Folk är vanedjur. De känner när sommaren närmar sig utan att behöva tänka. Väskor plockas fram, planer tar form och dagar läggs åt sidan för vila. Det finns en riktning i allt, något som återkommer år efter år, nästan som en tyst överenskommelse med tiden.
Men i kanten av det invanda har något förändrats. Världen rör sig oroligt, och den oron letar sig in i det som brukade vara självklart. Det som förr var enkelt bär nu en annan tyngd. Någon tvekar, någon väntar, någon väljer att stanna kvar. Förhoppningar som en gång låg öppna blir stillare, som om de håller tillbaka.
Ändå fortsätter rörelsen. Stolar ställs ut, kaffet hälls upp, fönstren öppnas mot ljuset. Det är som om kroppen minns det som sinnet försöker förstå. Som om något i människan vill hålla fast vid det återkommande, trots att världen runt omkring förändras.
Och sommaren kommer, även nu. Inte som förr, men ändå.
Författare: Kenneth Bergmark 2026 04 18