Efter regnet
andas skogen djupare.
Mossan släpper sin mjuka doft,
tallen bär på kådans värme,
och granen viskar
med fuktiga gröna andetag.
I gläntan letar sig solen fram,
stråle för stråle,
som om ljuset försiktigt
öppnade morgonen.
Då blir både syn och doft tydligare.
Världen stannar ett ögonblick,
och hjärtat hinner ikapp.
Naturen bäddar in människan
i sin trygga famn —
utan att begära något tillbaka,
bara stillhet,
bara närvaro.
Författare: Kenneth Bergmark 2026 09 15