”MIDSOMMARVIND”
Midsommarvind,
du vandrar över slätter
klättrar över bergen
bortom trädtoppars grönska.
Midsommarvind,
du svalkar min kropp
från dagens värme,
du leker för stunden
en dans i mitt hår.
Midsommarvind,
Så nyss du kom
från ingenstans
för att från mig
försvinna
Jag sprang
men med dej
jag ej
Kunde hinna.
”SNÖFLINGA”
Snöflinga vit,
till marken du virvlar
I bröllopsskrud.
Snöflinga vit,
en tid får du dansa
bland systrar lika
Snöflinga vit,
till sist får du möta
din livs ödeslott
Snöflinga vit,
att bli en av
rimfrosts brudar i skare
å glimma i ljussken
tills vårsol
smälter dig bort.
”FÖR TIDIG VÅR”
Vår,
jag har sett dig
Så du kan dig
inte dölja
fast tiden din
du inne ej har.
Och inte
vill jag blunda
för gröna vackra hängen
som björkens
bara grenar
redan härom dagen bar.
Men jag hoppas
i mitt inre
att lite av din skönhet
du till vårsolen spar.
”TIDIG HÖST”
Nu sommardofter
längre knappt kan anas,
sensommarregn
naturens blomsterlukter
tvättar ren.
Jag strövar omkring i mark
för att få känna om sommardoft
sitter kvar,
men nej,
marken är ju redan av höstregn bar.
Stannar upp och tänker
att jag ändå har
sommaren i mitt hjärta har.
”SJÄLV”
Själv.
Ingen åt ditt leende
log
Du grät,
men ingen hade du
som förstod.
Själv,
själv du grät
i tysthet
ingen vet
att inom dig
en oro slet.
Själv,
din förtvivlan växte
på rot,
ingen på dig
hörde
en frånvarande bot.
Själv,
själv inget mer du ber,
en hård värld fortsätter
Å Ler.
” SOMMARKVÄLLEN”
Så skön är sommarkvällen
att jag aldrig mer till sängs vill gå.
Det lyser grönt på alla ställen
och himlen den är blå.
En tjärn i kvällen glittrar
likt ögons blöta vrå.
Jag upp mot universum tittar
och kan ej fatta något då.
Författare: Margaretha Göransson