Ugglorna sitter i sina träd och spanar ut över människorna.
Tron är viktig, tycker människorna.
Att spana in människorna är viktigt, anser ugglorna.
Fast hur blir synen på läget om man går in på en krog en kväll
och det sitter 3 personer vid ett bord på varsin stol och på den
fjärde stolen vid bordet, så sitter det en uggla på drygt en meter?
De tre personerna sitter och pratar med varandra. De skojar och
skrattar och de tycks inte bry sig om att ugglan sitter på plats
nummer 4 vid deras bord. Ugglan säger ingenting. Den står rak
i ryggen och tittar med uppspärrade ögon rakt in i Tore som
sitter bredvid Egon och som i sin tur sitter mitt emot Alfred.
De spelar kort och röker cigarretter. Ja, de kedjeröker och dricker
sprit. Ugglan röker inte, fast den dricker whiskey. Ingenting är
konstigt i den här världen som dessa karaktärer lever i. De styr
det här stället. De står också som ägare för huset de befinner sig i.
Tore, Alfred, Egon och ugglan har bott och jobbat i denna kåk
i 30 år. Det är bara de som har tillträde in i huset.
Deras hus är beläget mitt i stan. Det är en trästuga med två våningar.
Grunden är sen 1930-talet. Golvet är av nötta golvplankor, väggarna
och resten av stugan. Stugan är färgad grå med ljusblå ränder utanpå.
Fast vad jobbar då dessa karaktärer med? Ugglan har ju också en roll
i deras liv. Det är nämligen som så att ugglan jobbar som diskare, Egon och Tore lagar och handlar mat och köper inredning.
Alfred förstår sig inte på deras enkla uppgifter utan bedrövligt nog så dricker han och äter upp det de handlar. Ibland hjälper han ugglan med att diska så att han kan få ihop pengar till sitt toalettpapper.
Alfred jobbar då alltså som konsument och det han sen producerar hamnar i toaletten. Egon och Tore står som inköpare och ugglan är en gammal städare.
Vilket betyder att om vi blandar tre människor med en uggla så blir resultatet ett fungerande företag. Det är dock inte hugget i sten att ugglan alltid ska jobba som städare eller diskare när tre människor och en uggla ska driva sin verksamhet tillsammans. Dessa karaktärer är varandras chefer och de har bestämt sig för att enas om saker och ting under deras gemensamma tid i deras företag. Allt går som på räls. Ingenting förändras i deras miljöer eller arbetsuppgifter och är det tråkigt så knystas det inte om det.
Det är som att se ett elektriskt tåg åka på räls i en cirkel.
Ungefär så fungerar deras liv.
Allt går att förändra fast ingen verkar vilja förändra något.
Det är bara alla andras liv som är konstigt.
Deras liv fungerar och tutar på som det ska.
I min tillvaro så skiljer sig aldrig karaktärerna Tore, Egon, ugglan och Alfred aldrig annat än till utseendet.
Själv är jag mestadels en tankearbetare som funderar ut mitt liv och skapar en tillvaro med landskap, personer, djur och inredning utan att någon kan se det.
Det blir aldrig färdigt någonting och mycket av det som jag påbörjar går sönder i lägenheten och man får komma med nödlösningar för att få saker och ting att fungera. Ett par kalsonger och ett kvastskaft blir till ett parasoll om somrarna då persiennerna är uppdragna i fönstret. Datorn på bordet med en krossad skärm och med utspilld cola på tangentbordet, står sig bra vid spisen, tills jag plockar bort datorn till soporna. Ormen som jag hade i terrariet ligger numera ut smetad i duschen. Duschen som jag nästan aldrig använder. Jag duschar hos grannen.
Mitt liv fungerar så bra för mig. Det är min tillvaro och mitt arrangemang.
Det är ingen mer än jag själv som bestämmer över mitt liv. Det är just därför som jag, Tore, Egon, ugglan och Alfred alltid trivs så bra tillsammans.
Författare: Henric Rodell