Kategorier
Dikter

Ett speciellt minne för mig, men vad var det för dig?

Mitt hjärta börjar slå i ökande takt, och min blick börjar snurra.

Ljudet av den kaotiska omgivningen tystnar, då jag lägger mig bredvid dig, jag kollar upp och min blick möts av din.

Dina ögon kollar in i mina, jag har aldrig haft chansen att lägga märke till förrän nu, att de är så fina, och jag funderar samtidigt över vad du tänker om mina.

Ända tills min blick inte längre möts av din, känner jag en förlust, att vilja vara närmare dig, och ge dig en puss.

Medveten om att detta moment inte kommer vara för alltid och snart kommer förbli ett minne, så spänner jag mina armar runt dig lite längre, för då känner jag i alla fall inte att jag gått vilse.

Författare: Nikki

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *