Den eviga sömnens underbara tystnad

Sommarens första riktigt varma solstråle letade sig in genom persiennen och väckte Pär med ett ryck. Hade han försovit sig? Men den här dagen var inte som vanligt, han hade semester för första gången på över ett och ett halvt år.

HR avdelningen på försäkringsbolaget han arbetade på hade tvingat honom att äntligen ta semester och han fick inte spara några fler semesterdagar. Han var egentligen inte helt nöjd med det, att arbeta gjorde att han glömde lite av sin sorg att han nu var singel igen efter det oförlåtliga bråket han haft med sin flickvän för snart två år sen.

Han visste inte längre var hon blev av men brydde sig inte särskilt, det var slut och det fanns ingenting han kunde eller ville ändra på det. Bråket hade kulminerat med ett oförlåtligt misstag av Madeleine och det fanns inte på kartan att han kunde förlåta det.

Det började med att hon var sur när hon dök upp hemma hos Pär eftersom han lovat att följa med henne på dansbandsveckan som skulle börja kommande helg men han hade satt sig på tvären av två orsaker. Dels hatade han dansband, det var inte hans typ av musik direkt och dels för att hon inte ville höra talas om att ta förhållandet ett steg till och flytta ihop och bilda familj.

Hon var inte alls intresserad av att binda sig än utan ville leva livet och resa och upptäcka världen. Pär däremot ville inget hellre än att få en familj igen eftersom han förlorat sin egen familj när han bara var 18 år. Hans pappa och mamma och syster skulle bila ner till alperna och ville att Pär skulle följa med men Pär kunde inte eftersom han hade en svår sluttenta de närmaste dagarna på universitetet och kunde inte missa den för allt i välden.

Det kunde inte hjälpas, så Pär stannade kvar i familjens villa och resten av familjen åkte iväg. Någonstans i Tyskland på slingriga alpvägar mötte dom en lastbil som fick panikbromsa och Pärs pappa lyckades undvika en frontalkrock men när bilen svängde förbi lastbilen släppte greppet på lastbilens släp och kom farande rätt mot bilen och slungade familjens bil från vägen och ner för ett stup.

Ingen överlevde och Pär var nu helt ensam för första gången i sitt liv. Det blev av förklarliga själ svårt att genomföra sluttentan men universitetet hade förståelse för situationen och Pär fick anstånd och kunde slutföra utbildningen till slut vid ett senare tillfälle än han från början planerat för.

Sorgen var svår en tid men trots allt lyckades han till slut få ett arbete på ett försäkringsbolag som stämde bra överens med vad han utbildade sig för. Han arbetade på en avdelning som hade hand om företagets datasäkerhet vilket han trivdes med. Där träffade han också Madeleine som han inledde ett förhållande med. Han sålde familjens villa och kunde köpa en fin lägenhet i staden.

Den ödesdigra dagen då det tog slut började alltså med ett gräl om Pärs ovilja att följa med på dansbandsveckan och fortsatte med att Madeleine vägrade att höra talas om att flytta ihop. Hon exploderade och reste sig och sprang förbi Pärs stereo som han var väldigt stolt över. Hon var så arg att hon inte såg sig för utan välte en av högtalarna som stod på golvet och på den högtalaren stod en byggmodell som Pär och hans pappa byggde ihop när Pär var liten Det var en plastmodell av en flower-power målad folkabuss.

Den ramlade nu ner från högtalaren och blev helt krossad när högtalaren landade på den i golvet. Madeleine blev alldeles vit i ansiktet eftersom hon visste att det var ett kärt minne av Pärs pappa och försökte stamma fram ett förlåt men Pär var nu utom sig och bara pekade på dörren utan att säga något. Madeleine förstod att hon gjort något oförlåtligt och lämnade gråtande lägenheten.

Den närmaste tiden försökte Madeleine ringa och be om förlåtelse men Pär svarade inte utan tryckte bort henne genast. Hon försökte några gånger att ringa på hos Pär men han öppnade aldrig och hon gav upp till slut.

Han var nu singel sen den händelsen men hade inte gett upp hoppet om att bilda familj men hade nu grävt ner sig med jobbet på försäkringsbolaget och hade kommit med många bra lösningar och var väldigt uppskattad på arbetet.

Men nu var det alltså semester som gällde vare sig han ville eller inte. Så länge Pär kunde minnas hade familjen hyrt en stuga vid havet nedanför Göteborg och han ringde damen dom brukade hyra av på vinst och förlust men han hade kollat att hon fortfarande hade uthyrningen kvar. Han visste inte riktigt hur han skulle berätta vem han var men tog mod till sig och sa:

Hej jag undrar om det finns någon stuga kvar att hyra. Jag vet att det är lite sent påtänkt men min familj brukar hyra av er under många år så jag tog en chansning.
Hur var namnet, svarade damen som Pär fortfarande kände igen rösten på.
Jag heter Pär Liths
Nämen hej Pär, det var länge sen, visst kommer jag ihåg dig och din familj. Jag läste om olyckan, fruktansvärt. Din lillasyster Agnes brukade hjälpa mig i glasskiosken några somrar. Jag lider verkligen med dig.
Nu är det redan juni och vi är fullbokade och har en väntelista men jag har precis fått ett återbud på grund av sjukdom så jag bokar gärna in den åt dig. Det är egentligen en fyrbäddstuga men du får den för halva priset eftersom avbokningsavgiften täckte en tredjedel. När kan du komma?
Jag kan komma nu direkt och är där i eftermiddag om det passar.
Välkommen Pär, det passar alldeles utmärkt.

Jaha då var det alltså bokat och klart, tänkte Pär. Bäst jag packar och ger mig iväg. Han tog med det viktigaste som bestod av täcke, lakan, kudde, toalettartiklar och det viktigaste, datorn. Han tänkte verkligen inte jobba på semestern men eftersom han var mitt uppe i ett stort projekt så måste han finnas till hands om något hände.

Det tog en och en halv timme dit och han hann stanna och handla det nödvändigaste på nåt närköp på vägen så han klarade sig till frukosten imorgon och den första middagen i alla fall.

Det såg ut precis som han mindes och det vita huset där damen som hyrde ut bodde. Det hade inte förändrats någonting men hade numera gröna karmar runt fönstren och det kändes nytt i alla fall.

Han knackade på och hon öppnade dörren och kom emot honom och gav honom en stor kram.

Hej Pär vad kul att se dig igen, jag känner igen dig även om det gått några år sen sist. Hur mår du?
Jo tack svarade Pär, det är ok. Jag har grävt ner mig i jobb en tid och företaget tvingade mig att äntligen ta semester så nu är jag här och det ska faktiskt bli skönt även om det väcker en del minnen såklart.
Jag förstår det. Jag hoppas att du kommer att trivas i alla fall. Du kommer att bo granne med en tjej som kom igår och är i samma ålder som dig vad det verkar. Ni kanske kan komma och fika någon dag tillsammans. Jag har precis öppnat fiken för sommaren.

Pär hade ingen önskan att inleda någon sommaromans vid det här laget och hon var säkert redan upptagen i alla fall. Det var inte lätt i dagens läge att träffa någon med alla dejtingappar som florerade och han var fortfarande arg och kände sig lite sviken fortfarande efter Madeleine även om det var han som kastade ut henne. Han kunde aldrig förlåta henne och det hade han gjort klart vid det här laget.

Stugan låg fint på en kulle med utsikt över havet och han mindes att det fanns fler stugor längre upp där hans familj brukade bo och det kändes skönt att det inte var samma stuga i alla fall, det hade nog lämnat ett sting i hjärtat.

Bredvid hans stuga låg en likadan fast lite mindre, troligen en tvåmansstuga men han såg ingen där så hon var nog inte där men det kändes bra för då kunde han stöka på med allt praktiskt och fick var ifred ett tag med sitt.

Stugan var riktigt uppfräschad inuti och det såg nästan nytt ut med nya sängar och ett modernt kök med allt man kunde önska sig. Här skulle ha må bra dom två veckor han bokat. Han la sig en stund på en av sängarna som var den enda dubbelsängen i stugan och blundade. Det dröjde inte länge innan han slumrade in. Han var nog mer utarbetad än han insåg.

Han vaknade när han hörde en dörr slå igen och förstod att det måste vara tjejen i grannhuset. Han hade ingen lust att knacka på och presentera sig utan bestämde sig att ta en eftermiddagspromenad i solskenet innan den skulle gå ner.

Han tog på sig en Pink Floyd t-shirt och kortbyxor och några helt nya sandaler och gick ut i solen. Han gick i sanden vid strandbrynet mot uterestaurangen som låg en bit bort. Inte för att han var hungrig men han ville se om den fanns kvar och var öppen så här tidigt på säsongen.

Jodå den fanns kvar och var öppen. Den så ut som han mindes den men hade bytt namn och utseende men det kunde ju inte vara samma stil som när han vad där sist det förstod han. Det var mer pizza än fiskrestaurang även om det fanns kvar på menyn.

Nu hade han redan handlat mat till middagen så det fick vänta till en annan dag På vägen tillbaka såg han på avstånd en tjej komma emot honom. Ju närmare hon kom upptäckte han att hon var väldigt vacker. Tänk om det var hon som bodde granne med honom. Det skulle han inte ha något emot.

Hej sa han när hon kom närmare, ursäkta att jag frågar men bor du i stuga 4?
Ja det stämmer men varför undrar du?
Det verkar som om vi bor grannar för jag flyttade just in i stuga 3.
Bor du där med din familj då?
Nej jag bor ensam, jag bokade stugan på vinst och förlust idag och damen som hyr ut fick ett återbud så jag slog till. Den är kanske lite för stor för bara mig men vad gör man.
Ja det var verkligen tur du hade, själv bokade jag så fort jag fick årets semesterlistor på jobbet och det var min tur att ta första perioden.
I alla fall så var det kul att träffas, sa Pär. Vad säger du om att gå till det nyöppnade fiket imorgon tillsammans. Det är ju inte så kul att sitta där ensam.
Visst det kan vi göra, knacka på min dörr när du är redo imorgon.

Han satt upp handen för en vinkning och gick tillbaka mot stugan. Det här kanske artar sig och blir en rolig semester trots allt tänkte han.

När han kom fram till stugan och klev in kunde han inte glömma tjejen i stugan bredvid. Han hade inte ens kommit ihåg att fråga vad hon hette. Skulle han våga fråga damen som hyrde ut stugan men så slog han bort tanken. Det var alldeles för påfluget, dom skulle ju trots allt ta en fika tillsammans imorgon och då fick han fråga henne.

Han stekte sina två hamburgare han köpte i närbutiken och fixade till två hyffsat fina burgare som i alla fall liknade donkens till utseendet i alla fall. Han drack en folköl till och slog på Tv:n och slötittade på nån James Bondrulle som gick på fyran. Han hade sin dator med sig men han orkade inte leta på nån filmkanal nu. Det fick duga med Bond.

Han var så slut att han somnade innan filmen var slut och vaknade till nån rysare där det skreks och vrålades högt så att han vaknade. Han slog av Tv:n och tog av sig sina kläder och kröp ner. John Blund stod beredd och han somnade om som en klubbad oxe.

Han vaknade så fort solen kom över kullen och lös upp hela rummet. Det fanns inga gardiner annat än några kappor längst upp på fönstren och han hade glömt att dra ner persiennerna. Han kisade lite och först visste han inte riktigt var han var men kom ihåg gårdagen och tjejen bredvid som han stämt träff med idag.

Han småvisslade när han gjorde frukost och kände sig riktigt glad på väldigt länge. Livet kanske kunde vända och visa honom att det fanns en anledning att leva vidare trots allt. Han hade haft väldigt mörka tankar och en form av samvetskval för att han fick leva när hela hans familj var döda. Det var tydligen helt vanligt sa psykologen som kopplades in strax efter olyckan och som hjälpte honom med sorgearbetet den närmaste året efter det hemska som hänt.

Nu hade det gått några år och han var fortfarande sorgsen men hade valt att träffa psykologen Erla någon gång då och då när han var nedstämd. Det senaste mötet var för två år sedan strax efter det som hände med Madeleine och den ilska han hade svårt att hantera efteråt.

Nu kände han sig bättre och hade försökt glömma allt och den här dagen fanns bara ljusa tankar när han gick ut på verandan och åt sin frukost. Tjejen bredvid satt på en stol och solade sig och hade inte hört honom.

God morgon, ropade han försiktigt, han ville inte låta för ivrig.
Nämen hej igen, sa hon. Jag hörde dig inte, har du sovit gått?
Som ett murmeldjur, sa han skrattande. Jag var nog mer utarbetad än jag visste.
Samma här, jag jobbar inom vården och då förstår du kanske.
Absolut det känns tryckt att det finns några som vill jobba med oss människor fortfarande.
Jag ska inte störa mer sa Pär, du får njuta färdigt av solen så ska jag dricka upp mitt te. Vi ses ju senare men jag glömde fråga förut vad heter du?
Jag heter Elsa och du då?
Pär med Ä, det var pappas idé för att det inte skulle bli för vanligt.

Hon skrattade gått och lutade sig tillbaka och blundade. Pär tyckte att hon såg ut som en fotomodell så vacker var hon i sitt blonda hår och som han kunde se en fantastiskt vacker kropp där hon satt i bara en bikini. Han fick stålsätta sig för att inte glo för mycket.

Han gick in och började med disken som var kvar sen igår. Ingen favoritsyssla direkt, han hade diskmaskin hemma men det var en slags terapistund när man kunde låta tankarna fara mens man gjorde monotona rörelser med händerna. Han kanske skulle göra det här oftare tänkte han men slog bort tanken. Han hade alltid tyckt att det är lite slöseri med tid när det fanns diskmaskiner istället.

Vad skulle han göra nu? Det var för tidigt att fika men han ville så gärna träffa henne nu direkt. Han bestämde sig för att fråga henne om hon vill följa med upp på berget där hans familj brukade sitta och njuta av utsikten vid en flat sten som man kunde sitta bekvämt på.

Sagt och gjort med lite bultande hjärta gick han fram till Elsa och fråga om hon hade lust att gå upp och titta på den fantastiska utsikten från berget med honom.

Javisst kan jag det, jag har aldrig varit här förut och vet ingenting om platsen så det gör jag gärna. Vänta så ska jag bara ta på mig lite andra kläder så kommer jag.

Varför då tänkte han säga men bet sig i tungan, inga såna tankar nu.

Hon kom ut med en röd blus och en vit kort kjol och gympadojor. Hon var vacker i allt tänkte han. Dom började vandra uppåt stigen tills dom kom till en stuga lite högre upp.

Den här stugan har mina föräldrar hyrt alla somrar när vi var små så man kan säga att jag och min syster är uppväxta här, i alla fall på somrarna det var nog vår lyckligaste tid.
Jaha och var är dom nu?

Han fick något sorgset i blicken och sa, – vi kan ta det en annan gång.

Hon såg på honom att han såg lite plågad ut men tänkte inte nåt mer på det när han började trava på framför henne så hon hade svårt att hänga med.

När dom gått en stund så kom dom fram till den flata stenen som inte var så stor som han mindes men det gick att sitta två bredvid varandra utan problem. Han undrade var han och hans syster hade suttit när mamma och pappa satt på stenen men förmodligen sprang dom omkring på berget och ville inte sitta still.

Det är ju helt ljuvligt här, sa hon och log. Man ser ju ända ner till det vita huset och restaurangen som ligger där borta.

Pär titta på henne och det kändes som det pirrade i magen men log bara tillbaka, – jag sa ju det, här tillbringade vi mycket tid när vi var på semester.

Jag förstår det. Det måste ju vara underbart för barn att vara här på semestern.

Dom satt kvar länge utan att säga något. Det kändes inte pinsamt alls utan helt naturligt att bara sitta tysta och njuta av utsikten men han kunde inte låta bli att se på henne ibland i smyg när hon inte såg.

Han harklade sig lite och tittade på henne.

Jag vet att vi skulle gå och fika senare men kan jag inte få bjuda dig på lunch innan dess?
Jag är van att betala för mig själv men följer gärna med till restaurangen om jag får betala för mig.

Det fick han gå med på och dom började klättra ner för berget som var lite svårare när man klättrade ner än upp. Hon halkade till och han fick tag i hennes arm och fångade henne.

Tack Pär, det där kunde sluta illa.

Ett noll till mig tänkte Pär.

När dom kom ner till stranden började det blåsa lite grand men det var varma vindar men när dom passerade en stor sten så slog vågorna upp och Elsa fick ett stänk på kinden som rann ner på läppen.

Det smakar salt, sa hon och log.
Som tårar när man är ledsen, sa Pär och tittade rakt in i hennes ögon.

Hon såg på honom och blicken fastnade på hans blå ögon lite längre än hon hade tänkt och fick tvinga sig att slå bort blicken. Vad var det här tänkte hon, jag känner honom ju inte. Vad jag vet så kanske han är en stalker eller ännu värre men hon trodde inte det eller ville inte tro det. Han var ju så snygg och verkade stå med fötterna på jorden. Hon ville nog veta mer om honom i alla fall.

Han såg att hans ord tagit skruv och kände att kanske, kanske kunde det leda till något underbart.

När dom kom fram så var nästan alla uteplatser upptagna men eftersom dom bara var två stycken fixade personalen ett lite mindre bord från restaurangen och dom fick sitta närmast staketet så att dom kom närmast mot havet. Han som serverade satt dit ett parasoll så det blev lite skugga.

Det hade slutat blåsa och det var varmt och skönt att sitta där. Många hade kommit dit för att äta lunch och det syntes att det var många som kom från sina jobb dit. Pär var inte direkt hungrig så han beställde en Cesarsallad och Elsa tog dagens fiskrätt.

Är restaurangen sig lik undrade Elsa.
Ja i princip men det serverades aldrig pizza här vad jag kommer ihåg svarade han.
Nej jag kan tänka mig det. Hur många somrar var ni här?
Som jag minns det från att jag var fyra år tills jag var femton, sen ville jag inte följa med längre utan stannade i stan med mina polare svarade han.
Ja det blir väl så med tiden kan jag tänka sa hon.
Vad jobbar du med frågade hon?
Det är lite svårt att förklara, började han. Jag jobbar på ett stort försäkringsbolag med datasäkerhet. Det dyker ständigt upp nya hot därute på nätet och vi måste försöka ligga ett steg före hela tiden. Kort sagt jag jobbar med datorer och datasystem.
Oj ja där är jag novis svarade Elsa, jag är sjuksköterska på sjukhuset i stan men visst använder vi datorer också men inget så avancerat.

Han viste inte hur han skulle fortsätta samtalet för han kände mer och mer hur hon påverkade honom bara genom att se på honom. Han kände sig osäker och det var något han inte känt på mycket länge men det var ingen obehaglig känsla när han fick sitta bredvid henne.

Efter lunchen promenerade dom tillbaka, han drog lite på stegen och ville inte att stunden skulle ta slut och hon pratade på om hur det var på sjukhuset och hur sönderstressade dom varit under en tid och hur skönt det var att inte behöva tänka på allt det just nu.

När dom nästan var framme ringde det på hans mobil. Han blev först väldigt överraskad när han såg vem som ringde, det var hans kollega på jobbet men han visste ju att han hade semester och fick inte störas enligt HR chefen.

Hej det är Erik, ja det hör du ju. Jag skulle inte ringa om det inte är akut.
Nej men jag fick inte störas sa HR chefen vad är det som har hänt.
Jag har snackat med Vd:n och han gav tillåtelse att ringa dig och att du fick skriva upp övertid om du hjälpte mig med det här.
Ja ja vad är det då?
Det är en algoritm som beter sig konstigt, kan du kika på den. Jag mailar koden så får du köra den i testsystemet och se om du kan klura ut vad som hänt.

Elsa hade gått i förväg och han skyndade ikapp henne innan dom kom fram.

Det har blivit kris på jobbet så jag måste låsa in mig ett tag och försöka lösa det här men jag knackar på när jag är klar om jag får.
Javisst gör du det, jag tar nog en promenad i solen och lär känna platsen lite mer sen väntar jag i stugan tills du knackar på.

Han skyndade sig in och startade datorn och gick in i testsystemet och började leta fel. Det här var hans värld och här kände han sig säker men han kunde inte sluta tänka på Elsa. Han försökte slå bort tankarna och koncentrera sig på uppgiften.

Efter tre timmars intensivt letande hittade han lösningen och kunde leverera en fil till Erik som skulle lösa problemet. Han skyndade sig och knackade på Elsas dörr men ingen öppnade. Han kände att han blev lite panikslagen helt utan anledning eftersom hon sa att hon skulle ta en promenad och var säkert inte tillbaka än.

Han vände sig om och tittade bort mot stranden och såg henne komma gående mot honom och han kände lugnet komma tillbaka. Han vinkade till henne och hon vinkade tillbaka.

Är du fikasugen frågade han när hon kom fram till honom?
Nej inte direkt, jag är mer nyfiken på hur din stuga ser ut om du är klar med jobbet.
Ja jag är klar och stig in och känn dig välkommen sa spindeln till flugan, skojade han.
Hon tittade först konstigt på honom men sen skrattade hon.
Var har du hört det dör någonstans frågade hon?
Bara nåt jag läst, jag gillar små meningar som sätter hjärnan i arbete så att man tänker, vad sa han egentligen.
Ha ha jag förstår svarade hon och klev över tröskeln.
Oj va stort det var, sa hon och såg sig nyfiken om. En våningssäng och en stor dubbelsäng och vilket stort kök sen. Mitt kök liknar mest compact living. Ett köksbord och fyra stolar fast det är klart, det är ju för en hel familj.

Han kände sig osäker hur han skulle göra nu. Förväntade hon sig att han skulle göra något eller skulle hon börja skrika och rusa därifrån om han gjorde något. Till slut stod han bara där och såg på henne och hon kom fram till honom och tittade honom djupt i ögonen.

Jag vill gärna bli kysst nu om du inte har något emot det? Sa hon och la armarna om honom.

Han kysste henne ömt och kände hur benen kändes som spagetti. Han höll om henne en bra stund tills han tog hennes hand och gick mot sängen. Dom la sig ner och höll om varandra utan att säga något. Vad som sen hände gjorde honom lyckligare än han någonsin känt.

Hon reste sig och tog av sig alla kläder och la sig bredvid honom. Han visste inte hur fort han skulle få av sig sina paltor och gjorde detsamma. Dom älskade länge och intensivt utan att ha bråttom och han kunde hålla ut länge trots att det varit länge sen han älskade med någon. Han märkte på hennes flämtningar att hon njöt och han kände sig så lycklig en man kan känna sig.

Efteråt gick dom in tillsammans i duschen och han tyckte att hon var ännu vackrare om möjligt när hennes hår var blött och låg bakåt och vattnet blänkte på hennes perfekta kropp. Sen la hon sig på mage i sängen och han smekte hennes rygg med fingertopparna, mjukt men inte för mjukt så det kittlade. Han fortsatte ner mot henne runda bak och smekte den nu med hela handen.

Försöker du tända mig igen? Frågade hon och log.
Vad händer då i så fall? Frågade han och låtsades skrämd.
Det ska du få se nu sa hon och knuffade omkull honom på rygg och satte sig gränsle över honom.

Han kände hur hon på något sätt började krama honom inifrån något han aldrig hade känt förut. Han förstod att han inte skulle kunna hålla sig länge till och började tänka på jobbet, hur många decimaler han kunde på Pi och vilka städer han kunde som började på a men det var lönlöst med ett kvävt stön var det slut på det roliga.

Förlåt sa han, jag kunde inte hålla mig längre.
Inte behöver du säga förlåt, du gjorde det skönt för mig förut, så skönt har jag aldrig känt så jag ville ge dig nåt tillbaka. Ibland har man nytta av knipövningarna vi lär ut till nya mammor.

Han kunde bara nicka och se fånigt lycklig ut. Nytt besök i duschen och sen låg dom tillsammans resten av kvällen, som det nu hunnit bli, och tittade på TV och käkade popcorn.

Så här lycklig hade han inte känt sig på många år och samtidigt var han lite orolig. Vad visste han egentligen om Elsa. Hon kanske var gift eller hade pojkvän som kunde dyka upp när som helst. Han sneglade på henne men hon log bara förnöjt mot honom och han ville inte förstöra stunden med frågor.

Morgonen därpå hade han som vanligt glömt att dra ner persiennen, den här gången i köket. Solens strålar väckte honom och han reste sig med ett ryck. Fanns hon kvar, låg hon fortfarande bredvid honom? Jo då hon sov fortfarande och han tittade lyckligt på henne, hur kunde han ha sån tur.

Han smög försiktigt upp och började göra frukost för två. Han rörde sig mjukt och sakta för att inte väcka henne än. När han var klar med att ställa fram mackor, smör och pålägg och hällt i vatten i vattenkokaren, satte han igång knappen och den började genast låta.

God morgon sa hon och sträckte på sig.
God morgon du vackra, svarade han.
Oj då vad du var pigg och vänlig så här på morgonen sa hon och plirade med ögonen. Varför denna brådska, ska du någonstans.
Nej svarade han men jag visste inte om du var kvar eller om du ångrat dig och smitit ut i natten och att jag aldrig skulle få se dig igen.

Hon tittade alvarligt på honom, och sa:

Du ska veta att jag inte normalt göra såhär på vad vi kan kalla första dejten men du kändes seriös och vad jag förstår vill du fortsätta träffas och se vart det bär så då är det väl på sin plats att vi presenterar oss.
Jag heter Elsa Lindström, angenämt, sa hon och sträckte fram handen.
Och jag heter Pär Liths och om möjligt ännu mer angenämt, sa han.

Hon tittade på honom och började fundera.

Liths sa hon, varför klingar det namnet bekant men vänta nu, det var något min mamma var så upprörd för några år sedan om någon familj som förolyckats på semester i alperna och lämnade en son ensam kvar och dom var från vår stad. Är du släkt på något vis?

Hon såg på honom att han fick något dystert i blicken och han tvekade någon innan han berättade.

Det var jag som var den där sonen som blev kvar. Jag pluggade på universitetet då och hade en sluttenta jag inte ville missa så jag kunde inte följa med.

Hon tittade först lite förskräckt på honom men fick sen något medlidande i blicken.

Stopp sa han, jag vill gärna ha din kärlek mest av allt på jorden men aldrig ditt medlidande om du visste hur den närmaste tiden hade varit efter olyckan. Visst jag förstår att det var i all välmening men det var olidligt för mig.

Det märktes på honom att det här var viktigt så hon lät honom fortsätta berätta. Telefonen gick varm dygnet runt med all sköns människor som ville beklaga sorgen. Utanför vår villa där jag fortfarande bodde stod journalister och kameramän och ville fota den stackars pojken som förlorat sin familj. Släktingar från Österrike som jag inte visste fanns, ringde och beklagade sig på tyska som jag knappt kunde svara på.

Det var helt enkelt fruktansvärt och jag fick ingen chans att bearbeta sorgen utan fick ständig vara på min vakt.

Sen fick jag hjälp av kommunen och skolan. En psykolog kopplades in som jag fortfarande har kontakt med och har hjälpt mig med mina frågor. Inom mig var det ständigt en röst som sa varför lever du? varför följde du inte med? Det är tydligen vanligt att man har skuldkänslor när man varit med om sånt här.

Kommunen hjälpte mig att sälja huset eftersom jag inte vill bo kvar och hittade en lägenhet åt mig där jag bor idag. Skolan hjälpte mig med att slutföra utbildningen och jag hittade turligt nog ett arbete där huvudkontoret låg i Stockholm och där visste dom inte om min historia och det var skönt.

Jag jobbar nu på en filial i Göteborg. Ett tag tänkte jag flytta upp till Stockholm men min mormor som bodde på ett äldreboende och inte hade långt kvar att leva gjorde att jag stannade. Det var nu mitt ansvar och det kändes på nåt sätt skönt att bry sig om någon annan.

Nu vet du allt och som jag sa jag blev trött på alla som skulle beklaga sorgen och främlingar jag mötte på gatan som ville krama om mig.
Oj det var mycket att ta in, svarade hon men det är inte du som är offret, du är bara drabbad av det. Jag har träffat många nära och kära till cancerpatienter, offret är den som är sjuk men hela familjen blir ju drabbade och upplever samma skuld som du, varför hon och inte jag frågar dom sig.
Förlåt om jag babblat på om mina innersta tankar såhär men jag har aldrig talat om det här med någon förutom min psykiater och det kändes rätt skönt att tala med dig som kanske förstår.
Om vi ska fortsätta det här äventyret tillsammans, svarade hon, är det väl bra om vi inleder med att vi verkligen kan tala med varandra om allt.

Hon reste sig och kramade om honom en lång stund och han kände sig mycket bättre till mods. Det var som om hon lugnade honom på nåt underligt sätt som han aldrig känt på mycket länge. Dom satte sig och åt frukost och han frågade om det gick bra med te eftersom det bara fanns snabbkaffe och det var nog det äckligaste han visste.

Hon svarade att det gick bra och dom åt frukosten under tystnad vilket konstigt nog inte kändes pinsamt alls. Dom såg bara på varandra ibland och log. Efteråt diskade dom upp tillsammans och klädde sig för en dag i solen. Sen bestämde dom att hon skulle flytta in i hans stuga så hon hämtade sina saker och flyttade in till honom.

Dom gick sen tillsammans och knackade på hos damen som hyrde ut stugorna och berättade hur dom hade träffats och tyckte om varandra så mycket att dom beslutit att bo tillsammans resten av tiden.

Men va roligt, jag visste väl att ni skulle få ögonen för varandra och jag är så glad för din skulle Pär. Jag kan lätt hyra ut stuga fyra till någon annan så du slipper betala för resten av tiden. Sa hon och log plirande mot Elsa.

Resten av tiden vid havet skulle bli deras bästa minne tillsammans. Dom gick ofta upp till ”flata stenen” och njöt av utsikten och varandra. Dom badade och simmade trots att det fortfarande var kallt i vattnet nästan dagligen och älskade varje natt och somnade i varandras armar.

Han hade aldrig känt sig så lycklig och tänkte att allt kanske kunde ändras till att få ett lyckligt liv trots allt.

Väl hemma igen flyttade hon in till Pär och lade ut sin lägenhet till försäljning. Tanken var att hitta en lite större lägenhet tillsamman längre fram. Det blev mer bråttom än dom tänkt eftersom Elsa upptäckte att hon var gravid. Hon hade inte haft någon pojkvän på väldigt länge och hade väl inte tänkt att det skulle gå så fort att bli med barn med Pär.

Hon blev väldigt rädd hur hon skulle våga berätta för Pär och hennes föräldrar att hon varit så slarvig. Hon hade fått reda på nyheten på sjukhuset och var nu på väg hem. Hon stod utanför dörren en bra stund och lyssnade. Han spelade hårdrockmusik som vanligt och hon stålsatte sig och öppnade dörren försiktigt.

Hej älskling sa han när han upptäckte henne i dörren.

Hon stod kvar en stund och bara såg på honom och han undrade vad som hänt och blev orolig. Vad kunde ha hänt, hade hon ångrat sig? Det gick kalla kårar utför ryggraden på honom.

Hej Pär bli inte arg nu men jag har upptäckt en sak.

Hon tittade ner i golvet ett ögonblick och han kände hur benen knappt bar honom.

Jag är gravid.

Först stod han bara och glodde på henne och trodde inte att han hört rätt, gravid sa hon gravid. Han sken upp med hela ansiktet och rusade fram och kramade om henne.

Men älskling vad jag älskar dig. Vet du inte vid det här laget att jag önskat en egen familj mer än allt på jorden och med dig är lyckan nu helt fullkomlig.

Hon log och såg på honom, det lugnade orden hade gjort att hon verkligen förstod att hon hade hittat sin prins med den vita springaren.

Dom bestämde att dom skulle bjuda hem henne föräldrar Ulla och Sven, på middag kommande kväll och berätta den stora nyheten. Dom hade redan träffat Pär några gånger och speciellt Sven började tycka om honom. Ulla var mer tveksam som mammor ofta är men hon tyckte inte alls illa om honom.

Middagen flöt på bra och dom talade om saker som hänt i stort men dom märkte såklart att det var något som inte stämde och att det här inte var en vanlig inbjudan. Elsa tittade på var och en av mamma och pappa och reste sig.

Älskade mamma och pappa, jag är säker på att den här gången har jag träffat min prins med den vita springaren som mamma och jag skojat om många gånger. Jag älskar honom och vill tillbringa resten av livet med just honom.

Ulla tittade nyfiket på sin dotter men med viss undran i blicken. Det var väl alldeles för tidigt för giftermål tyckte hon. Vad hade hon nu hittat på.

Bli inte arga nu men jag har idag upptäckt att jag är gravid och vi tänker behålla barnet.

En lång tystnad följde och både Ulla och Sven tittade storögt på varandra tills Sven reste sig och sa.

Min kära dotter, mamma och jag har länge talat om hur oroliga vi varit att vi aldrig skulle få några barnbarn. Tiden gick och du verkade bara tänka på ditt arbete. Hur skulle du hinna träffa någon. Ingen är lyckligare än jag att det äntligen hänt.

Ulla som suttit tyst och verkade mest chockad fick tårar i ögonen och reste sig och kramade om Elsa och med gråten i rösten sa:

Lilla gumman jag är inte alls arg och du ska få allt stöd du behöver av pappa och mig.

Sen gick hon fram till Pär och gav även honom en mer vänskaplig kram än han upplevt tidigare.

Han tyckte alltid att hon verkade lite reserverad och var nog lite rädd att hon inte tyckte att han dög men nu kändes det mycket bättre och han drog en stor suck.

Hon visste ju mycket väl vem han var och visste allt om olyckan som drabbat hans familj för många år sedan men hade aldrig tagit upp det med honom. Elsa hade förbjudit henne att tala om det eftersom Pär inte ville det.

Ett halvår och några veckor senare födde Elsa en lite flicka som fick heta Agnes efter Pärs bortgångna syster som han saknade mycket. För första gången fick han uppleva att han nu äntligen hade en egen familj. Det var en lycklig tid som nu väntade och den första sommaren tog dom med Agnes till havet, deras strand som dom kallade det.

Åren trillade på och 2 år senare föddes en liten son och nu var det bråttom att hitta en större bostad. Pär och Elsa hade råd att köpa ett kedjehus med lite hjälp av pengarna från försäljningen av Pärs lägenhet och lite sparade pengar.

Allt rullade på och Pär fick fler och fler viktiga uppdrag på jobbet och avancerade till att ha huvudansvaret för datasäkerheten på företaget och hans kollega Erik blev nu underställd Pär men dom jobbade tillsammans som förut och Erik hade inget emot att ha Pär som chef, dom kom väl överens.

Värre var det med ledighet och semester, Pär förväntades att ta ett större ansvar för säkerheten på företaget och han kunde nu inte vara ledig hela sommaren längre men den lilla familjen reste som vanligt till havet varje sommar med barnen och njöt av den tid dom hade.

När hösten kom det året började Elsa arbetet på sjukhuset igen och det blev svårare att kombinera deras arbetsschema och vem som skulle hämta på förskolan.

Pär kom hem en dag efter jobbet och var mer uppspelt än vanligt och Elsa undrade vad som hänt.

Vi är klara med projektet jag och Erik har arbetat med så länge och det har lyckats över förväntan.

Elsa som inte var så bra på datorer fruktade att hon nu skulle få höra Pär prata teknik långt över hennes huvud men satt tyst och såg på honom.

Du vet ju att jag jobbar med säkerhet, började han. Det handlar om att skydda sig mot attacker av olika slag, till och med något så enkelt som strömavbrott kan vara förödande för ett företag.
Vi har nu lyckats med ett program som gör backuper i realtid på flera servar samtidigt och skulle det hända något alvarligt på en ort kopplar datorn om sig direkt, på en server på en annan ort och inget går förlorat och kunden märker ingenting. Jag fick idén, av Pirate bay fortsatte han.
Det var dom där tre killarna som åkte fast va? Sen stängdes allt ner, frågade Elsa?
Det är det som är grundidén till vårt projekt, det går inte att stänga ner. Om du går in idag och söker ska de se att det finns kvar fortfarande någonstans i världen. Vi har nu fem servrar i testmiljön och nu vill Vd:n i Stockholm att jag installerar det skarpt på hela företaget.
Hur länge blir du borta då?
I första hand två veckor men det kan bli mer längre fram.
Men hur ska vi klara det med mitt arbetsschema frågade hon med lite bister min?
Vi får helt enkelt se om vi kan hitta nån barnflicka och sen kanske dina föräldrar kan ställa upp, det är ju bara för två veckor.

Pär åkte iväg till Stockholm och lämnade Elsa kvar hemma med två barn för första gången sen dom träffades. Hon var verkligen inte glad men vad skulle dom göra. Mamma och pappa ställe upp så gott som kunde men ibland var hon tvungen att ta ut föräldradagar för att det skulle gå ihop. Något som inte var så uppskattat på Sjukhuset.

När Pär kom hem igen var allt som vanligt igen, deras förhållande verkade hålla ihop trots allt. Pär kunde nu arbeta lite hemifrån och allt kändes skönt igen. Dom hade mer tid till varandra igen och kärleken glödde som tidigare igen.

En dag fick Pär ett telefonsamtal från sin chef i Stockholm.

Hej Pär, är allt bra därhemma med din familj?
Jo svarade Pär lite undrande.
Jag tänkte ge dig ett erbjudande. Det är såhär att en tidigare ägare har gått ur tiden och det visade sig att vårt företag äger villan han bodde i. Det var visst ett livstidskontrakt som han hade.
Jag skulle helst vilja, fortsatte han, att du och din familj flyttar hit till Stockholm och tar över villan som ligger väldigt vackert vid vattnet och har sjöutsikt med 5 sovrum och stort vardagsrum och bastu i källaren. Vad säger du?

Pär blev lite chockad men samtidigt glad, det här var ett fantastiskt erbjudande och Elsa skulle ju inte ha några problem att hitta jobb i Stockholm som sjuksköterska.

Det låter ju väldigt lockande, började Pär men jag måste självklart få stämma av med Elsa för det är ju ett stort beslut att flytta så långt.
Det förstår jag, svarade chefen men vänta inte för länge, jag behöver dig här på plats.

Elsa hade inte kommit hem från jobbet än och barnen lekte på sitt rum. Han gick dit och tittade på dom. Hur lycklig var han inte att ha en familj och en underbar fru. Han måste nypa sig i armen för att fatta att det var veklighet.

När Elsa kom hem hade han lagat mat som stod på spisen, han hade lagt barnen som sov och dukat med tända ljus och nystruken duk.

Men vad händer här, sa Elsa frågande?

Pär visste inte hur han skulle lägga fram det, ett så stort steg krävdes hennes godkännande innan han tordes tacka ja.

Chefen från Stockholm ringde mig idag.

Sen började han berätta om att han behövdes i Stockholm och erbjudandet om den stora villan och hur barnen skulle älska att bo vid en sjö och allt fantastiskt livet där tillsammans kunde bli.

Hon satt sig ner och såg först chockad ut sen började hon gråta.

Flytta så långt med barnen från mina föräldrar, började hon. Har du ens tänkt på dom och här som jag växt upp och trivs att bo, Göteborg är tillräckligt stort och jobbigt att ta sig till jobbet, tänk då hur det skulle bli i Stockholm.

Det var en aspekt han inte ens hade tänkt på och han visste inte ens vart villan låg eller hur man tog sig till jobbet därifrån. Att sitta med varsin bil i bilköer till jobbet var inget han såg fram mot.

Förlåt om jag blev för upprymd och inte tänkte igenom allt, sa han. Men hur gör vi nu, chefen vill ju att jag ska vara mer på kontoret i Stockholm och jag vill inte vara ifrån dig och barnen.
Kan inte du som är så duktig, hitta ett annat jobb här i stan, sa hon frågande?
Vad du är tror så växer dom inte på trän direkt med min kompetens och inriktning, svarade han dystert.
Jag får tacka nej helt enkelt men det kommer tyvärr att innebära många resor till Stockholm framöver men det kan inte hjälpas. Vi kanske kan hitta en annan lösning längre fram.

Den måltiden blev inte så lyckad som han tänkt sig och dom åt under tystnad och allt kändes plötsligt inte så hoppfullt som tidigare. Varför blev livet så grått på ett ögonblick?

När dom hade diskat och satt sig i soffan och tittat på TV en stund, fortfarande under tystnad så blev det dags att gå och lägga sig. Dom brukade älska med varandra ibland när allt kändes svårt men den här gången sa Elsa god natt utan att ens ha gett honom en godnatt kram.

Morgonen efter hade hon smugit iväg till morgonskiftet på Sjukhuset utan att väcka honom först som hon brukade. Det var hans tur att lämna på förskolan men just den här morgonen konstrade barnen extra mycket och hans humör var uselt när han kom till jobbet.

Erik som redan hade åkt till Stockholm och varit där ett tag nu ringde på telefonen och hörde på Pär att han svarade mer surt än han hört tidigare.

Men vad han hänt med dig? frågade Erik.

Pär berättade vad som hänt hela gårdagen och kände att han inte hade några hemligheter för sin arbetskamrat sedan många år. Även om det kändes ännu svårare att minnas gårdagen i detalj igen.

Erik hörde på honom att det inte var någon idé att fortsätta fråga ut honom. Dom satt igång med dagens uppgifter på var sitt håll istället och hörde inte av sig resten av den dagen.

Pär ringde sin chef och berättade dom dåliga nyheterna och fick till svar att han förstod men att han inte kunde avvara Pär nu när det viktiga arbetet började. Han berättade sen att företaget hade bestämt att erbjuda sina kunder samma lösning till en avgift som en slags försäkring mot cyberattacker av olika slag. En mycket lönsam affär var han övertygad om och då måste vi ha dig här oftare.

Det här var inte något Pär ville höra och förstod att det här skulle tära på deras förhållande. För att öka på takten med projektet fick Pär en till medarbetare som han skulle ha ansvar för. Siw som hon hette, var redan installerad hos Erik i Stockholm men var lite för ung enligt Pär men när han ringde Erik och frågade så sa han att hon var duktig och energisk så det skulle nog ordna sig.

Det närmade sig helgen och Pär kände sig orolig hur Elsa skulle ta nyheten att han måste vara på plats mer än han egentligen önskade.

På väg hem funderade han hur man skulle lösa allt men visste inte hur det skulle bli. Hur hamnade han här? Varför var livet så svårt? Han hade ju allt han kunde önska sig, en familj med en kvinna han älskade och ett hem att komma hem till varför skulle livet krångla till det så.

När han berättade för Elsa vad hans chef hade erbjudit honom och vad det skulle innebära var hon först förstående och insåg att det var ett stort steg i karriären för honom men frågade till slut.

Varför måste du vara på plats så mycket? Löser man inte alt med datorer nuförtiden och då kan du väl arbeta hemifrån?
Du tänker rätt Elsa men eftersom jag blir projektledare för verksamheten och har nu två personer som jag ansvarar för, både Erik och Siw en ung tjej om nyss börjat som behöver mycket stöd i början av både mig och Erik. Dessutom är säkerheten så hög att det inte är tillåtet att jobba utanför byggnaden när man programmerar i systemet.

Han såg på Elsa att det inte var något hon ville höra eller ens acceptera och han försökte närma sig henne och hålla om henne och tänkte säga att deras kärlek skulle övervinna allt men hon drog sig undan och sen var resten av den kvällen förstörd.

Veckan fortlöpte på liknande sätt. Elsa hade långa skift och dom sågs inte så ofta han hade önskat och helgen hade Elsa jour och måste vara på plats på sjukhuset så Pär var ensam med barnen hela helgen.

Söndag eftermiddag satt han redan på tåget tillbaka till Stockholm och var både frustrerad och ledsen. Han såg ingen lösning. Vad kunde han göra? Han kunde inte hoppa av jobbet nu när det började rulla på och lönen var högre än han kunnat drömma om. Varför såg Elsa inte alla fördelar, vad gjorde det att dom flyttade till Stockholm. Det var ju inte på andra sidan jorden direkt.

När han kom fram till hotellet och skulle checka in ringde telefonen. Det var Erik som var glad och uppspelt kunde han höra.

Vad har hänt, frågade han?
Kan du tänka dig, chefen har erbjudit mig att flytta in i villan han visade dig och jag har inte hunnit berätta för dig att jag har träffat en tjej här i Stockholm ett tag nu och hon har gått med på att flytta in med mig.
Så roligt för er då, svarade han och fick anstränga sig för att inte låta bitter.

Han lyssnade artigt på Eriks berättelse om den underbara tjej han träffat medans han tog sig upp till hotellrummet och låste dörren efter sig och försökte avsluta samtalet så vänligt han orkade.

Den natten sov han inte mycket och när han vaknade av ringklockan var han redan vaken med ett sprängande huvudvärk. I receptionen fick han två huvudvärkstabletter på väg till frukosten. Tillbaks på kontoret i Stockholm, kunde han inte fokusera på uppgifterna utan satt mer och våndades. Erik kom in och strålade som en sol.

Vi flyttade in i helgen Maja och jag som hon heter. Hon tyckte så synd om dig som var så långt bort från din familj att hon ville att du skulle komma till oss på onsdag och äta middag. Så kunde du och jag basta lite och ta varsin öl.

Pär försökte att inte se alltför sur ut och log ett snett leende och tackade för erbjudandet och lovade att ge ett svar i slutet av dagen men att han måste få fundera. Det var mycket att göra och han behövde planera veckans arbete.

Erik förstod men tyckte att allt inte handlade om arbete man måste koppla av också för att orka. Pär tänkte att det var länge sen han kunnat koppla av och tänka på något annat än livet som var så jobbigt just nu. På sista tiden hade tankarna malt och rösten i huvudet som gav honom dåligt samvete för att han överlevt den hemska olyckan där hans familj förolyckades hade börjat komma tillbaka.

Han skulle behövt sin psykolog nu men det var över två år sedan dom talades vid och han hade inte riktigt den tiden längre att hinna boka in ett möte. När han kom tillbaka till hotellrummet den kvällen ville han ringa Elsa men kom bara till mobilssvar. Han talade in ett meddelande hur mycket han saknade henne och hoppades att hon skulle ringa tillbaka men det kom aldrig något svar.

När onsdagen kom var Erik på ett strålande humör och var ivrig att få visa Pär villan och få träffa Maja. Pär kände att det kanske skulle döva hans mörka tankar och det var ju bättre än att sitta ensam på hotellrummet och må dåligt.

Efter jobbet åkte han till hotellrummet för att duscha och fräscha upp sig lite och så faktiskt fram emot att göra något annat än att sitta på hotellrummet och deppa ihop. Han bad receptionisten att ringa efter en taxi och slog sig ner i vestibulen och väntade.

Taxin kom och färden rörde sig så sakteliga söder om Stockholm gissade han om det stämde med hur han uppfattat var hotellet låg i förhållande till centralen. Han gillade inte att flyga så tåg var det enda förutom bil han valde som transportmedel.

Han hade ingen större lust att småprata med taxichauffören utan satt tyste och tänkte på hur annorlunda det hade varit om det var han och Elsa och barnen som bodde i villan. Han slog bort tanken och skulle akta sig för att låta bitter inför Maja, Eriks nya flickvän.

När taxin svängde in på gårdsplanen såg han att det var en stor villa som låg vackert invid en sjö eller var det kanske Mälaren han såg som bredde ut sig i viken nedanför huset. Vilket drömläge, undrar vad det huset var värt om de kom till försäljning.

Välkommen till vår enkla boning, skojade Erik och vände sig om, det här är Maja.
Trevligt att träffa dig, sa Pär och skakade hand.

Maja var en vacker tjej med rött hår och midjesmal kropp och han förstod varför Erik hade fallit pladask för henne och valt att flytta ihop så här plötsligt.

Middagen var utsökt, Maja var en duktig kock också fick han erfara, vilken svinröta du haft viskade Pär och knuffade Erik lite i sidan, när Maja dukade av och hämtade några öl till. Han nickade bara och tittade lite försiktigt på Pär.

Du är inte sur för att du inte fick den här chansen då? Sa Erik och såg orolig ut.

Sur var inte det han kände när allt höll på att rasa sönder i hans liv, vad annorlunda det hade varit om det var han som satt här istället och hade bjudit in Erik och Maja till Elsas och hans hem.

Ingen fara det är du värd, svarade han och försökte le tillbaka.

Senare gick Erik och Pär ner i källaren och inspekterade bastun och bestämde på stående fot att inviga den. Det blev en trevlig stund med några fler öl och grabbiga samtal. Pär tyckte att det var tur att ha en kompis han känt länge att småprata med utan att ta upp vad han egentligen kände. Det var nästan som samtalen med hans psykiater och han kände sig lite bättre till mods.

Senare på kvällen tackade han för sig och ringde efter en taxi. I färden tillbaka ville han ringa Elsa och berätta hur trevligt han haft men klockan var för mycket när han kom fram till hotellet så han beslöt att vänta till morgondagen.

Torsdagen flöt på utan att något hakade upp sig och deras nya kollega Siw verkade faktiskt vara en bra tjej som hade bra programmeringskunskaper och skulle bli ett bra tillskott till projektet. När dagen var slut och han var tillbaka på hotellet ringde han upp Elsa.

Han berättade om gårdagen och hur trevligt det hade varit och vilken fin tjej Erik hade hittat som kunde laga så god mat och villan sen, vilken praktkåk och hur fint den låg vid sjön alldeles intill. Erik och han satt i bastun en timme och det var länge sen han skrattat så gott.

Jaha och nu ska du ge mig dåligt samvete också för att jag inte gick med på flytten, sa hon surt och fortsatte. Själv har jag jobbat natt och mamma har passat barnen och när jag kom hem så hade båda feber och kunde inte vara på förskolan. Mamma måste tillbaka till jobbet så jag har varit vaken snart 24 timmar nu.
Men älskligt sa han, det var absolut inte så jag menade, jag ville bara berätta hur jag haft det och visste ingenting om hur illa det var hemma. Hur mår barnen nu då ska jag komma hem?
Det är väl bara förkylningar som går och det skulle ändå ta för lång tid innan du kunde göra något åt det, fortsätt och roa dig du, sa hon och knäppte av samtalet.

Han satt nu med mobilen i handen och bara såg på den en lång stund. Vad hade hänt? När försvann den intensiva kärleken dom kände för varandra när dom kunde tala om allt och när inga bekymmer var för stora som dom kunde lösa. Visst hade dom grälat ibland tidigare men alltid blivit sams igen när dom la sig för natten.

Han insåg att den tiden nu var förbi och han förstod att det var hans fel och det jäkla jobbet. Nu var det försent att ändra på det. Han måste bli klar med projektet, kanske kunde Erik ta över och han kunde åter vara på kontoret i Göteborg.

På fredagen såg han fram till att få åka hem och tillbringa helgen med familjen. Kanske kunde dom åka till havet om det ändå bara var för dagen och då skulle dom ha det trevligt tillsammans igen med barnen.

När han stod utanför dörren till hans och Elsas hem kändes det plötsligt bra. Han skulle tala om hur mycket han älskade henne och att han var beredd att lyssna på henne och hitta en lösning tillsammans.

Han klev in i hallen och ropade hej men fick inget svar. Han tog av sig ytterkläderna och fortsatte in i köket. Till sin förvåning satt Elsa och hennes pappa Sven där och såg alvarliga ut.

Har det hänt något och var är barnen? Sa han oroligt.
Sätt dig ner vi behöver prata, sa Elsa och fortsatte, det har inte hänt något med barnen dom är hemma hos mamma.
Pappa har en arbetskamrat sedan många år som har en son som fått erbjudande att arbeta och bo i Australien några år och behöver någon som bor i hans lägenhet tills han återvänder och jag tycker du ska flytta till hans lägenhet ett tag.

Pär satt helt chockad och kunde inte få fram ett ord, vad hände nu är det slut, kastar hon ut mig, får jag aldrig träffa barnen igen. Det gick tusen tankar genom hans huvud och han stammade fram ett, men… och bara stirrade på bägge två.

Vi bråkar ju bara när du kommer hem och vi behöver vara ifrån varandra ett tag. Jag behöver det i alla fall. Det här fungerar inte längre men självklart får du träffa barnen hur mycket du vill och jag kommer att behöva din hjälp när du är hemma men det är bättre om du inte finns här så vi slipper såra varandra.

Pär reste sig och sa ingenting, han tog nycklarna till lägenheten och fick adressen utan att ens säga ett ord. Tog på sig ytterkläderna och gick ut och smällde igen dörren. Han var arg men samtidigt rann tårarna nerför hans kinder när han satt sig i sin bil som fortfarande stod utanför som vanligt men nu var allt annat än vanligt tänkte han när han for iväg.

Lägenheten låg bara fem minuter bort och han parkerade bilen och gick dit. Den låg på bottenvåningen och när man kom in i hallen låg ett litet kök till höger. När man fortsatte förbi köket kom en liten trappa som ledde ner till ett vardagsrum och längre in låg två mindre sovrum. Allt var möblerat och i vardagsrummet fanns en stor och bekväm soffa som han satte sig i och begrundade vad som hänt.

Han hade fastnat för en mening Elsa hade sagt: Jag behöver det i alla fall.

Det satt en klocka på väggen, en äldre variant och den gick fortfarande och tickade. Troligen hade han som ägde lägenheten nyligen flyttat. Det var sen eftermiddag och klockan började närma sig fem. Han hade ingen tanke på att sitta här och glo på den längre utan bestämde sig för att ta bilen och åka direkt tillbaka till Stockholm.

Han ringde hotellet och frågade om det gick bra att han återtog sitt rum vilket gick bra och började resan tillbaka till Stockholm. Han var både arg och ledsen och tänkte att han nog inte var så bra bilförare just nu och hoppades att han inte råkade ut för något innan han kom fram.

Han körde utan att stanna utom för att tanka och kom fram till hotellet sent på kvällen och checkade in. Han undrade hur fort han hade kört egentligen men som tur är var det ingen fartkontroll på vägen och någon polis hade han inte sett.

När han slängde in sin väska med kläder på hotellrummet gick han ut på stan och letade efter någon restaurang som fortfarande hade öppet. Han hittade en pub som kunde servera honom en macka och en öl och det fick duga. Han såg sig omkring och det var fullt av folk fortfarande, det var ju fredag. Alla såg ut att ha trevligt och skratten fyllde puben och han kände sig mer ensam än någonsin.

Den natten sov han ingenting och somnade inte förrän solen började stråla in genom fönstret. Hur länge han hade dåsat till sen visste han inte. Det var försent att äta frukost i alla fall så han klädde sig och gick ner i receptionen. Det var en ny tjej bakom disken som frågade honom om han sovit gått. Han grymtade plågat visst och gick ut på stan.

Solen lyste och han skulle haft en trevlig vistelse i Stockholm om inte situationen var som den var. Han kände att han måste släpa sig fram som om benen inte ville lyda men togs sig till slut till en hamburgerrestaurang som låg runt hörnet och beställde ett av målen på menyn.

Han hade ingen lust att turista utan åt upp burgaren och gick tillbaka till hotellet. Han var helt slut och la sig på sängen i hotellrummet och slocknade direkt. När han vaknade var det kväll igen och han tog en dusch och försökte se så proper ut han kunde och gick ner till receptionen och frågade om det gick att få sina kläder tvättade.

Han fick veta att det kunde han få men inte förrän på måndag när den ordinarie personalen var tillbaka. Han nöjde sig med det och gick ut genom dörren till hotellet och bara stod där ett tag och lyssnade på alla ljud och brus som en storstad en lördagskväll kunde erbjuda. Skulle han kunna bo såhär, var det lösningen att bryta upp och flytta hit ensam.

Han slog bort tanken för den innebar att han inte fick träffa sina barn så ofta han ville. Han gick tillbaka till puben där han tillbringade gårdagskvällen och bestämde sig för att bli riktigt full. När han fått i sig tillräckligt kände han sig ännu mer sorgsen och bartendern frågade hur det var fatt?

Ingenting som alkohol inte kan döva, muttrade han och beställde en öl till.

Bartendern nöjde sig med det och han fick sin öl men bartendern sa att det fick bli den sista och sen fick han gå hem. Han drack upp ölen och tackade vänligt och gick ut igen på stan. Han undrade om han skulle gå vidare och hitta ett nytt ställe men ångrade sig och gick tillbaka till hotellet.

När han kom in på rummet ville han ringa Elsa och tog fram telefonen och började klicka sig fram till telefonlistan men så kom han ihåg vad han skrivit som namn istället för Elsa, han hade bytt ut hennes namn och skrivit ”Min älskling” för länge sen, då började han gråta igen och la tillbaka mobilen.

Han kände sig mer än berusad men när han fått av sig kläderna och krupit ner under täcket var det i alla fall inga problem att somna.

Söndag morgon kom och eftersom det var helg serverades frukosten lite längre än vanligt så han vaknade i tid och släpade sig ner till hotellets restaurang där frukosten serverades. Han var ganska ensam och valde ett bord i ett hörn så ingen behövde se hur bedrövlig han säkert såg ut.

Efter frukosten gick han tillbaka upp på hotellet, somnade om en stund men klockan var inte mer än 12 när han vaknade igen. Han tog en dusch och hittade några kläder i resväskan som fortfarande var rena, klädde sig och gick ut på stan. Han gick bort mot Norrmalms torg och stod och tittade en stund. Här skedde det som skulle få heta Norrmalmstorgsdramat och blev känt över hela världen, nu var allt som vanligt här och det var inte direkt någon turistfälla.

Han fortsatte upp på Hamngatan och gick in i gallerian. Han funderade om han skulle köpa något till barnen men beslöt att vänta med det till en annan dag. Han gick ner till Kungsträdgården och satte sig på en bänk i solen och satt där ett tag och funderade vad han skulle ta sig till. Han satt där och tiden gick men utan att han kom längre i tankarna. Han reste sig och letade efter någonstans där han kunde äta något.

Resten av dagen vandrade han bara omkring på måfå, söder ut på Drottninggatan, genom Gamla stan, tittade på folk som hade det trevligt och par som höll varandra i handen och kände sig eländig. Beslöt att leta efter en tunnelbana och försöka hitta tillbaka till hotellet. När han kom fram såg han att hotellets restaurang var öppen den kvällen och beslöt sig för att testa den. Han gick upp på hotellet och vilade sig och slumrade till en stund.

När han vaknade gick han ner och satt sig vid ett bord och bad om menyn. Det fanns inte så värst mycket att välja på men bestämde sig för en köttbit och pommes till och en stor stark. Efter maten såg han att det fanns en liten bar i Restaurangen och beslöt att ta ett par öl till. När han kom upp på rummet igen var han rätt berusad åter igen men det dövade hans tankar och han somnade direkt.

Han vaknade före mobilen han ställt på ringning och mådde rätt illa. Han gick in i badrummet och såg sig själv i spegeln och tyckte att det inte var någon vacker syn direkt. Efter morgonbestyren åt han frukost på hotellet och beslöt att ta sig till jobbet tidigare än han tänkt. Ingen idé att dra ut på det.

Bilen lät han stå i hotellets garage och beslöt att ta sig till jobbet med tunnelbanan. Det var nog ett klokt beslut efter gårdagens besök i hotellets bar. Han var först på jobbet den här dagen och var på ett uruselt humör kände han. Han gick in på sitt kontor och började genast sätta igång och jobba.

Det var enda sättet att sluta tänka på allt tänkte han men det var svårt att koncentrera sig, tankarna for hit och dit och störde honom i arbetet. Erik dök upp och hälsade på honom glatt.

Är du redan här?

Pär tittade bara på honom trött och nickade. Efter en stund kom också den nya tjejen Siw och vinkade glatt till honom. När klockan blev tio gick Erik och Siw och fikade och frågade om han inte skulle följa med men han hade ingen lust utan fortsatte att jobba.

Innan lunch kom Siw och knackade på och bad honom komma och titta på något, Han reste sig lite irriterat och följde med till hennes dator. Hon pekade på skärmen och sa:

Jag förstår inte vad den här subrutinen du skapat gör, den verkar inte ha något syfte utan känns onödig.

Då brast det för Pär och han blev så arg att han blev alldeles röd i ansiktet och skrek till henne.

Din inkompetenta idiot, du ska inte komma och rätta mig som skapat hela projektet. Jag visste väl att du var för ung för det här jobbet, hur det har gått till att du fått jobbet förstår jag inte.

Siw började chockad att gråta och Erik kom springande och frågade vad som stod på. Pär knuffade till honom så han ramlade omkull och tappade mobilen så skärmen sprack. Pär stod alldeles tyst och stirrade först på Erik och sen på Siw som sprang ut i korridoren mot toaletterna.

Han blev alldeles kall inombords och gick hastigt mot utgången istället och ut i det fria, han behövde luft. Det var rätt kyligt ute och han började frysa men hade inte passerkortet med sig och kunde inte komma in igen. Efter en bra stund kom Erik ut och såg Pär sittandes på marken med händerna för ansiktet gråtande.

Pär, vad i helsike är det som han hänt?

Pär tog bort händerna och började berätta hur han suttit vid köksbordet med Elsa och hennes pappa och att han nu inte längre bodde med sin familj utan blivit mer eller mindre utkastad från sin familj till en lägenhet fem minuter från Elsa och barnen.

Har hon kastat ut dig? Det trodde jag aldrig. Ni verkade så tajta att ingenting kunde sätta käppar i hjulet.
Det kom som en chock, sa Pär men vi har bråkat rätt mycket eftersom jag varit borta från Elsa och barnen mer än jag hon har velat så hon fick väl nog helt enkelt. Jag har ju inte varit till någon hjälp med barnen direkt.

Erik tittade på honom bedrövat och tog hans hand och öppnade dörren och höll en arm om honom och drog in honom i värmen.

Jag vet inte vad som händer nu, sa Erik och fortsatte. Vi har ju kamerabevakning på varje avdelning och chefen kom ner och undrade vad som stod på och Siw satt på hans kontor och grät och berättade allt så det ser inte bra ut.

Pär kände sig ännu värre än till mods än tidigare och undrade vad som skulle hända nu. När han kommit in på Eriks kontor satt han sig ner och bara stirrade framför sig. Erik ville inte säga något mer men såg på honom att han var rädd vilket var första gången han sett det. Pär var den som aldrig var rädd utan vågade testa saker han aldrig skulle ens tänkt på.

Efter en stund kom chefen in och sa till Pär att följa med.

Vi ska upp till Bertil sa han med bister min.

Pär kände att hans ben skakade något, Bertil vad VD för hela koncernen och han ville helst springa därifrån när dom närmade sig Bertils rum och chefen knackade på. När dom kommit in pekade han på en stol och Pär satte sig ner.

Hur mår du egentligen? började han

Pär såg honom i ögonen och såg väldigt ledsen ut så Bertil hajade till något men fortsatte.

Siw har berättat vad som hänt och det är helt oacceptabelt att du som är hennes arbetsledare behandlar din personal på det sättet det tror jag du förstår.

Pär kunde bara nicka till svar. Och Bertil fortsatte.

Egentligen skulle vi ha tagit ett samtal med dig längre fram i veckan men nu ser jag ingen annan råd än att vi får ta det nu direkt.

Bertil fortsatte och berättade att projektet gått så pass bra att det nu skulle lanseras och fått namnet Prosafe. Planen var att marknadsföra systemet nästa vecka och i och med det behövdes inte längre kontoret i Göteborg utan allt skulle skötas från huvudkontoret i Stockholm.

Jag vet att du redan fått erbjudande att flytta hit men tackat nej och det innebär att du nu inte har någon plats längre och att Erik tar över som projektledare och får huvudansvaret att arbeta med lanseringen.

Pär trodde inte sina öron, det var ju han som skapat allt med lite hjälp av Erik men huvudidén var Pärs uppfinning. Skulle han nu bli avskedad och kastad på skräphögen som en annan sopa. Bertil fortsatte.

Meningen var att vi skulle ha en avtackning senare i veckan med hela personalen men det är som du förstår inte längre aktuellt efter dagens händelse. Du får gå på dagen men blir inte lottlös. Du har skapat Prosafe och därför erbjuder vi dig ett avgångsvederlag och får två och ett halvt år med full lön, om du accepterar idag och städar ut ditt kontor och slutar.

Han tittade Pär allvarligt i ögonen och sa.

Jag skulle nog acceptera om jag var du. Jag är riktigt ledsen att det blev såhär och förstår att du har personliga problem och tackar dig för den här tiden och det arbete du lagt ner med Prosafe.

Pär stapplade ut i korridoren och avdelningschefen gick vidare till sitt rum utan att ens titta på Pär. Han gick ner till sitt kontor och Erik var kvar och såg undrande på honom. Pär drog i korta drag allt som sagts men Erik kände till det mesta. Dock inte att det blev ett sånt abrupt avslut. Han hade planerat att ta ut Pär på en öl och ha ett avslut personligen men nu var inte det aktuellt.

Pär gick igenom allt som han ville ta med sig. Det var inte mycket egentligen, det mesta var kvar på Göteborgskontoret och han trodde inte att han kunde komma in där längre. Dom fick nog skicka hem hans saker. Han fick självklart inte behålla sin arbetsdator där allt viktigt låg. Han bestämde sig för att rensa den innan han gick. Erik hade allt sparat i alla fall.

Han lämnade sitt passerkort till Erik och kramade om honom och sa adjö och gick för sista gången ut genom dörren och var nu arbetslös till allt annat elände. Han tog tunnelbanan tillbaka till hotellet och hämtade tvätten på sitt rum och lämnade in det för tvätt i receptionen. Det fick kosta vad det kosta vill, han hade inga planer på att åka hem till den tomma lägenheten han skulle bo i nu och veta att Elsa och barnen var bara fem minuter därifrån men att han inte fick träffa dom.

Han la sig på sängen på hotellrummet och tänkte igenom vad som hänt. Att han betedde sig som en idiot som skällde ut Siw som var oskyldig var ju en sak men att han förutom det alltså inte skulle få vara kvar kunde han inte förstå. Lägga ner kontoret i Göteborg det kom som en överraskning.

Vad skulle han ta sig till nu. Han låg kvar och grubblade en lång stund tills det ringde på telefonen. Det var receptionen som meddelade att tvätten var klar. Han gick ner och hämtade upp den till rummet och gick ner till restaurangen och åt en tidig middag. Han hoppade över ölen den här gången och gick tillbaka på rummet.

Han knäppte på Tv:n på rummet och försökte koncentrera sig på vad som helst men det var svårt att inte tänka på allt som hänt. Klockan tolv stängde han av och slocknade direkt ganska utpumpad.

Morgonen efter vaknade han av sig själv och såg att klockan inte var för mycket för frukost och gick ner till restaurangen. En kopp te, några mackor och ett ägg gick ner trots att han kände sig nästan avdomnad och bedrövad. Han gick upp och duschade, tog på sig rena kläder och gick ut. Solen sken och det kändes rätt varmt trots att det var tidig vår.

Han gick strandvägen framåt mot djurgården och innan bron hittade han en parkbänk och satt sig och begrundade vad han nu skulle ta sig till. Rätt som det var kom det en gammal dam och satt sig bredvid honom.

Du ser bedrövlig ut, sa hon och tittade på honom.

Han tittade upp förvånat.

Sorg förstår jag, det vet jag mycket om. Min man dog i cancer 1977 jag sörjer fortfarande och har aldrig gift om mig trots att min man sa att jag skulle.
Vi har ett talesätt att tiden läker alla sår, fortsatte hon, det är lögn. Visst det kanske inte gör lika ont som de första åren men det beror på att hjärnan glömmer med åren men sorgen den finns kvar.

Han visste inte riktigt hur han skulle bemöta damen, hon var trots allt till åren och ville inte vara oförskämd. Det löste sig självt, damen klappade honom på axeln och gick sin väg. Han satt kvar lite omtöcknad, det hon sa var ju sant på sätt och vis men nu hade han en ny sorg. Han höll på att förlora sin familj för andra gången men den här gången fanns dom kvar, det var han som höll på att falla nerför stupet.

Efter en stund började han att frysa och började gå mot centrum. Han gick omkring i affärer på måfå och bestämde sig för att vänta tills på fredag att åka hem. Han ville vara bland människor han inte kände resten av tiden och var nöjd med det. Det var lättare att vara ledsen bland folk än att sitta ensam och glo framför sig.

Kvällen förflöt som gårdagskvällen med Tv:n som sällskap. Han beslöt att inte försöka ringa Elsa den här gången heller och ville ge henne lite tid att tänka.

Onsdagen kom och han beslöt att gå på ABBA muséet. Hans mamma var en stor ABBA fan och han kände sig alltid närmare minnet av mamma när han lyssnade på ABBA:s musik. Han hade aldrig varit på ABBA muséet och det var ett avbrott i allt elände och han gick omkring och lyssnade och tittade och det kändes som om mamma var hos honom och tröstade honom.

På vägen hem till hotellet besökte han Nationalmuseet och tittade på tavlor och tänkte på sin pappa som älskade konst. Han saknade sin pappa och mamma och sin lillasyster Agnes speciellt mycket i den här stunden.

När klockan var halv fem beslöt han att åka ut till Erik och Maja. Han ville inte störa utan bara återigen be om ursäkt för hur han betett sig och ta farväl eftersom han inte visste när eller hur han skulle träffa dom igen och han tyckte mycket om Erik och skämdes för det han gjorde.

När han kom fram och knackade på såg Erik förvånat på honom.

Jag trodde du hade åkt tillbaka hem.
Nej jag orkar inte med det och sitta och glo i en lägenhet som är tom just nu. Sen ville jag ta farväl och återigen be dig om förlåtelse för hur jag har betett mig.
Kan du också be Siw om förlåtelse för mina vägnar, fortsatte han.
Det kan du göra själv, sa Erik. Hon sitter här och dricker kaffe, vi bjöd henne på middag.

Pär visste inte hur han skulle göra med bestämde sig för att träffa Siw öga mot öga och verkligen säga förlåt.

Siw ryckte till och såg lite chockad ut när hon såg honom.

Hej Siw, kan du någonsin förlåta mig för att jag betedde mig som ett svin mot dig. Det var verkligen oförlåtligt och jag ångrar mig av hela mitt hjärta.

Hon såg på honom och såg allvarlig ut.

Visst kan jag det. Erik och Maja har berättat om dig och att du miste din familj i unga år och att du nu riskerar att bli ensam igen. Jag hoppas innerligt att det reder upp sig och jag är beredd att glömma och förlåta.
Tack snälla du och jag är säker på att du kommer att gå långt och att Erik låter dig ta mer och mer ansvar så att du får växa in i rollen och bli ett bollplank som Erik var för mig.

Maja kom ut från köket och tittade förvånat på honom.

Nämen Pär vad roligt att se dig jag tyckte jag hörde din röst.
Jag ville bara komma och ta farväl innan jag åker ner igen.

Hon kramade om honom och bad honom stanna och fika med dom vilket han gärna gjorde. Det blev trevligare än han tänkt sig och Siw visade sig var en kul tjej och kunde mycket trots sin låga ålder.

När det hunnit bli sent så tackade han för sig och kramade både Erik, Maja och Siw adjö och körde tillbaka till hotellet. Han kände sig helt ok vilket var väldigt länge sen han gjorde och sov lugnt den natten utan mörka tankar.

Torsdagen tillbringade han i bilen. Han åkte ut till havet och njöt av den norra skärgården. Åkte in i Waxholm och åt lunch och satt på en bänk vid färgläget och åt på en glass och tänkte att livet kunde ha tagit en annan vändning om Elsa och han hade flyttat hit men det var ingen idé att tänka på om hela tiden. Nu var verkligheten en helt annan. En som han inte längre trivdes i.

Imorgon måste han åka hem till den tomma lägenheten han blivit intvingad i. Han såg inte fram mot det direkt men här kunde han ju inte stanna och han saknade sina barn och Elsa. Hur skulle hon ta emot informationen och hur skulle framtiden bli?

Vägen hem blev lång. Han ville inte riktigt komma fram och stannade ofta och fördröjde det oundvikliga. När han kom fram hade det blivit kväll redan och han skyndade sig att packa upp och bestämde sig för att ringa till Elsa. Det gick fram många signaler till en mansröst svarade.

Hej det här är Elsas telefon, hon står i duschen, vem kan jag hälsa ifrån?
Och vem fan är du då? Frågade Pär med kyla i rösten.
Jag heter Leif och är läkare på samma sjukhus som Elsa arbetar på, vi är arbetskamrater men vem är du och vad vill du.
Jag är pappa till Elsas och mina barn kan du be henne ringa mig nu.

Han hörde hur mannen knäppte av samtalet utan att säga ett ord. Pär blev mer och mer förtvivlad. Hade Elsa träffat någon annan på jobbet. Först tänkte han åka dit och ta reda på vad som händer men slog bort tanken. Han ville inte ställa till en scen så barnen blev rädda.

Han hade dessutom en sprängande huvudvärk och kunde inte tänka klart. Han började leta efter huvudvärkstabletter. Någonstans måste det väl finnas tänkte han. Killen som bodde här hade ju lämnat kvar saker. Han letade i badrumsskåpet men där var det tomt.

Han gick ut i köket och började leta i alla skåp när han öppnade det sista såg han längst upp i ett hörn så stod en hel flaska whiskey som var oöppnad. Han hade någon gång i sin ungdom smakat whiskey men inte tyckt om det. Nu såg han ingen annat val och tänkte att det kanske hjälpte något mot huvudvärk.

Han hämtade ett glas och satt sig i soffan och hällde upp. Han smakade försiktigt och tog en klunk. Det smakade starkt och rätt illa, han som bara drack öl. Sak samma, han svepte glaset i ett svep och höll på att hosta lungorna av sig. Det brände i halsen men efter en stund så kände han en egendomlig värme sprida sig. Han fortsatte att dricka tills flaskan nästan var tom och somnade på soffan med kläderna på.

I sitt halvt medvetslösa tillstånd började han drömma om en varm och skön sommardag. Han hade fina kläder på sig och var på väg till kyrkan. Han skulle gifta sig med sin älskade Elsa och han kunde se kyrkan torna upp sig och han kunde höra kyrkklockorna slå, högre och högre tills han slog upp ögonen och först inte visste var han var men sen såg han mobilen vibrera och snurra på bordet och ringa högt.

Hallå, svarade han halvt sovandes.
Skönt att du var hemma, hörde han Elsas säga, det har hänt en spårvagnsolycka och jag måste snabbt ta mig till jobbet, du får passa ungarna, sa hon.

Han hörde hur hon knäppte av innan han hann säga att han verkligen inte var i form att passa barnen idag. Han stönade högt och försökte resa sig men föll tillbaka igen och försökte fatta vad som höll på att hända.

Fem minuter senare ringde Elsa på dörren och han släpade sig upp och öppnade. Barnen sprang genast in och var nyfikna på lägenheten som dom aldrig sett och gick på upptäcktsfärd.

Men hur ser du ut, är du sjuk, undrade hon.

Så fick hon syn på den snart uppdruckna whiskyflaskan som stod kvar på bordet.

Men Pär har du suttit och supit upp en hel flaska whiskey, vad har det tagit åt dig?
Fråga Leif, sa han bittert.

Hon såg chockat på honom och han kunde se i henne ansikte att gårdagens samtal men honom inte hade redovisats för henne. Hon kunde inte se honom i ögonen när hon sa.

Jag får ringa mamma så får dom hämta barnen, du får se till och passa dom tills dom hinner hit.

Han stängde dörren efter henne och försökte se var barnen tog vägen. Dom hade hittat sovrummet och stod och hoppade i sängen. Han gick snabbt in på toaletten och kräktes. När han kom ut såg han att Agnes hade hittat en ficklampa och låg på golvet och lekte detektiver med Lilleman efter sig.

Han döptes egentligen till Fredrik men det namnet var inget som Pär ville använda, det var Elsas mamma som envisades med det namnet och Elsa hade gett med sig. Pär hade aldrig kallat honom något annat än Lilleman och Elsa kallade honom bara Fredrik när hennes mamma var närvarande.

Han förstod inte hur han skulle kunna hålla sig vaken och började leta efter fjärrkontrollen till Tv:n, han hittade en låda under soffbordet och hittade den. Han satt på Tv:n och började leta efter barnprogram. Han hittade till slut en kanal som visade tecknade filmer och när barnen hörde det kom dom springande och kröp upp i soffan till honom. Agnes till vänster och Lilleman till höger. Han höll om dom och somnade genast till igen.

Han vaknade av ringsignalen på dörren och bävade för att gå och öppna dörren men ringandet fortsatte och han tvingade sig upp ur soffan och fram till dörren. Utanför stod Elsas mamma och såg sur ut.

Det var ju just typiskt att du inte kunde passa barnen idag. Vi var på väg till Stockholm och var bjudna på en Finlandskryssning av bekanta men det gick i stöpet nu på grund av dig.

Hon tittade surt på honom men sken upp när barnen kom springande mot henne. Hon klädde på dom under tystnad och tog dom utan att se på honom och gick mot bilen. Elsas pappa stod kvar och klappade honom på axeln och viskade.

Tack för att du räddade mig från Finlandsresan med köande fulla gubbar vid smörgåsbordet och släpdansandet sen, tacka vet jag storbandsjazz.

Pär hade alltid känt att Elsas pappa Sven tyckt om honom mer än Elsas mamma gjorde. Han stängde dörren och låste och tänkte först lägga sig i sängen men orkade bara tillbaka till soffan och la sig raklång och somnade som en golvad boxare.

När han vaknade igen så var det eftermiddag och solen sken in genom ett fönster och värmde honom där han låg i soffan. Han reste sig upp och kändes sig helt ok. När han tänkte efter så kände han att ett egendomligt lugn hade kommit över honom. Han mindes något som hans psykolog hade sagt till honom för länge sen.

Hjärnan är fantastisk på att lösa problem när du sover. Ditt undermedvetna löser problem du haft och när du vaknar ser du allt i ett nytt ljus. Hon hade haft rätt han visste nu precis vad han skulle göra, att han inte hade tänkt på det. Han hade lurat ödet för så länge sen och valt att inte följa med i bilen med resten av familjen. Det var därför han haft så dåligt samvete när alla dog men inte han.

Han skulle betala tillbaka sin skuld till ödet och han visste precis hur han skulle göra. En plan tog sig in i hans medvetande. Han var en bra simmare så det skulle nog bli lätt. Han skulle åka till havet, till deras strand där han tillbringat så många somrar när han varit liten och senare med Elsa och barnen.

Han skulle följa stigen till höger om viken som han gjort så många gånger tidigare när han var mindre. Längst ut mot havet fanns en häll som han brukade hoppa ifrån, fast han inte fick. Det var kallt och bråddjupt där och hans mamma förbjöd honom att gå dit men inte lyssnade han på det. Det var så spännande med det kalla vattnet och djupet under sig.

Där skulle han gå i och simma för allt han var värd så att han hann komma så långt ut i havet att det var försent att vända, om han mot förmodan skulle ångra sig. Han visste att i det kalla vattnet klarade kroppen högst tio till femton minuter innan man blev så nerkyld att man blev medvetslös.

Sen kommer man till den eviga sömnen och alla bekymmer försvinner.

Han ville inte att Elsa skulle få veta att han bara försvunnit och gå och vänta länge på besked vad som hänt. Det var bättre att skriva ett avskedsbrev och tala om allt han gick och bar på och varför han måste göra det han planerade. Han letade i lådan där han hittade fjärrkontrollen tidigare och hittade ett anteckningsblock och en bläckpenna. Han tänkte igenom noga och skrev.

Älskade Elsa

Jag kan inte med ord beskriva vad du betyder för mig och hur mycket jag älskar dig. Din kärlek dövade min sorg jag bar på när vi träffades och du skänkte mig hopp och en tro på en ljus framtid.

Resultatet av vår kärlek blev att jag fick den familj jag så länge saknat med två underbara barn. Styrkan jag fick hjälpte mig i min karriär och jag blev uppskattad och till slut ovärderlig för företaget men det var här allt började gå fel.

I min jakt efter beröm och framgång gick jag vilse och efter alla klappar på axeln var det inte det jag egentligen ville ha. Jag tvingades att vara borta från dig och barnen och började tappa fotfästet.

Nu är allt försent, jag har förlorat mitt arbete och vad värre är, jag har förlorat din kärlek och tro på mig som betyder allt för mig. Jag tvingas bo i någon annans hem med mina dystra tankar och jag skulle aldrig stå ut med att se dig i armarna på någon annan.

Att du kanske åker ner till vår strand i sommar med någon annan än mig är mer än jag klarar av. Den sorgen skulle drabba mig lika hårt som när jag förlorade min familj för så länge sen och riva upp mina sår för alltid.

Därför reser jag nu bort och har en enkelbiljett utan retur. Jag reser till den eviga sömnen där jag inte längre hör rösten i mitt huvud som ger mig skulden för allt och undrar varför jag lever.

När slutet kommer finns vår första sommar vid havet för alltid inbränt i mitt minne älskade Elsa.

Han vek ihop lappen och stoppade ner den i fickan på jackan. Han skulle lägga den i framsätet på bilen och parkera bilen vid stranden så att den hittades lätt. Nu var det klart och han skulle säga adjö till barnen imorgon när Elsa var hemma igen. Han hoppades att barnen var hemma då.

Han kände sig lugnare än på mycket länge och duschade bort fyllan från tidigare och var pigg och kry igen. Han klädde sig och gick ut i solen som fortfarande var högt på himlen. Han kände strålarnas värme som aldrig tidigare. Det doftade vår och allt var som det skulle. Han gick upp på kulle och blickade ner över husen. Han kunde nästan se sitt och Elsas hus långt där nere, om ändå allt varit annorlunda tänkte han.

Han var lite hungrig nu och gick tillbaka och ringde efter en pizza. Resten av kvällen såg han på Tv och tänkte inte mer på morgondagen. Han somnade efter midnatt och sov lugnare än på mycket länge och hade inga fler mardrömmar eller röster i huvudet.

När han vaknade nästa dag visste han först inte vilka planer han gjort dagen innan men sen kom han ihåg lappen som fortfarande låg i jackfickan. Han läste igenom den än en gång men ändrade inget. Han åt en riktigt bra frukost eftersom han måste vara stark senare.

När klockan närmade sig elva var det god tid att åka hem till huset och ta farväl av barnen och Elsa. Först nu kände han sig orolig, tänk om hon inte var hemma eller att barnen fortfarande var hos mormor och morfar. Han fick chansa för nu fanns ingen återvändo, han kände ingen tvekan i sitt bröst.

När han stod utanför dörren visste han inte hur han skulle känna när Elsa öppnade dörren eller vad han skulle säga. Han ringde på och det dröjde en stund innan dörren öppnades.

Hej Pär, sa hon en aning förvånad, varför kommer du såhär utan att ringa först, har det hänt något.
Ja det kan man säga, jag har slutat på jobbet för projektet är klart och sjösatt och Erik tar nu över. Jag har bestämt mig för att resa bort och blir borta ett tag så jag ville bara säga hej då till barnen och träffa dom en stund.

Elsa tittade förvånat på honom men släppte in honom, han slängde sin jacka på en stol som stod i hallen och gick upp för trapporna till övervåningen där barnens rum låg.

Agnes byggde med Lego och Lilleman körde med sina bilar på bilmattan på golvet. Dom blev jätteglada att se honom och han satte sig ner och kramade om dom och lekte en stund medans han berättade att han skulle bli borta ett tag och ville säga hej då.

Barnen hade ingen uppfattning vad ett tag var och han trodde inte att dom skulle bli lika förtvivlade som han blev när hans familj försvann. Dom hade ju mormor och morfar också så Elsa hade ett bättre stöd än han tänkte han.

När han sagt hej då och gick ner för trappen satt Elsa på stolen och grät. När hon såg honom komma ner reste hon sig och kom fram och kramade om honom och sa.

Förlåt Pär för allt som hänt och att jag har kört iväg dig, jag älskar ju dig och vill att du kommer hem igen. Åk inte iväg är du snäll utan stanna här nu.

Han förstod ingenting men allt höll på att vända upp och ner på hans planer och han försökte förstå vad som hände. Det kändes underbart att stå här och krama Elsa igen men samtidigt snopet. Som om man köpt en resa och såg fram att åka ner till solen och när man äntligen stod på flygplatsen får man reda på att resebolaget gått i konkurs.

Det var då han upptäckte att hans jacka nu hängde på en galge. Elsa hade sin vana trogen hängt upp hans jacka och hittat brevet, när hon skulle lägga tillbaka det fick hon bråttom och fick inte ner det riktigt och det hamnade snett i fickan.

Han såg på henne djupt i ögonen men det var inte kärlek han såg längre, det var medlidande och han blev alldeles kall inombords när han förstod att den kärlek han kände för Elsa inte längre var besvarad på samma sätt som tidigare.

Vad glad jag blir, sa han, jag kan knappt tro det att du ger mig en ny chans.

Han tog på sig sin jacka och såg rädslan i hennes blick och fortsatte.

Jag måste bara till lägenheten och hämta mina grejer jag har rena kläder i kappsäcken och lite saker i badrummet men jag kommer så fort jag kan. Vi kanske kan städa ur lägenheten tillsammans imorgon och lämna tillbaka nyckeln.

Hon nickade bara till svar och han gick mot dörren när hon kom fram till honom och kramade honom och bad honom skynda sig.

Han gick ner till bilen och öppnade dörren och tittade upp mot köksfönstret. Hon stod och tittade på honom och han vinkade till henne och hon vinkade tillbaka. Sen satte han sig och körde iväg. När han kört en stund och inte såg hennes hus längre kom han fram till korsningen där man kunde svänga vänster upp för backen för att komma till lägenheten. Han tittade upp och såg det stora trädet intill huset.

En tår rann nerför hans kind när han började köra rakt fram istället, vägen som ledde mot havet. Till den eviga sömnens underbara tystnad.

Författare: Jan Larsson