Tvätten
Börja vid halsen med hänglåset
Låta den glida längs bröstkorgen,
Ner över höfterna, vrida, skaka bort
Låta den skrynkla ihop sig på golvet
Som en bortglömd hög med smutsiga kläder
Jag önskar att jag kunde dra av min hud
I månljuset ta den till bastun
Borsta den under Hrimfaxis spår
Smörja den len med guldskimrande smör
Och döpa den till ett nytt liv i den iskalla bäcken
Hänga den ute på tvättlinan
Torka ut i värmen
En fluga ska obekymrat sätta sig på den
Där ska den sväva i sommarbriset
Och få en ny människogestalt
***
Det måste bli torrt
Det måste bli torrt
Såret måste bli torrt
För det att kunna läka
De torra hudfläckarna
Måste falla bort
Måste falla bort
För det att kunna läka
Och de ska falla
Och de ska falla
Som snöflingor
Som regn
Som flis
Det finns kärlek där ute
Det finns kärlek där ute
För att jag har smakat
På morgondaggens ljuva frukter
Och sett solens gyllene strålar
Smeka jordens blomstrande kind
Det finns kärlek där ute
För att jag har tvättat mig
I bäckens kalla fors
Och sett en stjärna falla I dina pupiller
Det finns kärlek där ute
För att jag har fångat
Snöflingor på tungan
Sett ett löv ändra färg
Dö och återuppstå till liv
Det finns kärlek där ute
För att jag har sett rymden dansa
På Demeters sjö
Och känt ett universum komma
Till liv under min hud
Det finns kärlek där ute
Och det vet jag
För att jag bär den
Varje dag i mitt människoskal
Författare: Loreta