ugh, jag längtar tills jag är fyrtio,
där inget sms eller samtal betyder liv eller död,
där varje bussresa inte är fylld av ångest och skuldkänslor,
där varje kompishäng inte är en mask jag tar på mig.
men samtidigt…. så längtar jag tills jag är fyrtio,
för jag ser oss där,
vakna i samma rum varje morgon,
du som rör vid mig som om inget ont någon kan nå oss
åh, vad jag längtar tills jag är fyrtio,
när jag kan luta mig mot dig i tystnad,
när min vardag är din vardag,
och när allting inte känns så svårt.
Författare: PastaMinou