Trodde mig länge känna dig
Att du skulle hålla om mig hårdare
När jag befann mig i obalans
Att olyckan skulle föra oss närmare
Att ängslan krypandes i väggarna –
var ett bevis på min överlevnad
Trodde mig behöva förtjäna din omsorg
Där tvivlet och ambivalensen möts
Är jag inte längre en främling för sorgen
Att hitta hem är att inse –
missödet var aldrig väntat
Hemmet banar väg för förståelsen
Likt hur en varm dusch får oss att inse –
aldrig har vi varit ensamma
Alltid hållna av livets enkelhet
Med denna vetskap
Är vi inte längre begränsade till olyckans mur
Vi är på en trygg plats där det inre barnet håller oss i handen
I omvärldens buller
När vi vågar lita
Hittar vi hem till kärnan där friheten existerar tillsammans med tryggheten
I en trädgård full av liv
Författare: Bianca Ilg