Genom köksfönstret
syns takkanten
och en bit av hängrännan,
som blygsamt skymmer
björkens vita stam.
Mellan grenarna
vilar höstens skiftande löv,
gröna, gula
och aningar av guld.
Bakom allt detta
öppnar sig himlen,
gråblå och stilla,
som om dagen ännu
inte bestämt sin färg.
Och just där,
mellan det människan byggt
och det naturen låter växa,
börjar ännu en morgon.
Författare: Kenneth Bergmark 2026 09 15