Vem är du?
“Vem är du?” frågar de mig,
med röster som skär genom tystnaden
jag själv knappt vågar bryta.
En fråga men också ett tvivel.
Och jag står där,
med hela mitt jag i händerna,
utan svar att ge.
Vem är jag, egentligen?
Jag famlar i rummen utan namn,
vandrar genom gator där jag alltid är ny,
aldrig hemma, bara till låns.
Hur ska jag veta vem jag är
när platsen jag står på inte vill bära mig?
När spegeln jag möter inte reflekterar mig tillbaka?
“Jag är människa”, svarar jag.
En människa, precis som du.
Med hjärta och hud,
med sorger, skratt, och en tyst bön om plats.
Men ändå säger de:
“Du liknar inte oss.
Ditt namn…
Ditt utseende…
Ditt sätt att tala.”
Som om svenskhet var en uniform.
Som om en brytning kunde diskvalificera kärlek.
Som om mörka drag bar ett annat värde.
Ja — jag ser annorlunda ut.
Min hud bär värmen från ett annat land,
mitt namn dansar på ett språk
du kanske inte förstår.
Min röst bär spår av andra platser,
men mina ord är födda i samma längtan:
Att få höra till.
Jag är svensk i hjärtat.
Trots att mitt utseende säger annat.
Trots att min röst bär en annorlunda rytm.
Jag är svensk —på mitt sätt.
Inte för att du godkänner det,
utan för att jag älskar detta land,
för att jag bygger mitt liv här,
för att jag vill vara en del
av det vi kallar vi.
Jag är dig,
inte i spegeln,
men i sorgen, i hoppet, i kampen.
I drömmen om en plats där ingen längre
måste förklara sitt hjärta.
Så vem är jag egentligen?
Jo, jag är mer än mitt namn,
mer än bokstäver på ett papper,
mer än ett språk med brytning
och ett ansikte ni inte känner igen.
Jag är tankarna när ingen hör,
känslorna när ingen ser.
Jag är minnen jag aldrig fått berätta
och drömmar jag ännu inte vågat leva.
Jag är hjärtat som fortsätter slå
när världen viskar att jag inte hör hemma.
Jag är styrkan i varje steg jag tar
på mark som inte alltid bär mig.
Jag är inte mindre svensk
för att solen märkte min hud
eller för att min röst
dansar med en annan melodi.
Jag är en bro mellan länder, språk, generationer.
Jag är inte ett mellanrum,
jag är ett helt rum.
Fyllt av historia, kärlek, kamp.
Så vem är jag?
Jag är jag.
Och det är nog.
Det är vackert.
Det är allt.
Författare: Barbareta