Mitt liv börjar… nu

i 23 år har jag kämpat

trampat

sprungit

krypit

kutat

simmat

för att inte hamna där

där nere

nere på havsbotten

men jag kan inte simma längre i hopp om att en båt ska rädda mig

jag har hört att den som inte simmar drunknar

och jag tänker att jag har drunknat länge

men väl nere på havsbotten insåg jag att jag har fått gälar

jag kan andas

jag simmar inte längre

jag dyker

jag ser allt

varenda sten, mussla och havsväxt

jag har hälsat på varenda fisk, sköldpadda, haj jag träffat

jag har samlat alla era sopor från skeppsvrak till plastsugrör

jag har kämpat

i 23 år

nu är det din tur

men jag lovar att du inte behöver kämpa själv

för jag kan guida dig

hjälpa dig hjälpa mig

för vi klarar inte av att vara själva

jag vet det nu

jag förstår att du inte förstår så låt mig omformulera

1+1=2 är simpelt för många men om man aldrig lärt sig vad en etta och en tvåa är så är det lika komplicerat som raketforskning för icke-raketforskare

sånna där vanligt folk som du och jag

jag är redo att springa

mot framtiden

inte från dåtiden

dåtiden har vi kvar

nu och för alltid

du och jag kommer för alltid att ha varit du och jag

kanske inte imorgon men vi vet inte hur morgondagen ser ut än

blir det en varm eller kall dag

ser vi solen eller moln

bägge är vackra på sina sätt

med rätt klädsel är naturen alltid lika vacker

vill du med?

jag kan visa

hela min värld

hela din värld

bara vi

.

.

.

vår tid börjar nu

mitt liv börjar… nu

Författare: Sharon