Den gamla kvinnan var på väg till sin dotter till det huset som låg ute på landet. För att ta sig dit var kvinnan tvungen att gå igenom en mörk kyrkogård som låg vid en mörk skog. Att gå runt skogen å kyrkogården var inget alternativ, det skulle ta minst 1 timme så kvinnan bestämde sig att ta genvägen genom kyrkogården. Dottern som heter Eva och hennes gamla mor vid namn Greta har alltid haft bra kontakt genom åren men nu när Eva flyttat till landet så har Eva och hennes mor Greta inte haft någon speciell bra kontakt med varandra så därför skulle nu tant Greta hälsa på sin dotter ute på landet. Greta var en gammal mor på 82 år och ville se hur Eva och hennes barn mådde.
Kyrkogården var ett ställe där gamla fångar eller slavar hade blivit begravda.
För ca 100 år sedan så var det en härskare som var oerhört grym och torterade fångar som han hade fångat via ett krig som pågick på den tiden. Han brände folk levande eller så fick de jobba utan knappt någon mat eller vatten, folk fick gå nakna, ingen läkarvård om de t.ex. skar sig på något vasst på marken eller trillade å slog i huvudet i marken. Den här härskaren, Nebulus, var sadistisk, han lät fångar svälta att de började äta på varandra nästan. Han kunde slänga en fånge eller slav till vargar så de blev uppätna levande. Eller hugga folket med en yxa fastbundna med en yxa från fötterna sakta upp på benen och sedan klyva fångarna på mitten. Blodet rann och sprutade överallt, men Nebulus och hans män njöt av att se folk lida, svälta och bli mosade av en Elefant som trampade ihjäl dem eller bli sågade hängades upp och ned och bli klyvna på mitten. Det låg lik delar över allt och blod.
Kriget tog slut efter några år och de flesta dog, även soldaterna och härskaren så alla låg nu begravda vid den här kyrkogården.
Huset Eva bodde i var inte så gammalt, det var faktiskt nybyggt och ingen hade bott där tidigare. Så tant Greta såg fram emot att hälsa på sin dotter och det nybyggda fina huset.
Men varken Eva eller Greta kunde sin historia om vad som skett kring den här kyrkogården i skogen och vad det var för folk som låg begravda där.
Iaf så skulle Greta en sen kväll gå iväg till sin dotter, det var mörkt och kallt ute, månljuset lyste bakom en svag bris av dimma men den låg tätare kring marken. Klockan var ca 00 när Greta skulle hem till Eva eftersom Eva jobbat sent.
Greta närmade sig skogen och kyrkogården. Tanten var lite små rädd eftersom hon inte rört sig i dessa trakter tidigare.
Greta kom sig in i skogen och närmade sig kyrkogården, hon funderade på om hon skulle gå runt ändå men beslöt sig för att; äsch det är väl bara på film det är spöken och sånt kring kyrkogårdar. Tanten närmade sig kyrkogården men var lite rädd iaf. Det var ju ändå mörkt och man hörde ljud från vajande kvistar från träden, vinden som blåste lite svagt. Greta närmar sig en stor gravsten där det står namnet Nebulus och tiden han levde. Hon reagerade inte över det något speciellt utan gick vidare.
Nu var det alldeles tyst och mörkt. Greta lade märke till att det helt plötsligt blev så tyst. Hon stannade upp och hon står nu mitt i kyrkogården bland alla gravstenar som de torterade slavar, fångar och soldaterna låg. Hon hör ett knakande, knarrande ljud bakom en gravsten och hon blir alldeles stel av skräck. Bakom gravstenen ser hon en blodig arm sticka fram. Hon ser även hur hela kroppen kryper sig fram och hur det sker likadant bakom fler gravstenar. Blodiga, lemlästade kroppar kommer närmare och närmare henne. Hon flyr därifrån mot huset som inte ligger så långt bort från kyrkogården och skogen nu. Helt plötsligt så står det en stor riddare med ett öga och en arm med ett svärd framför henne. Hon är helt chockad och vet inte vart hon ska ta vägen. Riddaren är Nebulus som rest sig från de döda, svingar sitt svärd mot Greta men missar precis och han ramlar ihop. Nu är det fler döda blodiga kroppar som försöker att komma åt henne å döda henne. Hon flyr sin väg och har tur och kommer sig ur kyrkogården. Men det är en hel hög av gamla riddare och slavar som jagar henne sakta men säkert efter henne.
Hon tar sig till huset och Eva kommer ut och är glad över att se sin mor. Men även hon upptäcker ca 70 levande döda komma mot dem och huset. De levande döda har ett slags väsande ljud och vill bara komma åt dem och få äta upp dem eller döda dem på något brutalt sätt. Döda är instinkten för dessa gamla krigare och fångar. Greta och Eva tar sig in i huset. Eva är änka men har 3 små barn. Barnen är 11, 7 och 5 år gamla. Alla är totalt förskräckta och vet inte vart de skall ta vägen. Dessa Zombies kommer närmare och närmare huset och försöker ta sig in. Dörren är av Solid material så de har svårt att tag sig igenom där. Greta och Eva hämtar sig en varsin kniv och ungarna springer och gömmer sig.
Nu är det blodiga zombies, en del utan ben, en del utan huvud runt hela huset och klättrar runt på det. Det finns ingen väg att fly för familjen nu. Alla skriker och det är full panik. Fångarna och soldaterna tar sig nu in genom fönstren till huset. Eva och Greta försöker att knivhugga zombie folket så mycket de kan. Men det är svårt, de lyckas döda några, men de är så många nu att det inte finns mycket att göra. De Levande Döda har nu fått tag på barnen. Den lilla flickan på 5 år skriker och gråter sig till döds, medans de äter henne levande. 7-åriga pojken skriker han också, medans zombie folket bryter armar och ben av på honom levandes. Den 11 åriga flickan slits i stycken och de kväver henne till döds samtidigt som hon kippar efter luft.
Mamman och tanten lyckas inte heller att döda några fler utan det som händer är att de får se varandra en sista gång i ögonen medans zombies sliter ut inälvor och hugger sedan av mammans och tantens huvud.
Nu har zombis flytt stället medans huset ser ut som ett slakt hus med brustna själar som omgiver huset.
Vart zombie folket tog vägen sedan vet man inte, förmodligen tillbaka till deras gravar i väntan på nästa familj.
[highlight color=”black”]Skriven av Mikael Andic[/highlight]