Till minne av min älskade dotter,
Du var ett riktigt sommarbarn. Du föddes mitt i sommarens grönska. Det var även då du slöt dina ögon för sista gången. Blott 18år. Det var tiden jag fick med dig. Det gör ont i mitt mamma hjärta att behöva skiljas från dig. Samtidigt känner jag tacksamhet för tiden jag fick ha dig hos mig. Min älskade dotter.
När du var 6-7år pratade du och jag om hur det skulle bli efter vår resa här på jorden.
Ja, vi skulle bli änglar. När vi kommer till himlen så kan vi välja färgen på våra vingar.
Du min kära dotter, har alltid tyckt om rosa.
Alltså skulle du ha rosa vingar. Med de skulle du lätt kunna ta dig ner till din älskade familj.
Jag tittar utmed horisonten. Jag tittar efter en rosa ängel. Du finns ingenstans. Du finns överallt. Du finns i solstrålen som värmer min kind på morgonen. Du finns i vinden som smeker mitt hår. Du finns i vinterns kyla som nyper till mina kinder. Nejdå, mitt älskade barn. Jag blir inte arg på dig. Du får nypa mig så hårt du kan.
Det sägs ju att kärlek gör ont ibland.
Du flyttade till mitt hjärta. Så tätt intill mig att du kan höra mitt hjärta slå..
Älskar dig 
Mamma