I morse
tog hösten en paus.
Solen steg upp
och log mot Norsjövallen.
Frosten på gräsmattorna
hade försvunnit,
som om natten ångrat sig
och sagt:
Vi väntar lite med vintern.
Luften kändes mjukare,
träden stod stilla
och någonstans mellan
september och oktober
kom en liten känsla av höstsommar tillbaka.
Det är märkligt med livet.
Ibland tror vi
att allt redan är bestämt.
Men så kommer solen
och förändrar bilden.
Kanske är det också
så med demokratin.
Den behöver sitt solsken.
Den behöver människor
som vågar lyssna,
tänka om
och ge varandra en ny chans.
Så denna morgon
går jag ut i dagen
med en enkel tanke:
Hösten är inte färdig än.
Och kanske är inte vi människor
det heller.
Författare: Kenneth Bergmark
Norsjövallen, Västerbottens län