Maja och Alex hade planerat den här utflykten i veckor. Deras ryggsäckar var packade med matsäck, en ficklampa och en karta. Solen sken genom de höga träden, men snart skulle mörkret falla. De hade hört rykten om att något mystiskt skulle gömma sig i den djupa delen av skogen.
Maja kände sig nervös. Hon bet på naglarna och hennes högra ben studsade självmedvetet upp och ner. Men Alex däremot såg lugn ut. Hon satt still på busstationen, slött scrollande på hennes mobil. Med ett dovt brummande rullade bussen in på stationen. De tog fram sina SL-kort och gick på. Maja lutade sitt huvud mot det kalla fönstret.
Nu kör vi, Maja…
Efter ungefär en kvart kom de två tjejerna fram till sin destination. Maja och Alex klev nervöst av den röda bussen. Tillsammans promenerade de fram på den kalla asfalten. Det hade redan blivit mörkt och Alex frös. Hon lutade sig över Maja och såg ner på hennes telefon. De hade google maps uppe och försökte hitta till skogen. “Vet du om vi är framme snart?” frågade Alex oroligt Maja. Tillslut såg de konturena av mörka träd i horisonten. De ökade farten och sprang nästan dit. När de väl var framme så tornade de höga mörka tallarna upp över dem. Tillsammans gick de in i den mörka skogen.
Träden omslöt de två tjejerna direkt och det var nästan omöjligt att se något på grund av det täta mörkret. Alex fattade Majas hand och nervöst gick dem vidare in. Plötsligt hörde Maja ett skrik. Det lät som Alex, men när hon vände huvudet för att se efter, så stod Alex inte vid hennes sid. Maja var nu ensam i den mörka skogen. Paniken exploderade i hennes kropp och Maja började desperat ropa efter Alex. “Alex! Alex det är inte roligt!” Maja satte av i en språngmarsch in i skogen. Det var ett dumt beslut. Snart var hon helt borta och det täta mörkret hade blivit ännu mörkare. “Alex! Ale-” Hennes röst bröt och Maja började snyfta. Hon la sig försiktigt ner på de blöta löven. Hon var så trött. Maja skulle bara vila ögonen efter den pärsen hon gått igenom. Precis innan hon somnade hörde hon något. “Maja! Kom fram!”
Med ett flås vaknade Alex upp. Hon hade varit så trött. Maja hade försvunnit och paniken hade gjort det svårt att tänka. Ena sekunden var Maja där och andra sekunden var hon borta. Men nu såg sig Alex omkring. Vart var hon? Runt omkring Alex var en mörk grotta. Det droppade från taket och en ensam fackla var fäst i ena grottväggen. De slemmiga algerna på väggarna gav grottan en kuslig grön skugga. I det vänstra hörnet av grottan låg det något. En mörk kontur, men Alex kunde inte se vad det var. Den fjuttiga facklan gav för lite ljus i den stora grottan. Alex reste sig upp och staplade sig fram till den mörka skuggan. Hennes hjärta dunkade hårt i bröstet. Hon satte sig darrigt ner och såg på tinget. Det var en människokropp!? Den smala kroppen låg livlös i grottan. I det svaga ljuset såg Alex att människan hade på sig en blommig t-shirt och jeans. Alex fick svårt att andas. Innan hon hann säga någonting hörde hon steg bakom sig. “Hjälp, Maja, hjälp!” Men hon visste att Maja inte skulle höra. Maja låg nämligen livlös i grottan bredvid henne.
Författare: Iris