såg Anna där och det såg ut som om hon gillade golvet, så jag tänkte precis göra henne sällskap…..har du lust att hänga med ut på golvet…”

-”Absolut! Vi kan väl höra efter vilken låt det blir efter den här, den här är lite för lugn för min smak o det är inget vidare o börja med en tryckare….eller hur?”

-”Ok…vi väntar på nästa” sa Tuva och tog en klunk av ölen.

Efter en liten stund hördes introt av Aviciis: ”You wake me up”, strömma ut ur högtalarna och det kom ännu fler danssugna ut på golvet. Amir och Tuva gjorde likadant. Amir tog Tuvas hand och banade sig in genom folkhopen till golvets mitt.

-”Jag gillar inte att vara ute i kanten….vill inte visa upp min otroligt tjusiga dansstil för andra som sitter och kollar på.” nästan skrek han för att överrösta musiken.

-” Gillar du inte att dansa då…?”

-”Jo det är kul, men jag kan inte dansa…du vet… dansa på riktigt…” fortsatte han att skrika.

-” Alla kan dansa…. det är bara att röra sig till musiken, så blir det bra” skrek Tuva tillbaka.

Det knuffades o puffades i trängseln på dansgolvet. Stämningen var tillåtande och glad och de olika dansstilarna var lika många som antal personer på golvet. Nu kom Anna framdansande till Tuva och Amir.

-” Hej…äntligen….har kollat efter dig länge nu….” ropade hon och tittade på Tuva.

”allt okey?”

-”Toppen!” Tuva gav tummen upp och fortsatte att dansa för fulla muggar.

Nästa låt var också fartfylld, så alla dansade hej vilt med alla som var i närheten. När nästa låt, tonade in, hördes det att det var en lugn tryckare.

-”Vågar du ta den här också..?” frågade Amir ”även om du riskerar att få blå tånaglar i morgon?”

-”Jag är inte den som är feg…jag tar risken” svarade Tuva och tog ett steg fram mot honom. Musiken kom igång, de höll om varandra och började gunga i takt.

-”Det här går ju bra det här…” sa Tuva i örat på Amir. ”Du dansar bra…rytmen är det verkligen inget fel på”

Nu! Där! Där var ryggtavlan igen. Tuva stirrade över axeln på Amir, på ryggen framför sig. Nu får jag äntligen se om det är han….tänkte Tuva. Vågar jag få veta?

Amir började vrida sig så att Tuva nästan kom med sin rygg åt den andra mannen. Hon spjärnade emot Amirs vridning försiktigt, vred huvudet lite extra och såg mannen först från sidan och strax såg hon honom framifrån. Hon blickade in i ett par mörka ögon som hon inte kände igen. Blicken från mannen var uttryckslös och signalerade total oigenkänning.

Hon visste inte riktigt hur hon kände det nu, när hon fått veta att hennes sinne hade spelat henne ett spratt under hela kvällen. Kanske har hon bara inbillat sig det andra också….. hon visste inte vad hon skulle tro. Nu vet hon i alla fall att Albin INTE har kommit tillbaka. Han är i alla fall inte här!

Tuva, Amir och också Lisa gick, eskorterad av sin danspartner som tackade för sig, tillbaka till sina ölglas i barnen.

-”Puuuhhhh” sa Lisa och torkade sig i pannan ”Jag är alldeles slut….men vad kul det är……”

-”Jaaaaa…..skönt att få röra på sig…… det var välbehövligt efter all den goda maten ……det här är min bordskavaljer Amir” sa Tuva och vände sig mot Amir.

Amir och Lisa presenterade sig för varandra och de småpratade alla tre om kvällens innehåll så här långt. De var helt överens om, att Saga med hjälp av Tobbe, anordnat en väldigt väl genomförd fest med allt vad där hör till. Allt från minglet och bubblet i foajén, mat och dryck, fram till musiken som gjorde gästerna på fortsatt gott humör. Stämningen var verkligen på topp.

-”Ja, det är en kväll att minnas, sa Amir och fick i samma ögonblick syn på Tobbe en bit bort, som vinkade Amir till sig.

-”Det verkar som om Tobbe vill mig något” sa han. Han tackade Tuva för dansen och gick bort mot Tobbe.

-”Oj då…. vad ville han nu då….. alla vi pratar med, verkar Tobbe också vilja prata med. Vet du något om det?” frågade Lisa

-”Nej…..verkligen inte” sa Tuva. ”Men…..du vet……det där som Vega sa förut, när Tobbe kom och drog henne med sig……att jag var inblandad i att Saga o Vega blev osams den där kvällen du vet……när Mia och Michel var hemma hos Saga o Tobbe…….jag kanske kan ana vad det handlade om…..jag bara gissar…. men det kan ha något med det att göra….” sa Tuva.

-” Vad då” undrade Lisa ” vad är det som händer mellan er….? Jag trodde att ni var bästa vänner allihop”

-” Ähhhhh…… nja……jo…..eller……inte egentligen. Vega har aldrig tyckt om mig….” sa Tuva dröjande. ”det är lite komplicerat alltihop….” fortsatte hon ” eller inte så lite heller. Du förstår…..” Tuva dröjde en stund innan hon fortsatte. ”Kan vi gå o prata lite?…. jag skulle tycka att de vore jättebra om du fick veta lite mer om mig o Saga och vad som hände tiden innan jag flyttade och så….. men inte mitt bland alla människor här….det finns en liten hall med sköna fåtöljer, om vi går upp för spiraltrappan där” Tuva pekade på trappan ”Jag var på toa där uppe och vi kan ta med våra glas dit så får du höra…..om du vill alltså……

-”Absolut!!! …det vill jag gärna” sa Lisa intresserat.

Lisa beställde ett glas vitt, medan Tuva tog med sin öl och så gick de upp till den lilla, ännu tomma, hallen. Satte sig i varsin fåtölj och ställde ifrån sina glas på det lilla runda bordet mellan sig.

-”Få höra nu då” sa Lisa ”vad är det du går och bär på…..?”

-”Bär o bär på…. det är inte så att jag går runt o mår dåligt hela tiden….” sa Tuva. ”men det var faktiskt riktigt nervöst och snudd på en obehaglig känsla när jag fick inbjudan hit” fortsatte hon. ”Jag har hela den tiden i Kramnäs aldrig kommit Vega nära….aldrig i närheten av hur nära jag och Saga blev…….jag tror att det var Agneta, du vet Sagas mamma, som pratade illa om mig inför Vega. Agneta avskydde mig och var jätte arg o sur på Saga, bara för att Saga inte trodde på ryktena om mig o min familj. Saga tog mig alltid i försvar och när någon talade illa om min mamma eller pappa sa hon att jag inte skulle lyssna på dem. Men Vega trodde på alla rykten och särskilt på sin mamma som snackade skit om mig o min familj.

-”Vad var det för rykten? …..Varför gick det rykten om din familj? Blev du mobbad?” Frågade Lisa med stort intresse.

-”Vi kan ta det sen” sa Tuva ”jag tror jag vill ta det här med Saga o hennes familj först. Det var så här…..jag blev vän med Saga, som du vet, men vad som hände mellan hennes yngre bror Albin och mig, vet jag inte om någon överhuvudtaget vet….” fortsatte hon ”Albin hade ett helvete hemma, förstod jag efter ett tag. Hans, deras mamma, var 100 gånger värre mot honom, än mot Saga och för att inte tala om, mot Vega. Vega var Agnetas prinsessa.

Albin och Saga var egentligen väldigt lika, både till sätt och utseende. Snälla och omtänksamma, men ingen av dem hade någon stark tro på sig själva och de hade svårt att hävda sig mot Agneta.

Jag hörde bl.a ett gräl mellan Albin och Agneta, när jag var i Sagas rum, och det var inte roligt alls. Jag såg att Albin sprang iväg från huset, efter att ha blivit utskälld av Agneta som skrek och hotade honom. Saga har sagt att mamman hatade Albin mest, för att han liknade sin pappa så mycket. Pappan hade dött långt innan vi flyttade dit, så jag träffade aldrig honom, men han ska ha varit snäll, har jag hört av Saga. Tyvärr hade de bara Agneta som förebild sen…..men pappan har som tur var lämnat kvar fina gener i barnen verkar det som….

-”Albin o du då….”sa Lisa nyfiket.

-”Albin o jag ja…… vi blev faktiskt kära…. ingen visste det. Albin ville ha det så. Eftersom både Vega och deras mamma avskydde mig, så ville Albin inte provocera henne mer än nödvändigt och jag höll väl med…. men det var jobbigt och det kändes inte helt bra att inte kunna prata med sin bästa vän om att man var kär……

-”Misstänkte Saga aldrig något? Eller någon annan?” Undrade Lisa

-”Neeej….ingen har i alla fall aldrig sagt något….. så jag tror inte det.”

-”Vad är det där om att Albin har försvunnit? När försvann han o hur? Vet du nåt om det?”

-”Inte mer än att han försvann på eftermiddagen en dag i augusti för……snart sju år sedan…..och det som framkommit sen är att han och Agneta möttes av en slump på grusvägen, mellan stora vägen och deras hus. Hon ska vara den sista som såg honom……”

-”Hur vet du det?”

-”Agneta sa det själv efter ett tag……efter att först ha anklagat mig, att jag var den som fått honom att försvinna”. Tuva gör citationstecken i luften ”…..att de möttes…….där på vägen……hon sa också senare att de hade blivit osams……och tydligen har ingen sett honom sedan dess…..

-”Osams om vad….?”

-”Neejjjj…….jag vet inte riktigt. Men en gång sa Agneta att de bråkat om mig….där på vägen………och att hon därför var säker på att det var jag som fått honom att ge sig iväg……” Tuva börjar staka sig ”eller att ja….t.o.m tagit livet av sig…..det är inte klokt….” Hon börjar snyfta. ”Jag som var så kär i honom….att han inte på något sätt lät mig förstå att han mådde så dåligt att han inte ville vara kvar…..inte ens hos mig…..han bara försvann”

Hon snörvlade och tårarna rann. Lisa reste sig och hämtade en bit papper från toan som Tuva tacksamt tog emot.

-”Tack snälla du” sa hon sedan efter att hon snutit sig ljudligt. ”Tack snälla….jag har inte pratat om det här på flera år och det var skönt att få prata lite…men också väldigt sorgligt”.

Tuva lugnade ner sig lite och funderade på om hon skulle berätta för Lisa att Agneta faktiskt är här ikväll….men vad skulle Lisa tro….att hon är prillig och överspänd???? Jag måste berätta om lappen först i så fall….tänkte Tuva.

-”Det är så lite så” svarade Lisa och la sin hand på Tuvas arm. ”Jag förstår att det har varit jättejobbigt att ha burit på det här så länge….men jag har en fråga till…Saga har ju berättat att Agneta är död, men hade hon varit sjuk länge eller…..?”

-”Har Saga sagt att hon blev sjuk?”

-”Ja, det tror jag att hon sagt. Stämmer inte det?”

-”Nej….det tror jag inte……inte innan Albin försvann i alla fall…. nej…. jag har funderat på om jag ska säga det här till dig… jag måste nog göra det……

-”Vaaad???” Lisa lät otålig.

-”Både Saga och jag har varit säkra på att hon tog livet av sig…… Saga hittade nämligen ett papper med ett meddelande på…..samma dag som Agneta försvann”.

-”Vadå försvann????? Hon dog väl????”

-”Vi vet faktiskt inte” sa Tuva. ”Jag vet inte om hon blivit dödförklarad, eller så…..Har aldrig pratat om det med Saga. I alla fall….en dag, en dryg månad efter att Albin försvunnit, kom Saga hem till ett tomt hus…… och hon hittade en lapp på köksbordet……………”

-”Vad stod det på den?”

-”JAG ORKAR INTE VARA KVAR HÄR LÄNGRE! FÖRLÅT!!! och ett hjärta ritat under. Tolkar inte du det som om hon inte ville leva längre……det gjorde Saga, och Vega också i alla fall. Till andra i byn sa Saga o Vega att Agneta åkt på någon rehabilitering av något slag och att hon efter det flyttat någonstans….. Jag trodde också att det betydde……om jag ska vara ärlig så har jag hela tiden trott …… att hon hade tagit livet av sig bara för att hon drivit bort sin egen son, och att hon mådde så dåligt av skuld och lögner……. .men nu vet jag ingenting längre………

-”Ähhhhhh…..vaad……..vad är det du inte vet…….” Lisa kunde nästan inte bärga sig från att få veta vad som rör sig i Tuvas huvud nu.

-”Men……..jag vet inte vad som………….”

Nu hördes steg i trappen. Tuva tystnade. Det var steg från minst två personer som var på väg upp för spiraltrappan, upp till hallen där Tuva och Lisa satt och som nu väntade på vilka det nu var som kom…

Det var ett par som varken Tuva eller Lisa kände igen. Kvinnan nickade och sa:

-”Oj då, ursäkta att vi stör…… det ska tydligen finnas toaletter här?”

-”Det är ingen fara” sa Lisa. ”Välkomna… ja det finns t.o.m lediga toaletter där” och pekade bakom sig.

-”Bra…..tack” sa kvinnan och de försvann var och en, in på varsin toalett.

-”Nääää……nu behöver jag röra på mig lite” sa Tuva, reste sig och sträckte upp armarna mot taket. ”Vi går ner en stund, så kan vi fortsätta sen. Det är nog ingenting, fast det vore ändå skönt att få prata om det…..”

-”Okey, vi går ner en stund”

De gick mot spiraltrappan. När de kommit en bit i den sa Lisa.

• ”Hör….den här låten är jättebra, sjukt bra danslåt. Vi bara måste dansa….kom nu!”

De skyndade sig mot dansgolvet och när de nästan var framme, kunde Tuva inte hålla sig längre:

-”Jag har sett Agneta här.”

-”VA?” Sa Lisa

-” HON! …AGNETA ÄR HÄR!” Tuva måste ropa för att nå igenom musiken och alla glada dansande människor ”Agneta är här. Jag har pratat med henne. Hon kände igen mig”

-”Du, vi tar det sen. Jag lovar, du måste berätta, men nu dansar vi” ropade Lisa, dansandes bort från Tuva tillsammans med en något bekant gestalt. När Tuva förflyttade sig lite i sidled, såg hon att det var Ludde som Lisa dansade med.

Tuva kände sig lite övergiven, men samtidigt lugn och avslappnad i kroppen. Hon rörde sig till musiken, blundade och njöt av känslan, att vara ett med musiken och stänga alla andra ute. Efter en stund öppnade hon ögonen, tittade ut över alla glada dansande människor och kom på sig själv med att tänka, att alla runt omkring henne verkade så glada och sorglösa, inga grubblerier eller tankar som låg och plågade dem. Ska hon någonsin bli fri?

Rätt var det var, stannade blicken på en person på andra sidan dansgolvet. Det var Saga hon såg därborta, glatt hoppande i takt. Hon ömsom dansade och ömsom banade sig igenom, alla mer eller mindre rörliga och stabila personer. En av de mer ostabila personer som dessutom tog väldigt stor plats på golvet, var Henrik, Tuvas bordsgranne under middagen.

-” wowwa wowwiiii Yeiiiiii” vrålade han när han får se Tuva ”Förfaaan…… tjaaa… läget?………. ge mig en kraam……” vrålade han o tog ett snedsteg mot Tuva. Hon fick tag i honom med sina händer på hans axlar och stadgade upp honom.

-”Tjena Henrik, bra att du har kul……..fortsätt dansa du…….vi kanske ses sen….”

Tuva lämnade Henrik rytmiskt svajande för sig själv. Han höjde handen till sin mun och gjorde en yvig slängkyss efter henne.

Tuva kom fram bakom Saga och knackade henne på axeln. När Saga snurrat runt och såg vem det var, sken hon upp och gav Tuva en lång varm kram.

-”Tuva!!!!!! ….äntligen…jag har spanat efter dig…var har du hållit hus?” halvropade hon och höll Tuva framför sig med sträckta armar.

-”Jag har varit både här o där under kvällen……men VAD FINT ni ordnat, allt har varit på topp. JÄTTEKUL!!!”

-”Kom igen nu Saga” sa killen som Saga dansat med, surt.

-”Okey Tuva…vi snackar mer sen…nu dansar vi…”

Tuva o Saga dansade bredvid, mittemot och i närheten av varandra. Olika personer dansade med än den ena, än den andra och ibland helt i sin egen bubbla. Efter en stund hörde Tuva en bekant röst i örat.

-”Hej igen……..” Amir dansade upp framför Tuva. De dansade med varandra och försökte göra sig hörda igenom musiken utan att skrika sig hesa. Under tiden kom Saga alldeles nära Tuva och sa:

-”Du vi måste snacka mer, vi ses vid baren sen”

Tuva nickade och gjorde tummen upp.

Två låtar senare greppade Tuva tag i Amir och visade med handen att hon ville gå av dansgolvet. De begav sig av mot baren, där Saga redan väntade, med ett glas vitt vin och ett glas vatten på bardisken.

-”Hej på er” sa hon när Tuva och Amir kom fram till henne. ”Var det inte en bra matchning vi gjorde när ni fick varann till bordet?” Hon blinkade med ena ögat och log.

-” Jo tack, jag är jättenöjd” sa Amir ”men jag kan inte tala för Tuva förstås….hon kanske tycker att hon fick värsta tråkmånsen till bordet”. Han tittade frågande på Tuva och log brett.

-” Näääää…..bättre bordskavaljer kunde jag inte önska mig. Dessutom visade det sig att han är grym på dansgolvet, han gör sjuuuukt grymma moves …..” sa Tuva skrattande.

-”Visste väl det” sa Saga, hon lät nöjd och såg glad ut.

-”Hääääääär är ni ju…..!!!!! Tobbe kom och klämde in sig framför bardisken, mellan Saga o Tuva, bad om en öl och frågade

-”Vill ni ha nåt?” Och tittade först på Tuva, sen på Amir. ”Huset bjuder!”

Både Tuva och Amir tackade ja till erbjudandet och strax hade de varsin kall öl i handen.

-”Perfekt! Tack!” sa Amir, höjde glaset och alla fyra skålade. ”Hur har ni haft det själva ikväll då?…….har ni kunnat slappna av och har ni hunnit roa er något?”

-”Absolut, det har vi” svarade Saga. ”Man vill ju hinna prata lite med sina gäster också. Jag har letat lite efter dig, Tuva, men hittade dig först nu, på dansgolvet. Dessutom tillsammans med Amir, som tur var” Tuva höjde glaset mot Saga och de skålade.

-”Har du sett några andra du känner?” frågade Saga Tuva.

-”Mmmm…den första jag träffade var Vega, hon kom fram i foajén redan, innan du hälsade oss välkomna…. Nej förresten…..den första jag hälsade på och som jag sen också pratat med en hel del är Lisa! Hon kom in på toan strax efter vi kommit hit, tillsammans med Farah och Lotta. Bra kollegor, antar jag”

-” Jaaa, jättebra. Lisa o jag jobbar ganska tätt ihop, men Farah och Lotta är också bra. Tuffa tjejer……”

-”Kul att du säger det, det var precis det, Lisa sa om dig”

-”Jasså……i vilket sammanhang då?” undrade Saga.

-”Kommer inte ihåg riktigt…..jooooo förresten…..jag såg Farah och Lotta tillsammans med nån gök och de verkade höga……..senare kände jag igen honom från Kramnäs, jag sa det till Lisa och undrade varför han var på din fest och då sa Lisa att du var polis och tuff dessutom och säkert hade koll på läget.

-”Vem ……från Kramnäs?” Sa Saga undrande. ”Vem var det…?

-”En person jag aldrig trodde jag skulle möta igen och han var den sista jag ville träffa……Det var Ludde……Ludde…..du vet va? Ludde o Albin…….Saga…….varför i hela friden är Ludde här?????”

Saga satt tyst en stund innan hon svarade

-”Jo…….jag vet att han är här ikväll. Han tog kontakt med mig för några månader sen och när han hörde att några från Kramnäs kanske skulle komma, undrade han om han också fick komma. Han var ju kompis med en del där tidigare, och han saknade oss, sa han…..”

-”Har du haft kontakt med honom efter att Albin försvann?” Undrade Tuva chockat?

”Av vilken anledning hörde han av sig nu, så här långt senare…?”

-”Åhhhhh….det är här ni sitter….tur att jag var törstig, annars hade jag väl aldrig hittat er” sa Lisa.

Hon ställde sig framför dem och Tobbe undrade artigt vad han fick bjuda på, som den gentleman han var.

-”Ett glas vatten först o främst, sen ett glas vitt….det sista för ikväll” sa hon.

Hon fick sitt glas och tackade så mycket.

-”Ursäkta förresten, jag kommer kanske och stör………det var inte meningen…”

-”Nej då, det var bara bra. Jag berättar för Saga om hur kvällen varit , så här långt” sa Tuva ” och du har ju varit med mig en ganska stor del av kvällen” fortsatte hon.”Du kan till o med hjälpa mig att intyga att jag sagt att det hänt en del konstiga saker för mig i kväll. Det är bra att Saga får reda på det……. annars kommer jag att vara övertygad om att jag håller på att bli tokig”.

-”Okey då……då stör jag inte då”? tjatade Lisa.

-”Absolut inte” höll Saga med. ”Vi pratade om att Ludde, en gammal kompis från Kramnäs är här ikväll och att jag visste om det. Han bara sa att han tänkt på oss alla i Kramnäs och att han o Vega hade träffats några gånger”

-”Det sa han till mig också…. att de hade träffats i affärer” sa Tuva ” vad betyder det?

-”Det vet jag inte……..jaha, Vega, Lisa, Farah, Lotta, Ludde…….är det några fler du träffat?” undrade Saga

-”Ähhhhh….njaaa jo, från Tobbes sida, om man kan säga så…. Mia och Michel. Vi….” Tuva pekade på Lisa ”vi satt i soffgruppen och åt desserten tillsammans med dem, de verkar jättetrevliga” sa hon och nickade mot Tobbe ” och så Jussi förstås” hon lutade sig fram, tittade mot Jussi och höjde ölglaset till en skål. ”Men du….Tobbe, vad var det som hände, när du kom och stormade fram till Vega, då när hon satt hos oss” sa hon förklarande till Saga ”varför drog du iväg med henne så där…..?

Tobbe o Saga gav varandra en snabb blick.

-”…och nu när jag ändå är igång med att försöka få svar på det som hänt ikväll, måste jag berätta om vem jag tror också är här ikväll…” Tuva gjorde en paus och de andras blickar vilade på henne ” det är så knäppt att jag knappt kan säga det……..vet du vem jag träffade på först av alla…på toaletten bakom kapprummet, strax efter jag hade kommit hit??”

Det var som om tiden stannade. Det blev knäpptyst runt omkring henne, hon såg allas blickar och hon såg att Sagas mun rörde sig, men hon hörde ingenting. Ingen kommer att tro henne. Nu kommer hon att bli anklagad igen och utfryst och konstaterat galen…..

Hon fick en flash back tillbaka till den där eftermiddagen när hon skulle gena genom skogen, för att se om mamma o pappa hade åkt hemifrån. Hon hade hört ett skramlande, som närmade sig, där Albin satt och väntade på henne bredvid vägen. Nu stod hon och iakttog allt som hände, när den personen som åstadkom skramlet, kom fram till Albin.

Det var Agneta, Vegas, Albins och Sagas mamma, som kom dragandes med sin cykel, där kedjan hoppat av. Hon var redan arg och irriterad, när hon kom fram och fick se Albin sittandes där vid vägkanten. Resten ville Tuva inte tänka på. Var det något hon vill glömma eller radera ut, så var det den halvtimmen i hennes liv.

Det enda hon nu fortsatte att tänka på var om Saga skulle säga: Jovisst, du vet väl att Agneta är tillbaka.

Vad händer då???? Men hon måste få klarhet, hur än fortsättningen blir.

-”Hallå…Tuva!….Hej TUVA!” Tuva drogs till vekligheten igen. Det var Lisa som skakade henne milt.

-”Du, Tuva. Jag tror det är bäst att vi går till ett lugnare ställe, så får du berätta vem du har sett” sa Saga och tittade oroligt på henne.

-”Ja, det är det nog bäst det” sa Tobbe. ”Samla ihop er så går jag och rensar i rummet bredvid köket. Ta med era glas, så kan jag hämta mer dricka sedan, om det behövs…..Det är väl bra om vi alla fem går

dit..?”

-”Absolut…om det är okey för er?” Saga tittade på Lisa och Amir som nickade ja.

De tog sina glas och Lisa såg till att Tuvas handväska kom med.

På darriga ben gick Tuva efter Saga. Amir gick bredvid och tog tag under hennes arm och Tuva tyckte att det kändes bra. Lite tryggare. Att Lisa också var där gjorde att det kändes lugnare. Hon hade ju varit med en del under kvällen och förresten…..det hade hon inte tänkt på tidigare …. Amir hade ju sagt att han också hade sett henne. Hon som liknade Agneta.

Tuva började tänka på vad det var hon sagt till Agneta efter att Albin försvunnit. Ingen, ingen mer än Agneta visste vad Tuva hade sagt.

Hon hade ju egentligen utpressat Agneta. Hon hade talat om för henne att om Agneta inte slutade att lägga skulden för Albins försvinnande, på henne, skulle hon tala om för alla, att hon hade legat bakom buskarna och hört och sett allt som hänt mellan Albin och Agneta på grusvägen, den där sena eftermiddagen.

Nu gick de in i ett rektangulärt rum med ett ovalt bord i mitten med åtta stoppade stolar runt om. En fin byrå med en vas med blommor i, stod efter väggen och två vackra fönster vette mot ängen. Rummet var trivsamt med fina tapeter och lampetter på väggarna som spred ett behagligt ljus.

De slog sig ner bredvid varandra runt bordet.

-”Men…vilket fint rum…..det var värst…och vilka sköna stolar” sa Lisa medan hon satte sig ner bredvid Tuva och hängde Tuvas väska över ryggstödet på hennes stol.

-”Sååååå, här får vi prata i lugn o ro utan att någon stör oss” sa Saga. ”Berätta nu Tuva……vem har du sett?”

Tuva skruvade på sig i stolen, sen tänkte hon: Nu eller aldrig. Det får bära eller brista, det kan inte bli värre än vad det redan är……och jag är ju bland vänner…eller?

-”Ähhhhhh….det……var….det var faktiskt……din MAMMA….. Saga… det var din mamma, din mamma Agneta. Hon kom in i förrummet till toaletterna precis i början av kvällen. Hon sa hej o frågade om jag var här för din skull, och jag svarade att jag var barndomskompis till dig, Saga. Då sa hon att jag såg bekant ut och så sa hon att hon var din mamma Agneta. Jag var säker på att jag hade mött ett spöke! Det har varit helt fasansfullt hela kvällen”

_”Men Tuva……jag förstår att det måste ha varit helt ofattbart för dig och riktigt chockartat, så klart” sa Saga.

-”Ja, jag tyckte att jag såg spöken mest hela kvällen. Såg jag inte Agneta, så tyckte jag mig se Albin flera gånger. Jag visste inte vad jag skulle tro. Samtidigt som jag såg Agneta så tydligt, så var det ju omöjligt. Hon är ju död!…..Men sen, vid middagsbordet såg jag henne titta på mig från andra sidan rummet, då såg Amir att jag stirrade på henne…..eller hur ?…… visst gjorde du väl det? Å du sa att du också hade sett henne förut, eler hur Amir?.

-”Jaaa visst Tuva. Jag kände igen henne från den gången vi skulle kolla på Korpen, du vet Tobbe. Vi skulle mötas utanför Ica och där stod också Saga o väntade tillsammans med en dam…kommer du ihåg det? och det var Agneta, du sa att det var nån som Saga kände genom jobbet, när jag undrade vem hon var, Tobbe. Kommer du ihåg det…….?”

-”Jo…….jag minns det. Jag blev så ställd när du frågade….visste inte riktigt vad jag skulle svara . Det var inte meningen att……”

-”Vad….vad var inte meningen……Tobbe?” utropade Tuva

-”Det var meningen att INGEN skulle se henne. Hon bara kom dit. Vi visste inte att hon skulle komma dit……eller hur Saga?”

-”Ehhh nääää egentligen inte…..”

-” VAD är det som pågår? ……fan, nu börjar det bli riktigt skumt….. fy faan Tobbe….. Saga vad är det här……” Amir började bli upprörd. ”Vad i helvete håller ni på med? Är det verkligen din döda mamma, Saga? Har hon uppstått från de döda eller? Eller hon kanske aldrig var död….VA?????”

Stämningen i rummet blev tung. Som om det låg ett täcke av gamla outtalade och dolda händelser i luften.

Tuva visste inte vad hon ska tro. Uppenbarligen hade Saga o Tobbe vetskap om något som ingen annan i rummet visste. Blickarna vandrade osäkert från den ena till den andra och till slut sa Tobbe.

-”Hmmmmm…..Det är nog dags att vi berättar hur allt ligger till. Det är faktiskt ganska mycket som du behöver få veta Tuva, eller hur Saga?”

-”Jaa, men visst. Tobbe o jag har tänkt att prata med dig i lugn och ro, Tuva, men det var inte planerat till ikväll. Det är en hel del, som nu finns att säga om det som hände i Kramnäs för snart fem år sedan”.

Tuva kände det som om nackhåren reste sig och hon började kallsvettas. Nej….inga anklagelser igen. Det verkar som om det är Agneta, som är här ikväll. Tänk om hon…..

-”Snälla Tobbe” sa Saga ”kan du hämta lite att dricka och vem mer…..du vet….. och du Amir, kan du leta rätt på Vega och ta med henne hit?”

-”Visst” sa Tobbe o Amir i kör. Båda reste sig upp och försvann ut genom dörren.

Saga, Lisa och Tuva satt kvar. Ingen sa något på en lång stund. Helt plötsligt mindes Tuva presenten som hon har till Saga, i väskan. Hon säger:

-”Saga, det kanske inte är rätt tillfälle nu, men det kanske inte kommer rätt tillfälle någonsin, så kan jag få ge dig, min present? Jag ville inte lägga den på bordet tillsammans med alla andra paket. Jag vill ge den personligen”

-”Oj då” sa Saga förvånat, absolut, det passar väl bra nu”

Tuva tar upp det lilla paketet ur handväskan och räcker över det till Saga.

-”Jag hoppas du blir glad…” säger hon.

Saga drog bort det vackert knutna snöret och öppnade försiktigt locket.

-”Meeeen, vad i hela friden!!!!” utropar hon förvånat.

Förvånad blev hon i alla fall, hann Tuva tänka. Hoppas hon blir glad också.

-”Vad….hur….hur har du fått tag på det här? Är det verkligen samma? Är det verkligen DET?

Nä men…..Är det verkligen min halva…..?”

-”Jaaa Saga, det är det. Jag har hela tiden haft kvar min halva hos mig. Den tänker jag aldrig göra mig av med. Även fast din halva försvann. Jag visste inte om du bara inte ville ha den längre eller om den verkligen var borta.”

-”Åhh men Tuva, jag har varit jätte, jätte ledsen för vår skull, sedan den försvann. Den var ju en symbol för vår vänskap. Hur kan den vara här nu? Var har du fått tag på den?”

Saga vände och vred på det lilla halva fyrklövret i silver. På baksidan var namnet Tuva inristat.

-”Det här är inte klokt” sa Tuva. ”I våras skulle jag gå o lämna grejer på Pingstkyrkans Second Hand. Jag plockade fram två gamla lådor som jag inte packat upp sen flytten. Där låg lite gamla cd skivor, nån mugg, böcker och sen gamla väskor. Kommer du ihåg den där gamla vinröda väskan, som jag alltid hade i plugget. Den som jag tyckte var så häftig….?

-”Ja den glömmer man inte i första taget” svarade Saga och skrattade.

-”Den skulle jag lämna in och jag gick noga igenom den, så att inget var kvarglömt. Och där…. i ett av facken låg den. Jag har ingen aning om när eller hur den kom dit”

-”Men vad häftigt. Åhh vad glad jag blir. Den bästa presenten jag kunnat få” sa Saga, reste på sig och gick fram och kramade om Tuva.

Tillsammans med det fint skrivna kortet, var detta den finaste present jag fått, tänkte Saga, och blir glad och varm i hela kroppen, men hur och varför har den hamnat i Tuvas väska?

Saga blir allvarlig igen när hon tänker på sin vän

-”Jag är så ledsen Tuva, att det blev så här ikväll. Jag tänkte att jag skulle prata med dig imorgon. Du hade halvt lovat att sova hos oss inatt och jag tänkte att jag skulle hinna övertala dig till det. Då hade vi haft hela dagen i morgon, på oss i lugn o ro. Men vi får ta det nu istället. Det är så här att Tobbe kommer att ta med Agneta hit nu, hon sitter i ett litet litet rum bakom köket. De andra kommer också att kvar här inne, och Lisa är inte bara till stöd för dig, utan hon är ju också polis.”

Tuva trodde hon skulle svimma. Kallsvetten rann på ryggen och hon var alldeles torr i munnen.

-”Är det sant Lisa? Är du här med mig för att du är polis?

-”Nej…inte så. Just nu är jag här som stöd för dig, men ikväll har det varit lika mycket polisjobb som nöje, kan man kanske säga. Även Farah o Lotta……

Tre snabba knackningar på dörren och in kommer Tobbe, tillsammans med den gråsprängda damen från toalettrummet, Agneta, Sagas mamma.

Tobbe ställer olika alkoholfria drycker på bordet plus snacks i några skålar och drar ut stolen bredvid Saga, och Agneta sätter sig i den. Tobbe sätter sig i stolen han satt i tidigare.

Nu öppnas dörren igen och det är Amir och Vega som kommer in.

-” Åhh, vad bra att han fick fatt på dig, Vega” sa Saga

”Nu är det så här, att alla utom Tuva och Amir vet vad som pågår. Lisa vet delvis bara…..men det var inte meningen att det här skulle ske ikväll, på min 30-års dag, naturligtvis!!!!!!

Men tack vare, eller eftersom, DU Agneta…eller mamma… kom hit ikväll, OBJUDEN, sitter vi här nu, istället för att roa oss med mina gäster. Såå det är det lika bra att vi får ALLT undanstökat! NU!!!

Okey, jag ska försöka göra en snabb sammanfattning av det som lett oss hit. Låt mig bara tala till punkt snälla ni…..så får ni säga om jag uppfattat något fel sen.

……Det började när Albin försvann. Det var nästan sju år sedan.

Han försvann en sen eftermiddag. Den som såg honom sist, har man kommit fram till, var mamma Agneta. Agneta gav Tuva skulden för försvinnandet och vise versa. Några veckor senare när jag kommer hem från skolan, var huset tomt och det finns ett meddelande på bordet. Där står: Jag orkar inte vara kvar här längre. Förlåt. Med ett hjärta ritat under. Jag och Vega tolkade det som att du” hon ser på Agneta ”inte ville leva längre. Vi visste ju att du, mamma inte mådde bra. Du hade ju inte mått bra på åratal, eller hur Vega?”

-”Absolut…..Du mådde inte alls bra och var verkligen inte snäll mot oss eller inte mot någon alls, för all del och särskilt inte mot Albin, men inte mot Saga heller….jag brukade oftast hålla med dig…inte för att jag tyckte som du…men du var snällare mot mig då. Kan du förstå det mamma?” forsade det ur Vega.

Agneta nickade.

-” Okey” sa Saga. ”När du också försvann, sa vi att du kommit in på en behandling, eftersom du bröt ihop efter Albins försvinnande, efter ett tag sa vi att du flyttat och mådde bra, om någon frågade. Vi har inte hört något ifrån dig…….förrän för ca en och en halv månad sedan. Då fick jag ett brev, där det stod att du levde och mådde bra och att du gärna ville träffa mig för att …… ja jag är ju din förstfödda dotter och du ville förklara dig och så. Du hade skickat med telefonnummer och efter ca en vecka ringde jag dig. Det var inte lätt, men Tobbe fick mig att inse att det nog var bra. Sen träffades vi två gånger, och en gång tillsammans med dig Vega.

Ja….på den vägen är det…vill du berätta för oss nu var du har varit och varför du gjorde som du gjorde?”

Agneta tittade upp och harklade sig. -”Mmm…jo…som ni vet blev det väldigt kaotiskt för oss alla när Albin försvann och för mig blev det extra kaotiskt inombords. Då visste inte jag att jag var den sista som såg honom, utan jag var helt säker på att han var hos dig Tuva, den natten.”

Agneta tittade på Tuva och Tuva nickande medhållande tillbaka. -” jo jag vet” sa Tuva.

Agneta fortsatte -”Efter ett tag, kände jag att jag inte klarade av det….jag var förtvivlad, arg, ledsen ….helt galen kände jag mig, så jag beslöt att ge mig av…..Jag tänkte att om jag skrev en avskedslapp där ni fick tolka lappen som ni ville, där jag inte sa vad jag tänkte göra konkret, så skulle ni kunna hitta mig om ni bara ville…….eller annars kunde jag vara död för er. Och död, det var jag tydligen för er. I början var jag förtvivlad för att ni inte letade efter mig, men jag hamnade på ett jättebra behandlingshem så småningom, där jag till slut fick se mig själv liksom utifrån. Jag förstod hur jag hade betett mig, hur dålig mamma jag var och att ni båda Saga o Vega….och kanske du också Tuva hade det bättre om ni trodde att jag var död. Åren gick och jag började sakna er mer och mer och till slut kunde jag inte låta bli att kontakta dig, Saga. Å nu är vi här!!!!! ……förlåt mig Saga, för att jag kom hit ikväll, min goda väninna följde mig, fast jag hade lovat att inte göra det….och förlåt mig Tuva att jag var så elak emot dig, inte bara efter Albins försvinnande utan ända sedan ni flyttade till Kramnäs.

Nu vet jag att du inte har med Albins försvinnande att göra. Vi vet nu att Albin hade mycket större problem än vi någonsin kunde tro. Han hade fastnat i Luddes garn och hade stora, stora skulder till honom.

-” VAA???” Tuva trodde inte sina öron ”Vad är det ni säger? Ludde? Skulder? Vad pratar ni om?”

-”Ja, det stämmer Tuva, det är delvis därför att jag, Farah och Lotta är här ikväll” sa Lisa. Du förstår, Saga lurade hit honom för att vi har span på honom. För fem år sedan var han en smågangster och sålde droger i de mindre orterna, bl.a i Kramnäs och han fick Albin att sälja.

-”Va, blev Albin langare?????? Sålde han droger?????” utropade Tuva.

Nu gick poletten ner… det var ju det hon sett honom göra, den där gången när han stod bakom skjulet vid skolan. Han hängde där med två tjejer och en kille. Han hade sålt droger!!! Det var det ultimatumet hon skulle ställa ’den där kvällen’ när han försvann. – Antingen hon eller den andra – inte båda.

-”Ja, visst… ” fortsatte Lisa ”han hade köpt en båt, istället för att lämna pengarna, han sålt för, till Ludde, så han var ordentligt illa ute. Man snor ju inte knarkhandlares pengar, vet ni. Det är inte ovanligt att man får betala med sitt eget liv då. Det så vi tror att det gått till. Det kommer aldrig någon att erkänna inför oss förstås, men vi känner oss säkra ändå.

Ludde har däremot klättrat på droghandelns karriärstege och om han inte är i den översta toppen nu är han i alla fall i de högre skiktet.

Tuva rös av obehag.

-”Vega” sa hon ”jag har pratat med honom ikväll och han sa att han träffat dig, och i affärer mest sa han, vad betyder det?”

-”Usch jaaa” sa Vega ”det är jag som pratade med Saga om honom, för han kom ut till Kramnäs….för en så där tre och ett halvt år sen och började fråga om hur vi hade det, o(m vi, Saga o jag, hade det bra, hur vi hade det med pengar osv. Senare sa han att Albin var skyldig honom pengar och ville ha dom av oss. Sen började Saga jobba som polis och kände Lisa som var på narkotika avdelningen.

-”Ja så är det” sa Lisa ”och nu är vi nära ett tillslag. Vi tyckte att det var bra att vi fick se hur han agerar i sådana här miljöer och ikväll har han försökt skaffa kontakter och t.o.m sälja. Såååå han kommer nog snart att vara bakom lås och bom”

-”Oj oj oj… det var mycket på en gång, vilken historia” sa Amir ”men vad skönt att allt har klarats ut nu då?”

-”Ja, det känns skönt att du vet allt nu, Tuva. Det har tärt på vår vänskap den sista tiden, och jag är jätte ledsen för det. Hoppas allt blir som förut igen” sa Saga

-”Jaaa verkligen. Nu känns det riktigt bra, jag har varit så nervös hela kvällen” sa Tuva.

-”Och du….Tuva…jag ber verkligen om ursäkt en gång till för att jag anklagade dig” sa Agneta.

-”Tack, det blir bra” svarade Tuva ”jag får också be om ursäkt, jag var inte heller så trevlig.

-”En sak till, mamma” sa Saga. ”Kommer du ihåg det lilla fyrklövet som jag och Tuva hade varsin halva av, och att min del kom bort! Vet du möjligtvis något om det?”

Agneta såg förvirrad ut, men tänkte en stund och sedan sa hon:

-”Jaaa, jag ska lägga ALLA korten på bordet….så här var det. Jag var svartsjuk, har jag fått veta nu, svartsjuk på din och Tuvas vänskap och för att försöka förstöra den, la jag din del av smycket i Tuvas väska en dag när hon glömt väskan i köket och ni var i ditt rum. Jag hade hoppats att du Saga skulle tro att Tuva var lika tjuvaktig som ryktet sa att hennes föräldrar var”

-”Men det lyckades som tur var inte” sa Saga. Jag har aldrig någonsin trott att Tuva skulle kunna göra någonting sådant. Hon är den snällaste och ärligaste människa jag känner” fortsatte hon och log mot Tuva. ”Skönt att allt fått sin förklaring nu, även om det är tragiskt och hemskt, det som drabbat Albin.”

Alla höll med! Det var verkligen tragiskt allt ihop! De satt kvar runt bordet en stund, drack lite, åt lite snacks och pratade lite allmänt med varann. Efter en stund sa Tobbe:

-”Ja, vad säger ni, ska vi röra på oss lite, kanske ta en gruppdans tillsammans. Jag tror vi hinner med det innan kalaset är slut.

Det tyckte alla var ett bra förslag och de reste sig.

Saga gick fram till Tuva och kramade om henne.

-”Tuva….hoppas du förlåter mig för att jag inte sagt något tidigare och för att du fick reda på allt, på det här sättet”

-”Jag förlåter dig och jag är glad att jag inte är galen…” Sedan gick de ut ur rummet med sikte på festlokalen. Lisa kom ikapp Tuva och sa:

-”Jo, du vet….jag frågade dig tidigare varför du blev utfryst. Vad var det för rykten som gick?”

-”Åh, jo.. en dag på gymnasiet kom en tjej från Kramnäs fram till mig. Vi hade aldrig varit polare, men hon hade heller inte varit dum. Vi hade bara aldrig umgåtts.

Men i alla fall, så kom hon fram och sa att hon ville säga en sak till mej. Hon sa att hon ville be om förlåt, för att hon och de andra hade varit så taskiga mot mej när vi flyttade dit. Hon berättade att hennes morbror hade jobbat på min pappas firma och när pappa sålde den, stannade morbrodern kvar hos den nya ägaren. Efter ett halvår ungefär, gick firman i konkurs och morbrodern blev arbetslös och han hade en massa skulder, så det gick inget bra för honom o hans familj. Han sa till hennes mamma o pappa att det var min pappas fel, att min pappa visste att det skulle bli konkurs, så då spreds ryktet att mamma o pappa hade tagit pengar från andra människor. Pappa blev anklagad, och det gick till rättegång, men det visade sig att han inte gjort något som helst fel och det var jätteskönt att få höra, både förlåtet från tjejen och att pappa inte gjort något fel”

-”Aha….det förstår jag. Men vad allt har ordnat sig till det bästa då… men nu behöver du tänka o känna nåt bra o ikväll o koppla av med nåt helt annat”, sa Lisa lättad. ”Kom nu så rockar vi loss….”

Lisa o Tuva rockade verkligen loss tillsammans med de andra. Saga, Tobbe, Vega och Amir behövde tydligen också få alla spänningar att släppa och bara ha kul, så länge det gick, innan det var dags att låsa lokalen och gå hem.

Agneta hade tagit en Taxi hem, tillsammans med sin väninna med de röda läpparna, efter att hon lovat Saga att hon tar kontakt på telefon om hon vill träffa Saga eller Vega. Hon får aldrig bara dyka upp. Det håller deras nyvunna och sköra relation inte för.

Tuva började känna sig trött, trött i huvudet och trött i kroppen. Ska hon verkligen sova hemma hos Saga. Vill hon verkligen det? Nej! Nej hon längtar hem till sin egen säng, få sova ut i morgon och låta allt det hon varit med om ikväll, få smälta.

Hon tog ett steg mot Saga och kramade om henne.

-”Du Saga, jag börjar bli väldigt trött…jag måste tacka för mig nu…och jag tar en taxi hem. Det är skönast så.

-”Jag förstår det” sa Saga ” vi kan höras i morgon kväll. Sov gott”

Tuva kramade om Tobbe, Lisa o Vega. När hon kom till Amir sa han:

-”Tuva…är det ok om jag får ditt telefonnummer, jag kan få det genom Tobbe o Saga, så behöver vi inte böka med det nu”

-”Det blir jättebra att göra så. Jag ber om ditt nummer också från Tobbe om jag inte kan vänta innan du ringer” sa Tuva och skrattade. De gav varann en varm kram och Tuva började gå mot utgången. Efter en bit, vände hon sig om och vinkade. De andra vinkade tillbaka medan de dansade och Tuva började känna sig glad.

När hon gick ut genom dörröppningen, där hon stått i början av kvällen, började en härlig känsla infinna sig.

Hon hade en känsla av lugn och glädjepirr i magen!

Hon gick mot kapprummet.

Hon såg fram emot att få leva livet utan rädsla. Hon ångrade ingenting av allt hon gjort. Ingenting…. jo förstås, hon ångrade att hon lät sig knäckas….. knäckas av det………egna dåliga samvetet……..

Hon lovade än en gång sig själv, att aldrig, ALDRIG NÅGONSIN ens tänka tanken på det som hände, än mindre säga det högt! Hon skulle aldrig, ALDRIG yppa ett ord om:

Att Albin visst hade varit hos henne, den där kvällen

Att Albin var hög då, den där kvällen

Att de tog med Albins sten ut i hennes eka, för att se om den gick att använda till bojsten

Att de var osams om hans droganvändning, den där kvällen

Att Albin trasslade in sig i linan som var fäst i stenen

Att Albin blev våldsam, den där kvällen

Att hon i självförsvar slog Albin i huvudet med den lilla draggen när han angrep henne

Att Albin föll överbord med benet i reptrasslet, som var fäst i den tunga stenen i båten

Att hon rodde längre ut, längre ut än hon någonsin rott tidigare, den där kvällen

Att hon hade Albin hängandes under vattenytan efter båten

Att hon lyckades få bojstenen överbord, den där natten

Att hon rodde in till land igen, den där natten

Att hon gick in och la sig i sängen, ensam hemma, den där natten

Att hon då bestämde sig för att aldrig, aldrig någonsin berätta detta för någon.

Aldrig någonsin berätta vad som hände DEN DÄR NATTEN

Författare: Solveig Carlemård Pilblad