Kategorier
Dikter

Sanningens spegel

Vi föds med ögon som ser
 och öron som hör.
 Ändå är det inte alltid verkligheten
som når vårt inre.
Ögonen fångar en bild,
 men bilden är bara ett ögonblick.
 Öronen fångar ord,
men orden bär inte alltid sanningen.
Mellan det vi ser
 och det vi tror oss veta
växer tolkningar fram.
 Rykten får fäste,
 halvsanningar blir övertygelser,
och det som upprepas tillräckligt länge 
kan börja låta som sanning.
Världen talar högt. 
Den lockar, övertygar och distraherar.
 Ibland så skickligt
att vi glömmer att stanna upp
och fråga oss själva:
Vad är egentligen sant?
Kanske finns sanningen 
inte i den starkaste rösten,
utan i stillheten mellan orden.
 Kanske börjar den
 när vi vågar lyssna en gång till,
se en gång till,
 och tänka en gång till.
Sanningen söker inte applåder.
 Den behöver inte ropa.
Den väntar tålmodigt
på den människa
som aldrig slutar söka.
”Den största villfarelsen är inte att bli bedragen.
Den största villfarelsen är att sluta söka sanningen.”

Författare: Kenneth Bergmark 2026 07 21

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *