Vi skriver den andra november. Frosten har gjort sina försiktiga besök, några minusgrader
har vi fått känna av, men snön lyser fortfarande med sin frånvaro.
Förr tycktes vintern ofta ha bestämt sig redan i mitten av oktober. Snön lade sig över
marken, och naturen gick in i sin långa vila. Men i år dröjer den, som om årstiden själv
tvekar inför sitt nästa steg.
Är det naturen som förändras, eller är det våra minnen som gör skillnaden tydligare?
Kanske är det en blandning av båda.
Vi kan minnas hur det brukade vara, jämföra med det vi ser i dag och fundera över vad
framtiden bär med sig. Men naturen följer inga kalenderblad. Den har sin egen rytm, även
när den inte längre stämmer med våra förväntningar.
Och medan vi väntar fortsätter livet. Dagarna blir kortare, mörkret dröjer sig kvar och
marken ligger ännu bar.
Kanske är det just i väntan som vi upptäcker förändringen tydligast. Inte när vintern
kommer med besked, utan när den uteblir och lämnar oss med en fråga:
Är detta bara ett ovanligt år, eller är det början på något som håller på att förändras?
Författare: Kenneth Bergmark 2026 11 02
Norsjövallen i Västerbottens län