En kall vinterkväll i december, när mörkret hade sakta lagt sig över staden. Familjen ett svagt ljud som skulle kunna låta som en knackning på ytterdörren, hela familjen stannade upp och spärrade öronen, Pappa pausade filmen de kollade på och gick långsamt och varsamt till dörren. Han hade sett på tv att personer knackar på dörrar och när man öppnat anfaller dem, oftast var det minderåriga som såg ut att inte kunna göra någon skada, han kikade i kikhålet. Konstigt nog var det ingen där. Hm. Han öppnade långsamt dörren,
‘’Hallå?’’ Han kollade runt tills hans ögon fastnade på ett någorlunda stort paket, utan ‘’till och från’’. Ingen förklaring heller på varför paketet skickas till dem och inte vad det va.
De hade inte beställt något heller, men ändå kände de sig dragen till paketet, det var som ett sug, de måste få se vad det var. När pappa lyfte på paketet kände han en förskräcklig kyla som om det kom från själva paketet, det fick honom nästan att vilja lägga tillbaks paketet, men med hela familjen samlad runt sig kände han sig liksom tvingad att öppna, så han öppnade det försiktigt och i den låg en gammal, sliten dagbok inuti. När han bläddrade i den, fick han kalla korar, sidorna var fyllda med namn. Namn på människor som han kände, och på hans egen familj…
Vissa hade en check bredvid deras namn, Lena Johansson, Axel San Ros, Benjamin Loden, Amer Von Don. Det skumma med allt var att de personerna på listan alla hade dött, olika anledningar, men det var ändå kusligt.
Plötsligt hördes ett svagt viskande från mörkret utanför dörren, pappa kikade ut för att kolla vad det var, men det var helt kolsvart, han stängde snabbt boken. Det var nästan som om någon som var på väg att avslöja en hemlighet, med en obehaglig känsla av att någon stirrade på dem drämde pappa igen dörren, men när pappa vände sig om, var paketet borta. Och dagboken som precis hade legat stängt i hans hand var nu öppen.
Långsamt drogs det en rött check över allas namn, boken som var vinklad lite mer åt pappas håll gjorde att det röda rann. Det luktade blod. Alma, hans äldsta hade ögonen uppspärrade, men hon såg inte ens dagbokens insida, hon kunde omöjligt vis vetat vad som stod på boken. Mamma var precis på väg att fråga Alma vad som hänt, innan hennes huvud spräcktes, hennes ögon poppade ut och hamlade på golvet medans blod färgade deras syn.
Pappa tappade andan när han kände en iskall hand runt sin hals. Naglar grävde in i sin hud.
‘’ta inte saker du inte vet vems eller vart de är.’’ En kall, tung, raspig och lite hes röst sa. Deras blod färgade väggarna, det droppade och rann ner från väggarna.
Författare: Alicia