Regnskog av asfalt.
Porlande kanaler av grumligt regn.
Håglöst strövar djuren fram –
fram och tillbaka förbi fasader av betong.
Portmonnäer tränger sig igenom rockfickorna.
Ögonbrynen krokiga
korvade
nedtyngda av regnet.
Aldrig blickar de upp; aldrig mer.
De känner inte längre igen det svartnande täcket,
noggrant
placerat över deras bleka hjässor
grumligt som regnet
tömt på sina ljus.
Ljusen.
Stjärnorna for hem till solen en natt, ni förstår.
En natt som inte övergick till dag
en natt som töjdes ut i vad som för denna regnskog
är livet.
Och vid varje liv som nu kommer och går
rinner en droppe ner
hörs skvalpet av vatten mot grus;
vatten mot betong.
Nere i skogen fylls asfaltens springor med grumligt regn
och djuren
stannar upp.
Grumliga ögon prövar sig upp bland molnen
De torkar sina nosar torra med tassarna.
Lämnar portföljerna vid vägarnas sluttning.
Och önskar sig snö till jul.
Författare: Emma Gajbert