Mina ögon böjs i ett ormlikt ljus – ett stycke av ett plan – i vinklarnas summa böjs tiden.
Allting faller ned från jorden, och ingenting faller – världen är en vind.
Rodin gömmer sig i marmordammet – Tänkaren blåser i dödsdansens trumpeter.
Kemiskt avfall / Rädslans prisma // mitt hår växer i sin kriminella cell.
Fabriksskorstenarna kastar varje dag välsignade fiskar över staden / rädslans skog ritar sicksackmönster – AKTA ER!
De kommer – De kommer – BARBARERNA!
Solen, plastisk resonans / Ra av lera / Tutankhamon har återuppstått ur sin grav!
Han utropade köttet av blod till den nya guden! Klockorna ringer – spring till altaret!
Och en möjlighet… till det plågade regnet där alla möjligheter har offrats – BARBARERNA KOMMER!
För mig, för den som vänder sig om i sömnen och har dragits till den andra sidan / för oss, i lammens tystnad.
Den helige som läser den sista hymnen tar på sig sin päls om halsen / bokstäverna grundar sitt kungarike och JOHANNES borrar sig in i min buk.
En kvinna… som stiger upp i eldens kolv… JEANNE D’ARC… drar sitt svärd.
Och krigsskri som aldrig ska undertecknas! STÖRTA TALARSTOLEN, TA PÅ DIG SMÄRTAN!
Våra organ kolliderar. På de röda trapporna visar sig LENIN. Applåder, applåder, applåder…
Mina ögon i det ormlika ljuset, revolutionens eld / Kinesiska muren / en korpsvart kryddrest.
Bland tårarna från ängeln som drar sitt sista andetag,
STÄNG DÖRRARNA! TYST! De kommer – BARBARERNA!
OCH DE SKA KOMMA
VI SKA GÅ
VI ÄR INTE ENSAMMA I HELVETET
Författare: Binnaz Deniz YILDIZ