Vändplanen
En prosadikt
I varje människas liv finns en vändplan.
Man kommer dit med år av minnen,
med frågor som legat tysta länge,
och med ett hjärta som burit mer än orden orkat säga.
Där stänger man av motorn.
Tystnaden blir en spegel,
och livet passerar stilla genom tanken —
inte för att dömas,
utan för att förstås.
Efter en stund öppnar man bildörren igen.
Man sätter sig bakom ratten,
vrider om nyckeln
och kör tillbaka samma väg som man kom.
Granarna står kvar.
Dikena är desamma.
Kurvorna har inte flyttat sig en meter.
Ändå är ingenting riktigt likadant.
För vägen förändrades aldrig.
Det var människan som gjorde det.
Och ibland är den största vändningen i livet
att återvända samma väg,
men med ett lättare hjärta än det som en gång kom dit.
Författare: Kenneth Bergmark 2026 08 27
Att bära sig själv
I livet bör du alltid ha respekt för dig själv.
För dina värderingar, dina idéer, dina tankar och dina ord.
Låt ingen trampa på din värdighet, men bär den heller aldrig som högmod. Den sanna styrkan är lugn, inte högljudd.
Våga stå kvar när det blåser, och våga ändra dig när hjärtat lärt sig något nytt. Respekt för sig själv är också att fortsätta växa.
Kom ihåg: Sann elegans i livet syns inte i kläder eller titlar. Den märks i hur du möter människor, hur du håller ditt ord, och i sättet du bär dig själv — varje dag.
Den sista raden känns nästan som ett livsmotto. Jag tror den passar dig särskilt väl: ”Sättet du bär dig själv — varje dag.” Den har både värdighet och ödmjukhet i samma andetag.
Författare: Kenneth Bergmark 2026 09 01
Hösten gör sig påmind
Hösten gör sig påmind. Den pryder en uppfart med gula löv från närbelägna björkar. Regnet skriver tysta ringar i gårdagens hjulspår, och gruset bär en dämpad glans. En vindpust dröjer, lyfter ett enda löv som om sommaren vinkade farväl. Jag stannar i dörröppningen utan att säga ett ord. I tystnaden förstår jag: hösten knackar aldrig – den kliver varsamt in.
Författare: Kenneth Bergmark 2026 08 30