I den klara augustimorgonen
cirklar fiskgjusen högt över Norsjövallen.
Den söker inte bråttom,
den följer termikens osynliga händer
och låter vinden bära.
Jag står kvar på marken
och följer dess stilla rörelser.
Då väcks en fråga.
Kan människan fortfarande stanna upp
och lyssna till omgivningen,
när dagarna fylls av ett ständigt brus
av aktiviteter, röster och intryck?
Kanske finns svaret inte i orden,
utan i det som ännu är tyst.
Fiskgjusen fortsätter att cirkla,
vinden fortsätter att bära,
och naturen har inte glömt
hur man talar till den
som väljer att lyssna.
Författare: Kenneth Bergmark 2026 08 04