Jag var ute på min första promenad för dagen. Klockan kan ha varit 6 på morgonen, det var ruskigt kallt kanske minus 10 grader. Dimman var så tjock att man nästan såg i syn men det var aldrig någonting speciellt som jag tänkte på. Det ända som jag kunde tänka på var den iskalla luften som nästan brände Lungorna. Många hade tyckt att det var jobbigt med en sån kyla men för mig var det någonting helt annorlunda.
Senare samma dag fick jag ett meddelande av en kvinna vid namn Klara som jag hade träffat dagen innan på en gammal pub, Jag måste ha gett henne mitt nummer vid nått tillfälle.
Jag svarade inte direkt på Meddelandet för jag var ganska blyg på den tiden, Det hade varit en lång kväll med många drinkar så mitt minne var lite vagt.
Men det som jag minns av henne var det långa vackra håret och dem isblåa ögonen som på en glasklar himmel.
Det hade gått ett tag men jag ringde sen upp Klara och vi pratade på ordentligt i 2 timmar och det var nog det bästa samtalet jag har haft på många år. Hennes röst var så som magi
Vi planerade att ses vid ett annat tillfälle för en dejt eftersom vi delade många intressen.
Det hade gått ett par dagar efter vi sist talades vid för vi hade fullt upp med våra arbeten. Tills vi planerade att träffas på en lördag då vi arbetade sent på fredagar.
Vi hade inte helt bestämt vad vi skulle göra men det involverade i alla fall god mat – Dans och möjligen en kvällspromenad om vi orkade.
Det var ju trots allt på 80talet så dans och musik var en ganska stor grej på den tiden.
När lördagen sen ankom låg jag i sängen och funderade på vilken klädstil jag skulle bära så jag tog fram ett par ljusbruna byxor så det kunde matcha min rock och halsduk. Allt blev perfekt för en vinter dag ute.
Sen gav jag mig iväg till storstaden. Vi hade inte reservation föräns om en och en halv timma så vi träffades på en pub som spelade jazz musik och tog oss ett par drinkar medans vi pratade om allt möjligt och klickade perfekt.
Det var inte svårt att ha konversationer för vi delade samma yrke och kunskaper.
Jag kollade klockan och tiden hade flugit iväg, så vi tog oss mot restaurangen för middag.
Nu var klockan halv 9 på kvällen och vi steg in i vårat bås där det va dukat fint med tallrikar och levande ljus. Jag kunde se hennes ögon lysa upp mot reflektionen av dem tända ljusen och hade svårt att sluta stirra generat på henne.
Efter vi hade ätit så satt vi och pratade samt lyssnade på den härliga jazz musiken som spelades på jukeboxen.
Klockan hade nu blivit halv 12 på kvällen så jag passade på att fråga henne om hon kände för att ta en promenad med mig.
Hon log och genast accepterade erbjudandet utan att tveka.
Så vi begav oss ut på stan längs med en gammal avstängs bro som skulle renoveras. Jag sa kom så går vi upp på bron! Så vi gick upp och kunde se alla stadslampor lysa upp.
Jag passade på att fråga Klara om en dans på den asfalterade bron som var 50meter hög.
Till slut stod vi där tillsammans och helt ensamma med inget annat än ljudet från vinden och oss 2. Hon började sakta gå fram mot mig med ett starkt ansiktsuttryck och drog ut sina armar.
Jag tog i hennes ena hand och sakta drog in henne mot mig medans jag la min andra hand på midjan och började dansa försiktigt och romantiskt. Till slut tittade hon rakt in i mina ögon och sa.
”Du är allting jag någonsin drömt om”
Sen när dansen var klar så drog jag in henne mot mig så våra ansikten var några centimeter ifrån varandra tills vi kysstes passionerat och länge!
Efter kyssen så vaknade jag upp i den tjocka dimman på morgonen och såg kraftiga skuggor med allt jag precis hade drömt.
Jag kunde inte förstå hur en dagdröm kunde vara så stark. Jag brast i tårar och fortsatte att ta mig ifrån all dimma hela vägen hem för att sörja allt som bara var på låtsas.
En Berättelse av Magnus Westerfjärd.
Ett svar på ”Siluett 1980”
Dagdröm i dimma. Precis så fungerar våra hjärnor, för oss till en annan värld, den intetsägande dimman omger oss. Jag blev berörd.