Så kom den dagen som Lilah aldrig trodde skulle komma. Hon skulle gifta sig. Hon skulle gifta sig med Sami som hon hade träffat och lärt känna några år tidigare. Det hade varit ett lågmält bröllop där bara de närmaste vännerna och ett par släktingar varit inbjudna. Och det var exakt som de velat ha det.
Sami hade syriskt ursprung men han föddes i Amerika. Även hans föräldrar var födda i landet men deras föräldrar hade i sin tur immigrerat från Syrien för evigheter sedan. Sami ansåg sig därför vara en riktig amerikan och varför skulle han inte. Han var relativt ljushyad och inte alls svartmuskig som många från mellanöstern annars är. Han hade lyckats bra. Drev ett litet familjeföretag tillsammans med sin familj. Han hade också anammat en västerländsk livsstil trots att han var muslim. Han hade åtskilliga gånger försäkrat att han inte brydde sig om islam och det var avgörande för Lilah för att våga gifta sig med honom. Lilah själv hade i och för sig en muslimsk pappa men som gett henne en fri uppväxt och låtit henne ta sina egna beslut. Hennes pappa hade inte brytt sig om islam det minsta till hennes stora lättnad. Hennes pappa var vit då deras släkt härstammade från Europa. Lilahs mor var däremot färgad men åt det ljusare hållet och var en god kristen. Hennes härkomst kunde hittas bland slavplantager i södern. Det färgade inslaget i släkten hade under flera generationers gång bleknat skulle man kunna säga men hon hade korpsvart hår. Lilah själv hade brunfärgat hår och med i övrigt västerländskt utseende.
Lilah hade flyttat in hos Sami i hans mycket fina och stora våning i storstaden.
Tillvaron var härlig för henne. Hon jobbade deltid i Samis familjeföretag i reception och med lättsam och enkel administration. Ja, tillvaron hade blivit som hon alltid hade önskat sig. Hon hade ingen högre utbildning. Hade aldrig studerat på universitet men det var inget som störde henne. Hon hade inga höga ambitioner att göra karriär eller liknande. Hon hade insett att frihet var viktigare för henne än karriär och pengar. Ville ju kunna bestämma över sin tid så mycket det gick. Hon hade lagt märke till att de med högre befattningar på jobbet inte var direkt fria. Näe de skulle stå till företagets förfogande dygnet runt mer eller mindre. Så ville hon inte ha det så hon nöjde sig med att jobba deltid och vara sin egen herre det mesta av tiden. I ärlighetens namn så var hon inte helt sin egen herre. Hon fick ju kompromissa och anpassa sig efter Samis vilja också men hade inte märkt att han skulle misstycka när hon ibland ville göra som hon själv ville. När hon till exempel ville träffa sina vänner. Han hade väl inte anledning att misstycka heller för det hände inte särskilt ofta. Ett par gånger i månaden kanske. Men det räckte för henne för hon trivdes i Samis sällskap.
Allt förflöt bra för Lilah tills olyckan inträffade. Det hände efter ett besök på ett konstgalleri tillsammans med bästa vännerna Gabriel och Johanna. Sami var inte intresserad av konst så hon hade gått tillsammans med sina vänner istället. På vägen hem i bilen krockade de. Det var ingen hård krock och de klarade sig nästan oskadda men Lilah skadade nacken lite grann men hon behövde ingen sjukhusvård. Dagarna gick men smärtan som skadan orsakade ville inte ge med sig. Tvärtom blev det värre och snart fick hon svårt att sova. Vid det laget tog Sami med henne till sin privatläkare. Det kunde konstateras att hon fått en whiplashskada som det skulle ta ett tag för att läka. Hon fick starka, riktigt starka värktabletter Tramadol utskrivna. Men det var viktigt att hon inte överdoserade för de var beroendeframkallande. Det var lugnt. Efter bara några dagar senare behövde hon bara ta en när hon skulle sova och efter ytterligare några dagar kunde hon gå över till vanliga receptfria värktabletter. Det hade blivit över många tramadol som hon borde lämna in på något apotek men hon fick en märklig ingivelse. Nästan övernaturligt var det. Något sa henne att behålla tabletterna så hon gjorde det. Sa att hon skulle lämna in dem men gömde dem istället. Det kunde ju hända att hon skulle få nytta av dem senare av någon orsak men kunde inte komma på någon speciell just då. Hon fick fler ingivelser. En sa åt henne att hålla fast vid sina vänner. Hon var knappt medveten om själva orsaken när hon bestämde sig för att hålla liv i vänskapen med Gabriel och Johanna. Framförallt med Gabriel.
Gabriel hade försiktigt varnat henne för att gifta sig med någon med en helt annan religion än hon själv hade. Han hade tidigare bevittnat åtminstone två tjejbekanta som gift sig med muslimer och som med tiden blev isolerade av sina män. Han visste inte längre var de befann sig eller hur de hade det. De hade försvunnit helt från hans horisont och han ville inte förlora kontakten med Lilah på samma sätt. Lilah var inte lika orolig men hade ändå lagt hans varning på minnet. Hon tänkte vara uppmärksam på alla förändringar även om hon inte trodde att det egentligen skulle vara nödvändigt. Däremot såg hon till att hålla kontakt med sina vänner. De träffades kanske inte så ofta utan höll mest kontakt genom telefon, sms och mejl och senare även via WhatsApp.
En gång i tiden hade hon haft varma känslor för Gabriel och hade det fortfarande väl. Det hade aldrig blivit dom två för Gabriel hade istället valt en annan kvinna i bekantskapskretsen. Lilah hann aldrig ens avslöja sina känslor för Gabriel varken för honom eller någon annan och det var lika bra det tyckte hon. Det gjorde det lättare för henne att fortsätta umgås med Gabriel och hans kvinna. Sami hade blivit hennes andrahandsval. Gabriel och Sami hade inte känt varandra. Gabriel lärde hon känna när hon var tonåring och Sami flera år senare på ett av hennes tidigare jobb. Sami hade inte jobbat där utan han var en vän till en av hennes kollegor som hon också blivit vän med.
Ett och ett halvt år hade gått när de första tecknen ger sig till känna. Sami hade aldrig ätit fet mat under tiden Lilah hade känt honom. Han hade skyllt på känslig mage och att han ville äta hälsosamt. Hon hade väl reagerat lite grann men valde att blunda för det. Det kunde ju bero på hans mage men kanske också för att slippa äta bacon och annat från gris. Hon tyckte att det var lite trist att inte kunna äta till exempel bacon eftersom hon gillade det men fann sig i situationen men med viss skepsis. De senaste månaderna hade hon märkt av ytterligare en förändring. De hade slutat att dricka vin. De hade inte heller druckit drinkar eller öl senaste tiden. I början av sin relation hade de druckit det men inte i direkt stora mängder. Hon tyckte inte att deras lilla konsumtion av alkoholdrycker hade varit något problem men plötsligt hade Sami börjat tycka att det var ohälsosamt och borde därför undvikas. Lilah tyckte att det var trevligt och lite lyxigt att dricka vin och drinkar emellanåt men hade väl egentligen inget behov av det så hon lät bli att protestera men blev desto mer på sin vakt. Hon visste ju att alkohol och griskött var haram inom islam. Hon undrade om Sami började, från att ha varit tämligen sekulariserad, bli en mer rättrogen muslim.
Lilah blev mer medveten om det när deras umgängeskrets ändrades.
I början av deras relation hade de umgåtts mycket med hennes kollegor och andra personer som inte var särskilt religiösa men det hade sakta men säkert förändrats. Sami hade börjat hänga på en muslimsk restaurang allt mer. Det brukade uteslutande vara män för kvinnorna tilläts inte delta i deras möten. Just det var nu inget som bekymrade Lilah. Hon hade sett flera av männen och hon kunde inte känna annat än lättnad att hon slapp deras sällskap. I själva verket tyckte hon att det var skönt med lite egentid. Då kunde hon träffa sina vänner. Hon hade trots allt fortfarande friheten att träffa och umgås med andra. Sami hade aldrig försökt begränsa hennes frihet. Hon fick röra sig fritt och också klä sig som hon själv ville. Å andra sidan så hade hon nog aldrig gett Sami någon anledning att ogilla hennes klädstil. Hon gillade för det mesta att klä sig någorlunda anständigt. Hon hade inte för urringat och inte heller för korta kjolar. Däremot gillade hon att bära jeans och de kunde ibland vara ganska tajta. Att använda jeans ville hon inte göra något avkall på. Men det var något som skulle komma att förändras. Det började lite smått med att Sami började ha synpunkter just på jeansen som hon hade. Tyckte att de var lite väl tajta och för avslöjande. Hon viftade bort hans synpunkter och han nämnde inget mer om det. På ett tag. Istället tog han upp vad han tyckte var snyggt i klädväg för kvinnor. Han tyckte att det var snyggt med hellånga kjolar och klänningar som var så långa att de dolde vristerna. Lilah kände att hon väl kunde gå honom till mötes just i den frågan. Hon tyckte ju själv att det kunde vara snyggt med en välsittande lång kjol. Sami blev uppriktigt glad när han insåg det. Hon klädde sig således som han ville. Ja, hon gjorde faktiskt det under en tid tills han började komma hem med kjolar till henne. Tyvärr var det inte kjolar som föll henne i smaken. Nä de kunde mest liknas vid stora säckar. De var rent av fula som stryk. Men hon tog det med ro och hängde in dem i garderoben och där blev de hängande. Hon hade aldrig på sig kjolarna och Sami fattade vinken och sa inget mer om det och tog heller inte med sig nya kjolar till Lilah.
Det gick en tid utan några mer kontroverser men det skulle snart ändras. Lilah väntade och undrade om Sami skulle komma med nya synpunkter på hennes kläder. Undrade vilket plagg det skulle bli. Hennes blusar kanske men om dem fanns det ju inte mycket att säga. Det var sen höst och det hade blivit kallt så hon använde redan löst sittande blusar med lång ärm. Mest för att hon tyckte att det var snyggt och bekvämt. Men Sami överraskade henne. Han kom istället hemsläpande med en slöja eller huvudduk som han tyckte att hon skulle ha på sig. Det var helt sinnessjukt, tyckte Lilah. Visst kunde hon tänka sig ha på sig något som täckte huvud, hår och öron men det var bara på vintern när hon ville hålla sig varm.
Lilah inser att Sami med största sannolikhet blivit radikaliserad och det oroade henne. Det oroade henne mycket. Det var inte en sådan man hon ville ha och inte en sådan man hon gifte sig med. Vid nästa tillfälle som Sami skulle göra en affärsresa som han ofta hade gjort senaste tiden kontaktade hon Gabriel för hon insåg att hon behövde hans råd och stöd. Han gav henne en enkel kontantkortsmobil och instruerade henne att gömma den så Sami inte skulle hitta den. Han erbjöd sig att förvara hennes bankkort så att Sami inte skulle kunna lägga vantarna på det. Hon hade aldrig berättat för Sami att hon fortfarande hade kvar ett konto hos sin gamla bank som bankkortet var kopplat till. Hon hade fört över en summa pengar, som motsvarade hennes lön, till kontot hos banken som Sami ville att hon skulle använda. Deras gemensamma lönekonto som hon hade fri tillgång till men som också Sami hade. Hon hade fört över pengarna i omgångar så Sami var än så länge ovetande om det. Ja, det var lite konstigt att hon hade haft den märkliga känslan av att det var viktigt för henne att göra överföringarna. Nu skulle hon kanske få nytta av pengarna.
Innan hon visste ordet av så kom den mest omvälvande förändringen i hennes liv. Sami ville flytta. Han ville flytta till släktingar långt ute på obygden. Lilah hann med en sista kontakt med Gabriel som sa åt henne att gömma undan mobilen, pengar och även ett ombyte kläder på ett ställe där Sami eller någon annan inte skulle hitta dem. Ja så fick det bli för Lilah litade inte längre på Samis välvilja. Att den omfattade henne lika mycket som tidigare. Hon hade all anledning att känna tvivel för Sami hade börjat uppvisa en sida hos sig som inte var särskilt trevlig. Ibland hade han till och med uppvisat en aggressiv sida. Den yttrade sig ganska diffust men hon kunde ändå känna den. Men snart kände hon sig ändå lite lugnare för Sami hade inte pratat något mer om sina flyttplaner. Kanske hade han ångrat sig. Hon hoppades det men vågade inte fråga för hon var trots allt lite rädd för svaret.
Det tog inte lång tid innan Sami föreslog att de skulle åka på semester. Det lät i och för sig trevligt men hon misstänkte genast att det inte skulle bli en semester som hon ville ha den. Sami förklarade att hon inte behövde ta med mycket packning. Han menade att de kunde köpa det de behövde när de kom fram. Lilah valde en lite mindre väska som hon packade med underkläder, sovkläder och hygienartiklar och klämde ner en tunn midjeväska mitt ibland dem. Väskan hade också en löstagbar bottenplatta där hon la sina favoritjeans, en långärmad t-shirt, värktabletter, bankkort och kontanter som hon tagit ut från sin gamla bank de senaste veckorna.
Hon tänkte följa Gabriels råd och gömde även mobiltelefonen i väskan. Gabriels telefonnummer kunde hon utantill för han hade behållit samma i flera år och som hon lärde sig för länge sedan. Hon visste inte riktigt vad som väntade men var beredd på allt. Hon hoppades såklart på det bästa men förväntade sig det sämsta. Det var lika bra. Det Lilah hade tur med var att Sami trots allt litade på henne tillräckligt för att låta bli att undersöka hennes väska. Det var hennes smala lycka. Han hade i och för sig kritiserat henne en del senaste tiden. Dels för hennes klädstil men han hade också tyckt att hon var utanför hemmet på egen hand för ofta. Han hade förklarat att hans muslimska vänner hade haft synpunkter på det. Ett par av dem hade till och med konfronterat henne om det. Menat på att hon borde ta till sig mer av deras värderingar. Hon hade redan då haft på känn att något kunde vara på gång och att det inte var positivt för henne. Hon hade låtsas att hon lyssnat och tagit till sig av deras kritik men enbart för att det inte skulle väcka några misstankar hos dem. Så hon fogade sig och gjorde som de sa men det var bara för att lura dem så att de inte skulle bevaka henne. Hon hade lyckats bra hitintills och hoppades kunna fortsätta lura dem. Så när de startade resan så låtsades hon att hon var glad och förväntansfull. Oron som gnagde i henne dolde hon väl.
Bilfärden fortsatte en hel dag. Hon hade ett par gånger frågat vart de var på väg. Han ville inte avslöja det. Sa bara att det skulle bli en överraskning. Hon frågade inte mer för hon ville inte verka tjatig. Hon skulle väl få se så småningom och egentligen ville hon helst inte veta det. När det kört flera mil så svängde de av och körde in på ett motells parkering. De skulle sova över där och fortsätta dagen därpå. Det var en ganska fin och för årstiden varm dag så hon packade ner sin tunna beiga vår/höst jacka i väskan men såg till att inte Sami såg det. Någonting sa henne att inte låta andra se den i fortsättningen. Det var en märklig ingivelse och hon visste inte varifrån den kom. Hon hade i alla fall tur med vädret. Det var tillräckligt varmt för att gå utan jacka. Efter ytterligare en dags bilresa hade de kommit långt ut på landsbygden. De hade åkt förbi byar, mindre och mellanstora städer, enorma sädesfält. odlingar, lantegendomar och boskapsfarmer. Lilah undrade vart sjutton de var på väg. De svängde av vid allt mindre vägar och sent på eftermiddagen efter att ha åkt närmare 100 mil eller nåt sånt söderut så kom de fram till en större by med en bebyggelse som bestod av hus i varierande storlekar och färger. De körde in på uppfarten till ett av de större husen. En stor vit v-formad byggnad. Hon kunde se några människor som inte var klädda i västerländsk stil. Det var kvinnor i klänningar som inte avslöjade något om kroppen och med slöjor runt huvudet. Även på andra ställen som de passerat i byn hade hon sett kvinnor klädda på det sättet. Bara några få av dem hade sett vita ut men resten hade varit färgade i olika nyanser.
Det var ju inte vad Lilah hade sett fram emot. Hon hade hoppats på en stor resort med lyxigt hotell men så blev det inte på långa vägar. Hon hoppades att deras besök inte skulle bli alltför långvarigt. De skulle bo i det stora vita huset. Det var ju inget fel på det för det höll modern standard. De fick installera sig i ett stort och rymligt sovrum med eget badrum och walk in closet. Så långt kändes det väl ok för Lilah men hon undrade hur länge hon skulle få behålla den känslan.
Hon fick en omedelbar impuls att protestera och revoltera men besinnade sig snabbt. Hon måste hålla sig till planen insåg hon för att den skulle kunna lyckas.
Sami hade gått ut till sina släktingar men Lilah stannade kvar i sovrummet. Hon såg att det fanns en tvättmaskin i badrummet och passade snabbt på att slänga in kläderna som hon hade tagit med i smyg. Hon vågade inte lägga in dem i några skåp eller garderober för hon var rädd att de skulle leta och hitta kläderna och sedan slänga dem för att de inte ville att hon skulle ha dem. Sami hade redan tagit ifrån hennes pass och smartphone för att hon inte skulle kunna kontakta någon men han hade inte hittat hennes bankkort, pengarna eller mobiltelefonen som hon hade fått av Gabriel.
Hon var tvungen att hitta ett gömställe för dem också. Tills dess hade hon dem i sina fickor. Det var ren tur att hon tagit på sig lite mer löst sittande brungrå byxor som dolde vad hon hade i fickorna.
Sami kom snart och hämtade henne för att presentera henne för sina släktingar som bodde där. Hon kände sig obekväm i sällskapet men sa inget om det. Hon var tyst men det var de andra också och tyckte inte att det ankom på just henne att starta några samtal så hon fortsatte att vara tyst. Och varför skulle hon inte. De andra kunde knappt hennes språk så de kunde ändå inte göra sig förstådda med varandra. Nä det här var verkligen inte vad hon hade önskat sig.
Efter att ha hälsat på Samis släktingar så gick hon tillbaka till sovrummet men Sami dröjde sig kvar med släkten.
Direkt när hon kommer in så kan hon se att de letat igenom hennes väska och i skåp och garderober. Hon går in i badrummet och ser till sin lättnad att de inte hittat kläderna i tvättmaskinen. Nu skulle hon hitta bra gömställen till bankkort, värktabletterna, pengarna och mobilen. Hon lade dem och en laddare i en liten svart plastpåse. Sedan tog hon loss frontlocket på fläkten i badrummet och la in påsen där och satte tillbaka frontlocket. Efter det tog hon ut kläderna och la dem i en plastpåse och in under sängen. De fick ligga där någon dag tills hon hittade ett nytt ställe att gömma dem. De kunde ju inte gärna ligga kvar där ifall de skulle komma för att städa rummet. Under kvällen och även natten hade hon tänkt ut var hon skulle gömma kläderna. Hon skulle bara vänta på att hon blev ensam tillräckligt länge för att hinna gömma kläderna och det tillfället infann sig dagen därpå när Sami åkte till närmaste staden. Det stod en soffa med flera soffkuddar i sovrummet. Det var lätt att se att det fanns mer utrymme i dem så hon tänkte gömma kläderna i kuddarna. Efter att de ätit frukost och Sami åkt iväg så skyndade Lilah tillbaka till sovrummet. Hon stängde dörren och tog fram klädpåsen under sängen och en av kuddarna och låste in sig i badrummet. Hon ville inte riskera att någon kom in och kom på henne. Hon tog loss ytterfodralet på kudden och virade runt jeansen runt innerkudden och klämde tillbaka kudden och jeansen in i fodralet. Sedan gick hon ut med kudden och upprepade proceduren med jackan och t-shirten och la tillbaka kuddarna i soffan. Hon var riktigt nöjd med resultatet. Det gick inte att se att det fanns något mer än kuddar inuti kuddfodralen. Tyget var så kraftigt att de inte avslöjade något av det som fanns inuti.
Under frukosten två dagar senare berättade Sami att han skulle resa bort. Lilah kände ett litet hopp ge sig tillkänna men det försvann nästan lika snabbt. Han berättade att han skulle göra en affärsresa och hon skulle inte följa med utan istället stanna på gården. Det var det här hon hela tiden misstänkt och varit orolig för. Sami hade tyckt att hon hade haft för mycket frihet och han hade inte haft tillräcklig kontroll på henne. Hans vänner hade påtalat detta sades det. Sedan tog de fram kläder som de ville att hon skulle ha på sig. Lilah bestämde sig för att göra dem till viljes men tänkte tyst för sig själv att de kläderna inte skulle stanna kvar på hennes kropp särskilt länge. Det övertygade hon sig själv om.
Det var inga kläder i svart tack och lov och hon fick väl vara lite glad för det i alla fall. Glad för det lilla så att säga. Färgerna var i lite olika nyanser av grått och hon skulle inte behöva täcka ansiktet men håret och resten av kroppen. Egentligen hade hon velat revoltera men hon stod emot impulsen. Hon skulle spela ett spel. Hon tänkte spela att hon accepterade det som hände. Det var ju såklart bara ett spel och hon accepterade ingenting men hon skulle inte ge dem anledning att bli misstänksamma och på sin vakt. Hon skulle lura dem till att lita fullständigt på henne. Lura dem till att tro att de inte skulle behöva bevaka henne hela tiden och hon tvivlade inte en sekund på att hon verkligen skulle lyckas med det. Hon skulle rentav spela att hon efter ett tag tyckte att deras livsstil var bättre än hennes egen.
Sami åkte iväg tidigt morgon därpå innan hon hade vaknat. Det var en av hans systrar som väckte henne. Zarah som hon hette var en av ett fåtal som pratade begriplig engelska. Det var väl en lättnad trots allt för Lilah. Nu visste hon att det i alla fall fanns en person som hon kunde prata med.
Lilah hade redan börjat tänka ut en plan hur hon skulle gå tillväga och för att lyckas måste hon låtsas att hon går med på allt de säger och också samtidigt verka glad. Det skulle ju bli en utmaning för Lilah men det kändes också lite spännande för henne att få dem att tro att det var äkta.
Zarah hjälpte Lilah hur kläderna skulle sitta. Hon tog på sig tunna byxor och en löst sittande blus under och en lika löst sittande klänningen överst och sedan visade Zarah hur slöjan eller hijaben skulle sitta runt Lilahs huvudet. De hade valt en vit hijab åt henne. De förklarade att vitt betydde renhet och enkelhet. Hon undrade lite över varför de valt en färg med den betydelsen. Tyckte att det med renhet var lite för sent för hennes del. Det tåget hade redan gått. Hon hade ju periodvis levt ett lite utsvävande liv innan hon blev gift med Sami. Så vitt som renhet passade inte riktigt för henne. Enkelheten däremot passade bättre. Hon kände att hon inte längre behövde dyra och uppseendeväckande kläder. Inte heller behövde hon fina dyra bilar eller båtar eller vad det nu kunde vara. Inte behöver hon bo i stora lyxiga hus heller. Nej, hon kunde nöja sig med ett billigt, enkelt och litet hus. Det enda kravet var att få bo i ett varmt hus utan fukt och mögel.
Under en period hade hon väl blivit bländad och förledd av en sådan livsstil men inte längre.
Lilah låtsades vara glad över klädseln och sa att det var vackert men tyckte i själva verket att det kändes obekvämt och fult var det också.
Zarah förklarade att hon kunde ta av sig hijaben om hon var bland endast kvinnor men inte om det var andra män än hennes make i närheten. Lilah förstod att hon skulle behöva ha det på sig nästan hela tiden eftersom det ofta kom och gick män i huset. Det visade sig att Sami hade många manliga släktingar som bodde i byn och som också kände sig ordentligt hemmastadda i huset. Lilah kände sig något frustrerad över det men visade det inte med en enda min eller rörelse.
Sedan började Lilahs anpassning. Hon skulle lära sig hur man uppförde sig som en god troende. Hon skulle undvika ögonkontakt med andra män än sin egen make. Att lära sig det var nu inget större problem för Lilah. Hon hade träffat en och annan fantastiskt man i sitt liv och ingen av männen i byn kom i närheten av deras standard. Gabriel var en sådan man men inte Sami men hon hade ändå nöjt sig med honom. Han såg trots allt bra ut och varit trevlig och förstående men det hade drastiskt förändrats.
De efterföljande veckorna efter Samis avfärd fick hon knappt gå utanför huset men hon höll god min. De gånger som hon gick ut så fanns alltid en eller ett par av männen i bakgrunden för att hålla ett vakande öga på henne och resten av kvinnorna som följde med som sällskap men som också bevakade henne. Ibland var det några hon aldrig lärde känna och ibland Zarah eller hennes närmaste vän Aisha som också kunde engelska och som hon blev allt bättre vän med. Men en riktigt bra vän kunde hon inte bli med någon som bevakade och höll henne fången. De andra var det lite värre med. De gillade inte henne och försökte heller inte dölja det. Både män och kvinnor tittade ibland lite ogillande på henne. Det kunde ju i och för sig ha berott på hennes tidigare, i deras ögon, klandervärda livsstil. Visst hade hon en period levt ett lite tvivelaktigt liv när hon festat och träffat killar. Senare i livet insåg hon att det hade varit tämligen meningslöst. Just där och då kanske det hade berikat hennes liv på något sätt men utan något bestående värde för livet i stort. Det visade sig bli en ganska meningslös period i hennes liv som hon definitivt skulle ha valt bort om hon kunnat leva om sitt liv.
Lilah väljer att göra sig så nyttig och användbar som möjligt. Klagade inget utan hjälpte till i hushållet utan minsta protester. Hjälpte till med städning och matlagning men mest bara med att skära och hacka grönsaker. De krävde inte så mycket mer av henne. Antagligen hade Sami förklarat att hon inte tyckte om att laga mat och var därför inte speciellt duktig på det. De tyckte att hon gjorde bra ifrån sig ändå vilket hon var glad över.
En annan sak hon var mindre glad över var att Sami ännu inte hade återvänt till byn. Han hade inte sagt något datum som han skulle komma tillbaka men hon kunde aldrig tro att han skulle vara borta under flera veckor. Hon hade bara pratat med honom i telefon. De hade fortfarande en fast telefonlinje och det var den enda hon fick använda. Det var också alltid någon som stod nära och lyssnade så att hon inte ringde någon annan. Tråkigt nog för dem så visste de inte om hennes hemliga mobiltelefon som hon redan hade ringt Gabriel med. Han hade velat att hon ringde och berättade hur hon hade det och om hennes tankar om framtiden. Det var lite för tidigt i nuläget men hon lovade att ringa eller skicka sms så fort hon fått mer klarhet. Hon var lite försiktig med att ringa trots att hon gjorde det i badrummet. De kunde ju försöka lyssna. Det hade hänt åtminstone två gånger att någon stått vid hennes sovrumsdörr när hon öppnat för att gå ut. Hon visste i och för sig inte om de kunde höra när hon pratade i badrummet men hon ville verkligen inte ta några risker. Hon och Gabriel bestämde sig för att bara kommunicera via sms.
Ytterligare en sak som hade klarnat för Lilah var att byn och ett stort område runt om nästan hade förvandlats till en enklav i landet. De hade nästan självstyre i en del av delstaten. Det verkade faktiskt så och berodde väl på att det var så många av dem i området men hon skulle definitivt inte stanna där länge. Det kändes inte alls som hennes eget hemland längre så hon ville komma därifrån så snabbt som möjligt men insåg att hon var tvungen att ge sig till tåls.
Tiden gick och veckor blev till månader. De hade kommit dit när det var höst och det närmade sig vintern nu. Det blev i och för sig inte riktigt kallt om vintrarna med kyla och snö på den här platsen. Men det blev rejält mycket svalare än på sommaren vilket hon var glad över. Hon skulle inte klara av de heta somrarna med den heltäckande klädseln hon tvingades bära. Speciellt inte med hettan som brukade infinna sig på sommaren vid dessa breddgrader. Det brukade till och med vara för varmt för henne i hemstaden längre norrut. Så pass att hon inte kunde täcka nacken utan var alltid tvungen att ha den bar. Det skulle med andra ord inte alls funka för henne att bära hijab på sommaren. Men å andra sidan var det inget större problem för henne för hon tänkte ändå inte vara kvar när sommaren kom.
Lilah hade ett större bekymmer. Visserligen hade Sami hälsat på ett par gånger men bara kortvarigt och hade sedan rest hem till deras hemstad igen utan henne. Det verkade onekligen som att han hade dumpat henne där. Hon undrade över orsaken och om han rent av hade träffat någon annan som var mer intressant än hon själv. Det gjorde henne än mer beslutsam att ta sig därifrån. Men hon var lite fundersam över sin reaktion. Hon kände sig märkligt oberörd av Samis svek. Kände mest bara irritation för hon uppskattade såklart inte att bli illa behandlad på det sätt som skedde. Det gjorde henne ännu mer besluten att lämna allt bakom sig. Att hon nu insåg att hon tappat sina känslor för Sami. Känslor som aldrig varit särskilt starka och det gjorde beslutet lättare. Hon skulle inte komma att sakna honom eller hans släkt.
Lilah lyckas ganska bra med sitt lilla spel. Hon märker att hennes bevakare börjat släppa lite på vaksamheten och rent av börjat slappna av. Hon fick visserligen inte gå ut helt själv. Det skulle hon aldrig få. Det vet hon men det finns ändå bra utsikter för henne att ta sig därifrån. Hon har redan fått följa med till ett köpcentrum i närmaste staden. Det var det hon ville uppnå men skyndar långsamt. Hon behöver slipa på sin plan lite till.
Hon har det inte alltför dåligt i byn med Samis släktingar och vänkrets. Det är ju bra för det går lättare att låtsas vara nöjd och glad. Hon har varit där i flera månader nu och våren närmar sig. Hon har fått lära sig att äta deras mat. Inget större fel på det, men hon har smakat godare mat tidigare i sitt liv. Och hon saknar bacon. Hon älskar rätt stekt bacon men det och annat från gris är något muslimer inte äter och Sami och hans familj och släkt är just muslimer. Konstigt att tycka att grisar är orena. Lite efterblivet faktiskt att tycka det. Grisar är ju bättre och mer harmlösa jämfört med många människor. Utöver det så drack de ingen alkohol så hon fick inte dricka ett endaste glas vin till maten en enda gång. Det var väl egentligen något hon faktiskt kunde avvara men hon saknade den lite lyxiga känslan som vinet ändå bidrog med vid en måltid.
Men det finns något som försvårar Lilahs tillvaro i det muslimska samhället. Samis familj tycker att hon ska börja be böner och läsa koranen. Hon är rädd att de till och med vill att hon ska konventera till islam. Hon kan sträcka sig långt för att anpassa sig men att hon skulle konvertera till den religionen kommer inte att hända. Hennes gräns går vid koranläsning men kommer att göra allt för att slippa. Som tur är sa de att kvinnor inte fick läsa koranen när de menstruerade och det skulle hon utnyttja och säga att hon hade mens dubbelt så länge som hon i själva verket hade. Nåja, hon tänker ändå göra ett försök för att hålla dem på bra humör. Gjorde hon inte det skulle de säkert begränsa hennes besök utanför byn. Det var det sista hon ville.
De hade koranen på engelska som hon försökte läsa. Innan hon fick börja läsa så var hon tvungen att tvätta sig. Händer, fötter och ansiktet bland annat. Lilah tyckte att det var väldigt överdrivet. Så många regler och instruktioner om hur man skulle göra och bete sig. Som det här med kvinnors klädsel, vad man får äta och att be bön fem gånger om dagen. Helt absurt var det. Folk hade väl annat att göra om dagarna. Hon undrade om det verkligen var deras Guds önskan eller de religiösa ledarnas önskan. Hon trodde på det sistnämnda för de ville väl bara befästa sin makt över folket.
Själv behövde hon ingen kyrka, synagoga eller moské för att be. Hon kunde be var som helst men när inga andra var i närheten. Ibland bad hon i tysthet i sina tankar. Så var det att leva i ett sekulärt land. Man ville inte bli förlöjligad av omgivningen.
Det fanns desto fler troenden i byn. Både kvinnor och män. Hur männen var visste hon inte riktigt för hon hade ingen direkt kontakt med dem, vilket hon var glad över för hon ville inte ha något med dem att göra.
Kvinnorna hade hon desto mer kontakt med. En del av dem var trevliga och lätta att prata med. I alla fall de som kunde lite engelska. Men det fanns också kvinnor som tydligt tog avstånd från Lilah.De var djupt troende som tyckte att deras livsval var det enda rätta. Att följa koranen var det viktigaste för dem. De tyckte att de var bättre och mer rättfärdiga än alla andra människor som inte bokstavstroget följer koranen. Somliga av dem kunde hjälpligt göra sig förstådda och upprepade gånger hade de påtalat att om man inte följde deras Guds ord så var man en dålig människa. Lilah hade bestämt sig för att inte bry sig om deras ord. De fick väl tro det om sig själva men hon visste att hon själv var mer förankrad i verkligheten. Det är så mycket lättare att upptäcka verkligheten om man får röra sig och tänka fritt än att vara ofri och det räckte för henne.
Hon tänkte på deras gudstro och kunde ibland själv känna hans närvaro men hon hade inte uppfattat att han klart och tydligt skulle ha förmedlat sådana regler till henne. Hon ville absolut vara honom till lags men ville inte sätta en trasa på huvudet. Inte ville hon sitta still heller. Hon ville kunna röra sig fritt som hon själv ville och alltid gjort. Inte vara tvungen att förhålla sig till vad andra bestämde.
Koranen sa också att man ska klä sig och bete sig blygsamt. Hon var den första att erkänna att hon inte alltid hade gjort det men hon hade kommit på bättre tankar. Livet hade lärt henne att hon visst kunde klä sig blygsamt utan för åtsittande kläder och att man inte behövde visa mycket hud men hijab eller heltäckande klädsel skulle hon aldrig acceptera. För tillfället gjorde hon ju det tvärtemot vad hon själv ville men hon såg det mest som ett nödvändigt skådespel som snart skulle ta slut.
Hon hade också uppmärksammat en annan sak. Kvinnor skulle ju enligt koranen klä sig blygsamt och inte dra till sig blickar från männen. Men när hon följde med till stan så hade det gett motsatt effekt. En del människor hade stirrat på henne och än fler hade kastat snabba blickar med tvivel. Lilah antog att det berodde på att de inte sett så många vita kvinnor i hennes utstyrsel. Hon skickade en stilla tanke till dem ”jag vet men inte så länge till”.
Lilah kände att hon måste komma därifrån så snart som möjligt. Hon skulle inte orka vara där ett år ens. Bara tanken på att tvingas tillbringa resten av sin tid där avskräckte henne. Nä, det tänkte hon verkligen inte. Att utöver sin make umgås enbart med dessa kvinnor som levde i total inskränkthet fanns inte på kartan. Det gick ju inte med tanke på att hon alltid föredragit manliga vänner framför kvinnlig vänskap. Hon kände ingen större tillit till kvinnor och deras skvaller och intriger och hon kände sig dessutom obekväm med den kvinnliga intimitet som hon kunde uppleva som ganska påträngande. Ja, och om man med tiden tappade sina känslor för maken som hon hade gjort så skulle det ju bli än värre. Sist men inte minst värdesatte hon friheten över allt annat så hon var helt enkelt tvungen att ta sig därifrån.
Tillvaron flyter ändå på för Lilah. Hon har inte fått träffa Sami på länge men pratat i telefon med honom. Det spelar inte så stor roll längre för henne om hon alls får träffa honom något mer. Hon håller däremot sms-kontakt med Gabriel. Hon hoppades att hon skulle få träffa honom igen efter en inte alltför lång tid. Vetskapen om att hon snart skulle ta sig därifrån underlättade betydligt för henne att orka med den återstående tiden i byn.
Hon upplevde ett visst obehag med att läsa koranen men gjorde det för en god sak. För att de skulle släppa ännu mer på sin bevakning av henne. Hon hade sluppit en del koranstudier genom att fejka menstruation men också fejkat migrän. De hade gått på det fullständigt för hon hade ganska ofta fejkat det. Ett antal gånger hade hon sluppit tråkiga sammankomster med Samis vänner och släktingar eller när hon emellanåt velat slippa åka till jobbet. Sami hade trott att det varit äkta och berättat det för sin släkt så hon hade lyckats fortsätta lura även dem. De gånger hon faktiskt läst koranen gjorde hon med spelad glädje. Hon lät det gå ett steg längre och låtsades tycka att islam framstod som mer rättfärdig än andra religioner och att den tilltalade henne mycket. Men det var en enda stor lögn från hennes sida. Lilahs skådespel hade gett avsett resultat. Hon hade fått följa med på flera shoppingresor senaste veckorna. De hade åkt till flera olika köpcentrum och hon visste nu var hennes befrielse skulle ske. De hade släppt en hel del på vaksamheten och låtit henne gå runt själv i butikerna vid flera tillfällen. När de fikade hade hon kunnat gå till den offentliga toaletten alldeles själv. Det var precis det hon hade väntat på.
Nu börjar en ny fas i Lilahs tillvaro och även i hennes plan. Hon kände att det var dags att sätta den i verket. Hon kunde inte stanna av två anledningar. Dels hade hon kommit så långt i förberedelserna att det var dags att agera. Den andra var att de börjat tjata allt oftare om att hon skulle konventera till islam. Om hon gjorde det så skulle Sami återvända till henne. Hon kunde inte hålla sig helt för skratt vilket fick dem att tro att det var av lycka över att få återförenas med Sami igen. I själva verket berodde det på att hon småskrattade åt dem för att de så felaktigt trodde att hon saknade och längtade efter honom. Så fel de hade. Hon brydde sig inte ett dugg om honom längre. Ja, var det någon hon brydde sig om så var det inte Sami.
Hon hade skickat sms till Gabriel att det snart skulle ske så att också han kunde förbereda sig för hennes flykt som skulle leda henne tillbaka till den förlorade friheten. En frihet som inte skulle vara förlorad länge till. Den fanns nu inom räckhåll för Lilah.
Så kom dagen som det skulle ske. Det hade bestämt att de just denna dag skulle åka till stan igen för att besöka köpcentrumet.
Lilah vaknade tidigt och kände sig förväntansfull. Hon kände sig både spänd och lite nervös men lade band på sig. Hon fick inte väcka några misstankar. Hon var tvungen att bete sig precis likadant som hon gjort de tidigare gångerna som de låtit henne följa med. De har bestämt att de skulle åka hyfsat tidigt vilket hon inte hade haft några invändningar emot. Faktum var att hon tyckte att det enbart var bra.
Just den här morgonen var de flesta män på resa så det skulle endast vara kvinnor i huset. Därför går hon ut till det stora köket utan sin hijab. Zarah och Aisha är redan där. Mycket riktigt fanns inga män där men Zarah och Aisha hade ändå sina hijab på. Lilah kände lite för att jävlas så hon slängde lite med sitt långa bruna hår precis framför dem. De brydde sig väl inte så mycket men Lilah ville bara att de skulle lägga märke till hennes långa hår av en viss anledning. Hon gör sedan två smörgåsar till sig som hon snabbt äter upp och går sedan till sitt rum innan fler hunnit komma in i köket. På väg ut passar hon på att snappa med sig en sax utan att någon märkte det.
Väl tillbaka i sitt rum skrider hon snabbt till verket. Hon tar med kuddarna med de gömda kläderna och bär in dem i badrummet. Hon låser om sig och tar sedan ut kläderna ur kuddarna och plastpåsen med en fulladdad mobil och de andra sakerna från ventilen. Hon tar sedan av sig kläderna hon har på sig och lägger in dem i tvättmaskinen och tar sedan på sig jeansen och den långärmade smalrandiga vit-svarta t-shirten. Sedan tar hon på sig den tunna midjeväskan som inte tog mycket plats på kroppen och trycker ner pengarna och bankkortet i den. Laddaren pressar hon ner i ena jeansfickan och skickar ett kort sms till Gabriel att hon snart är på väg innan hon pressar ner mobilen i den andra jeansfickan. På samma tysta läge som den varit på hela tiden. Sedan tar hon på sig den tunna vår/höstjackan som hon hade på sig när hon och Sami påbörjade resan bort från sitt fria liv. Jackan som hon sedan hade gömt undan så att ingen skulle känna igen den senare. Våren hade kommit till byn så jackan skulle räcka bra för årstiden. Innan hon till slut drar på sig den fula heltäckande klänningen trycker hon ner några kartor med värktabletterna i bakfickorna. När klänningen sitter som den ska tar hon fram saxen. Hon delar på det långa håret baktill på huvudet och klipper sedan av håret på båda sidorna med några saxtag. Hon bryr sig inte om det blir jämt. Hon slutar klippa när håret når halsen men lämnar det något längre i nacken mest för att hon inte når att klippa mer än så. Hon spolar ner det avklippta håret i omgångar i toaletten. Hon tar sedan på sig den vita hijaben och går ut till de övriga i köket.
Snart är de på väg i två stora bilar till den närmaste staden där Gabriel eller någon av deras gemensamma vänner väntar på Lilah och bara Lilah.
De parkerade bilarna vid köpcentrumet, kliver ut ur bilarna och börjar gå mot entrén och snart var de inne i själva centrumet. Det är Lilah, Zarah, Aisha, fyra unga kvinnor och någons bror. Det hade följt med en ung man varje gång. Antagligen för att hålla koll på Lilah men också de andra yngre kvinnorna.
De delar upp sig för de vill titta på lite olika saker. Lilah går tillsammans med Aisha för de vill båda titta på kläder i en av klädbutikerna. De går båda runt och tittar efter det som intresserar dem. Lilah hade förklarat att hon ville köpa en ny kappa som hon kunde ha nästa vintersäsong. Så att hon inte behövde låna en kappa som hon varit tvungen att göra några gånger när det varit under 10 grader ute. Hon fick snart syn på en kappa som det var rea på och bestämde sig för att prova den. Hon går in i ett ledigt provrum för hon vill inte prova den bland allt folk i butiken. Det var väl inte så mycket folk men hon ville gömma sig lite för omgivningen. Hon drar för skynket men låter kappan hänga kvar på kroken och istället drar hon upp klänningen och fiskar upp sin mobil ur jeansfickan. Skickar snabbt ett sms till Gabriel att hon nu är i centrumet som de kommit överens om. Hon får svar nästan på en gång. Skriver att han kommer att stå parkerad utanför entrén på centrumets baksida om ca 20 minuter. Hon svarar med ett kort ok.
Spänningen stiger inom henne. Friheten hägrade och fanns runt hörnet insåg hon. Hon kände sig smått exalterad. Hon reser sig upp. Drar upp den förhatliga klänningen och trycker ner mobilen i fickan igen och rättar sedan till klänningen så att det inte ska synas vad som finns under. När hon kommit ut från provrummet ser hon Aisha några meter bort och går fram till henne. Förklarar att kappan inte passade och att hon inte orkade prova flera. Aisha hade heller inte hittat något och de bestämde sig för att gå ut och bort till caféet som låg i närheten. Det låg mitt i centrum torget och de hittade ett ledigt bord. Aisha skickar sms till de andra att de ska ta en fika. De beställde kaffe och kaka och satte sig för att fika och vänta på de andra. Efter 10 – 15 minuter anslöt sig några till dem och satte sig på lediga stolar. Det är nu Lilah bestämmer sig för att fullfölja sin plan. Hon säger att hon måste gå på toaletten och går sedan iväg till toaletterna. Hon går förbi en samling stora växter. Stora som mindre träd eller buskar. Det var perfekt för de skymde sikten för de andra. Hon hade lyckats bygga upp ett så stort förtroende att de lät henne gå själv till toaletten. Det fanns väl heller inget att oroa sig för, intalade de sig själva. Vad kunde liksom hända på en damtoalett? Det var en stor damtoalett med ett flertal separata toaletter. Det var några kvinnor där men inga från Lilahs sällskap. De lägger knappt märke till henne och hon kan i stort sett osedd smyga in på en av toaletterna. Lilah hade såklart inget behov av ett toabesök utan börjar slita av sig sin hijab och klänning. Hon trycker sedan ner dem i papperskorgen. Sedan drar hon av en massa papper och lägger ovanför. Hon skickar sedan ett sms till Gabriel. Hon får omedelbart ett svar att han sitter i sin bil och väntar. Hon svarar att hon är på väg och där om max fem minuter.
Hon rufsar till sitt hår och går sedan ut från toaletten och vidare ut mot torget. Hon undviker att se sig omkring utan går raka vägen förbi och mot utgången på centrumets baksida. Hon går ganska raskt men inte alltför fort. Lite nervös känner hon sig men ingen borde känna igen henne. Hon har dragit fram håret så det täcker ansiktet litegrann. Hon har hjärtat i halsgropen men anstränger sig för att se lugn ut. Allt har gått hennes väg. Hon vågade knappt tro att det verkligen hände. På avstånd kunde hon se två ur hennes sällskap men de såg inte henne. Hon höll andan. Snart skulle hon vara framme vid utgången. Hon är lite rädd att hon skulle möta någon mer från sitt sällskap. Hon har tur. Hon möter ingen hon känner. Hon passerar utgången och utanför ser hon sig runt omkring. Hon hör en bil tuta till och när hon ser åt det hållet har en bil sakta börjat rulla åt hennes håll. Hon känner igen föraren bakom ratten. Det är Gabriel. Hon skyndar sig fram till bilen, en stor svart suv, och hoppar in i passagerarsätet bredvid Gabriel och de kör sedan iväg. Hon tror knappt det är sant men här satt hon bredvid mannen som hon alltid varit kär i. Ja, kanske älskade hon honom rent av.
De körde i minst en timme och hon berättade vad hon varit med om. Hon tackar honom från djupet av sitt hjärta. Hon är så tacksam för hjälpen han gav henne. Han måste ju vara hennes ängel. Hennes skyddsängel.
Gabriel berättar lite sparsamt vad som hänt under hennes frånvaro och lite om sig själv. Men inte mycket. Han hade alltid varit lite hemlighetsfull och fåordig. Inte riktigt velat berätta vad han jobbade med. Bara sagt att han jobbade som frilansande konsult vad det nu kunde betyda. Han sa att det var därför han måste åka till olika ställen och ibland bli borta längre perioder. Mer än så ville han inte säga och Lilah ville inte pressa honom. Det skulle inte kännas rätt med tanke på att han alltid ställt upp för henne och nu senast hade han hjälpt till att befria henne från sin fångenskap. Det känns fortfarande overkligt men hon satt verkligen bredvid Gabriel i bilfärden som gick åt nordost.
Lilah skänkte en tanke åt Zarah, Aisha och de övriga. De måste vid det här laget ha förstått att hon hade försvunnit från dem. Hon undrade hur det skulle tas emot av byn och inte minst Sami. Hon misstänkte att Sami och hans släktingar inte skulle bli ett dugg glada och att det nog inte skulle bli så trevligt för Zarah och de andra heller. Kanske blev de rent av bestraffade för att de hade haft så dålig koll på henne. Lilah brydde sig inte. Varför skulle hon göra det. De hade faktiskt begått ett brott för det hade varit ett olagligt frihetsberövande. Hon skulle kunna anmäla dem men tänkte inte göra det. Hon ville hellre ha ut dem helt ur sitt liv. Hon var glad att hon slapp ur deras grepp även om det tog lite tid. Hon hade inte kunnat gjort på nåt annat sätt. Hon hade inte kunnat rymma direkt från byn för det fanns för mycket folk runt omkring henne som höll henne under uppsikt. Det hade varit dömt att misslyckas. Det insåg hon redan från dag ett och fick istället tänka ut en annan flyktplan.
Bilfärden fortsatte några timmar innan de kom fram till ett värdshus som de stannade till vid. De bokar ett rum och går sedan till restaurangen för att äta något. Han förklarar att de är på väg till vänner och bekanta till honom som äger och driver ett stort lant- och skogsbruk. Att hon kan få både bostad och jobb där. Och att hon kommer att vara både säker och trygg där. Han berättar också att han har separerat och betraktar sig numera som singel. Det var bra nyheter tyckte Lilah. Han vill också byta ut hennes enkla kontantkortsmobil till en smartphone av senaste modell. Han hade redan installerat och laddat ner användbara funktioner och appar och registrerat kontaktuppgifter till personer som kommer att vara till hjälp och nytta för henne. Bland annat hade han lagt till sina egna kontaktuppgifter.
De har ätit klart och går och tar en drink vid baren. Lilah dricker ett par drinkar men Gabriel föredrar öl. Snart har det blivit sent och de bestämmer sig för att gå till rummet. Gabriel hade frågat om hon ville ha ett eget rum men det ville hon inte.
Dagen efter fortsätter färden mot slutmålet. Halva dagen hade gått innan de kom fram. Till en stor lantbrukssegendom. De hade åkt förbi en stor skog, stora sädesfält och hagar med mest hästar. Sedan körde de förbi stora stallar och andra ekonomibyggnader. Till sist kom de fram till den stora huvudbyggnaden som mest påminde om en stor pampig herrgård. Lilahs spontana reaktion var att de måste gå riktigt bra för lantbruket.
De parkerar och går ur bilen och in i huset. Gabriel klev rakt in utan att knacka på först och verkade riktigt hemmastadd i huset. Hon blir presenterad för några personer och får sedan en närmare presentation av en av personerna. Av en respektingivande man som kort förklarar vilka de är och sen skulle hon och Gabriel få prata lite mer ingående med mannen som hade presenterat sig med namnet John. Han hade inte sagt det rakt ut men hon hade fått uppfattningen att han var chefen och kanske också ägaren av egendomen och därtill inflytelserik.
De berättar vad som hänt och kommer att gälla. De räcker över ett pass till henne och förklarade att hon fått en ny identitet. Att det var nödvändigt för att Sami inte ska kunna leta och i värsta fall hitta henne. Hon öppnar passet och läser. Det står ett helt annat namn än hennes eget. Det står Keila Angelmore. De hade inte bara ändrat hennes namn utan också hennes födelsedag. De hade gjort henne två år yngre och flyttat hennes födelsedag en månad framåt. De hade också skapat en ny fiktiv bakgrund till henne med en fiktiv familj, utbildning och jobb som hon skulle behöva läsa in sig på.
Ett nytt liv skulle verkligen börja för Lilah eller rättare sagt Keila. Det skulle nog ta ett bra tag för henne att vänja sig vid det.
De förklarade vidare att det var bäst att hon bodde på egendomen ganska länge till en början. Sami skulle definitivt efterlysa henne som någon som var försvunnen. De skulle visa bilder på henne i olika media så risken fanns att hon kunde bli igenkänd om hon rörde sig ute i samhället.
De uppmanar henne att säga upp sitt gamla bankkonto och kassera bankkortet men innan hon gör det ska hon föra över alla sina pengar till det nya bankkonto och internetbank som de öppnat åt henne. Det som kommer att bli hennes nya lönekonto då de tänkt ge henne anställning på gården. Så John skulle även komma att bli hennes arbetsgivare.
Aldrig hade hon trott att Gabriel skulle ha haft så betydelsefulla kontakter. Men det som hon nu upplevde var ett obestridligt bevis för det. De hade varit vänner så länge utan att hon haft minsta lilla aning om det.
En anställd visar sedan var Lilah ska bo. Det är en radhuslänga och hon ska bo i lägenheten på hörnet.
Gabriel följer med henne in. Förklarar att han kan stanna några dagar dels för att umgås med henne men också för att träffa gamla vänner och kollegor.
Egentligen hade hon hamnat i en ny fångenskap, men den kändes friare än den hon flydde ifrån. Här var det ingen som bevakade henne och hon kunde röra sig fritt på hela den stora egendomen. Ville hon lämna skulle heller ingen hindra henne. Det lät övervägande bra för Lilah och Gabriel lovade att hälsa på henne med jämna mellanrum. Det räckte för henne och så fanns det ju många intressanta människor som hon ville lära känna närmare på det här stället. De verkade trevliga och öppenhjärtliga i motsats till byinvånarna som hon lämnade bakom sig. Hon kände sig därför angelägen om att knyta nya bekantskaper och vänskapsband med dessa människor. Det skulle inte bli svårt och det bästa med allt var ändå att hon återkommande skulle få träffa Gabriel och det skulle fullända hennes liv var hon helt säker på.
Det här är en helt fiktiv berättelse med fiktiva personer så att ingen ska luras att tro något annat. Men lite inspiration från verkliga händelser förekommer.
Författare: Leila