DEN RÖDA FLODEN
Omgivningen är alldeles stilla. Träden speglas i det kristallklara vattnet. Det råder tystnad, och det enda toner man kan höra är skogen som sjunger ljuvt. Den varma sommarvinden får träekan att svaja från sida till sida när vågorna skvalpar lätt mot båten. Mina blå ögon betraktar det sövande flötet som guppar upp och ner. Sả långt mitt minne kan bära mig har jag i detta idylliska paradis spenderat varje sommar.
Känslan av lugnet som fångar mig påminner om en kvinna jag en gång träffade. Jag älskade henne mer än livet, hon fanns alltid vid min sida. Men senare kom jag att förakta henne högt. Tillsammans med en god vän besökte vi en bekant i utkanten av staden. Sedan några dagar tillbaka hade vi planerat händelsen som skulle komma att förändra mitt liv. När det förtjusande amfetaminet uppvaktade mig för första gången.
Förimmelsen när den röda floden rusade allt fortare, min kropp brinner frän benen och sprider sig snabbt uppåt. Känslan att vara tillsammans med kvinnan frăn dina drömmar gàng pà gảng. Syret som flödar i mina lungor tar mig med storm, och jag andas med djupa andetag. Jag står på en myr och min kropp sjunker genom mossen.
Den sagolika doften av att någon klipper gräset pă sommaren păminner om en smakförimmelse jag aldrig kommer glömma. En fülländad symbios, jag strosar pă moln. Många år senare ska jag komma till insyn med att det blott är dåliga repriser, ingenting är gediget.
Min bror och jag brukar bege oss till denna del av sjön eftersom det var här han vevade in den största fisken vi har fått tillsammans. Det spelar ingen roll om det regnar, åskar, stormar eller om så Poseidon välter båten. Min bror ger inte upp förrän han håller i håven med en stor fisk i nätet. Jag tänkte hur gott det skulle bli att fă äta smörstekt abborre. Eller skulle man kanske ta fram röken vi köpt på vårkanten då snön börjat smälta bort från vägarna. Få känna den praktfülla doften av nyrökt lax skulle vara enastående. Vi skulle sitta på bryggan med fötterna i vattnet och uppleva solgudens varma nigning. Nuet och tillfället att få umgås bara vi bröder är någonting jag alltid placerat högt upp på min piedestal. Började fundera på hur länge det skulle dröja innan den första fisken låg i hinken som stod halvfull med vatten på båtens durk.
Karl ropar till ”Olof, håven!” Ser att flötet är borta, det som vilade så lugnt på vattnet.
Med ett ryck kastar jag mig instinktivt efter håven så att båten nästan kantrar. En kamp mellan min bror och köttbytet under den blå skimrande ytan utspelar sig. Min rygg värker, jag måste ha gjort illa mig när jag försökte greppa håven. Jag reser mig upp och rätar ut kroppen. Ser att min bror fortsätter kämpa, hans pupiller vidgas och man kan verkligen se hur fokuserad han är. Efter en stunds kraftmätning så är fejden över och fisken ligger i hinken. Jag Lutar mig över kanten för att skölja bort svetten från ansiktet och får syn på mitt ärr i pannan, kommer att tänka på kvällen jag fick det.
Det är blod runt omkring mig när jag vaknar upp, trots att jag är i min egen lägenhet så känns den obekant. Genom springan mellan dörren och väggen kastar en ljusstråle in sitt sken. I övrigt är det alldeles mörkt i rummet. Mina vänner var på besök hemma hos mig. Vi hade fest och alkoholen flödade. Berusningen var högst märkbar som den brukade vara. Under kvällen blev jag och min bror oense och hamnade i slagsmål.
Minnesbilderna från själva händelsen är otydliga men efter många om och men så blev jag skjutsad till akuten för sätta punkt på kvällen i form av stygn. Trots bråket så skiljdes vi som vänner.
Författare: Olof