I Norsjövindens sus,— och tallens tysta sång där barndomsstigar sträcktes, både korta och,
långa gånger. Du lärde dig arbeta med händer, — hjärta och tro, från rör och kyla till varma — möten där mäniskor bo.
Motorcykelns frihet, dansens — mjuka steg, bland blommor, skog och stilla sjöars spegelfred.
Ett liv i ärlighet,— där vänskap är guld, och nuet är skatten som du— håller i din hand fullt och huld.
Du har älskat, du har förlorat,— men aldrig gett upp, byggt nytt ur skärvor och lyft blicken upp.
Tre barn växte upp, undre ditt vakande tak, nu vandrar de själva,— men bär med sig ditt sakta, men starka avstamp.
Din resa är skriven — i både tårar och skratt, med nyfikenhetens låga som aldrig matt. Och där du står idag — med vinden som vän, finns ännu många kapitel kvar— att skriva än.
Författare: Kenneth Bergmark 2026 05 21