Kategorier
Noveller

Flykten

Den gamle mannen släpade sin trötta lekamen genom skogen. I tre dagar och tre nätter hade han stapplat fram genom den snåriga terrängen. Han hade aldrig i hela sitt liv varit så utmattad. Men mannen visste att de skulle hinna ifatt honom om han stannade för att hämta andan, om så för en sekund.

Plötsligt rasslade det till i buskaget, som om skogen vaknat upp ur en mardröm. Mannen som inte sovit på flera dygn ryggade förskräckt tillbaka när han insåg att ett lodjur stod i hans väg. Han stirrade skräckslaget på djuret och insåg att det var en björn, nej, ännu värre – en varg. Han hade som litet barn haft en återkommande dröm om hur han blev uppäten av en flock vargar. Varje natt slet de honom i stycken som om han vore ett försvarslöst litet lamm. Varje morgon vaknade han med kallsvetten rinnande nedför pannan, men lycklig över insikten att allt varit en dröm. Men den här gången var det annorlunda. Den här gången var det ingen dröm.

Han började sakta röra sig från vargen samtidigt som han försökte skrämma den genom att utstöta skrän åt den. Plötsligt snubblade han, och blev liggandes försvarslös på marken. Han visste att hans stund var kommen. Mannen låg på den kalla marken och darrade av skräck. Han kände hur vargen flåsade honom i ansiktet… Han slöt sina ögon och lät mörkret omsluta honom.

Den gamle mannen vaknade efter att en evighet vandrat förbi. Han levde. Varför hade inte vargen ätit upp honom? Han låg kvar några minuter på marken och lyssnade efter vargens andhämtning, men hörde inget. Han kunde inte ens höra vindens ringlande framfart genom skogen. Mannen samlade mod, reste sig upp och stirrade rakt in i vargens nollställda ögon. Han hade låtit sig skrämmas av ett varghuvud i trä som någon hade satt upp på en påle. Han började genast springa igen, snart skulle de hinna ifatt honom. Mannen visste inte hur länge han legat på marken, men han visste att de var honom på spåren. De var så nära att han kunde känna lukten av dem. Han visste att det var för sent att undkomma dem, men han vägrade att dö med vetskapen att han varit ett lätt villebråd.

Insänd av okänd.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *