Det finns en tystnad som gör ont,
en plats där röster en gång fanns.
En pappa bär den inom sig,
bland minnen av en svunnen tid
och hoppet om en ny chans.
Han måste ändå leva vidare,
låta dagarna få mening och innehåll.
För livet stannar inte när någon försvinner,
och hjärtat behöver mer än saknad
för att orka bära sin längtan.
Men att gå vidare är inte att glömma,
inte att stänga en dörr för gott.
Det finns en plats som ingen kan ta ifrån honom,
där kärleken lever kvar
trots allt som blivit svårt.
Kanske kommer en hälsning,
kanske hörs en välbekant röst igen.
Kanske hittar två människor tillbaka
till något de en gång kallade sitt,
och blir främlingar lite mindre
och närmare varandra igen.
Till dig, pappa, som lever i väntan,
låt inte åren ta ifrån dig ditt eget liv.
Skratta när glädjen knackar på,
gå dina vägar och följ dina drömmar,
men låt hjärtat få behålla sitt hopp.
För du är inte bara pappa,
du är en människa med ett eget värde.
Och om dagen kommer då kontakten återvänder,
må det finnas värme kvar att mötas i,
och en dörr som aldrig behövde låsas.
Författare: Kenneth Bergmark 2026 11