Jag slet loss verklighetens kupol, en intensiv häxjakt, en butimar-fågel under min tunga
Nostradamus profetia är min skugga. Jag är kompositionen av en nött planet
Mozarts Hiroshima öppnar sig i dina ögon, jag är ett mänskligt sinne av vass
Jag gråter vid stranden av min drömkyrka, tillkännagivandet av mitt skrik lastas på ett skepp
Jag är Jakobs näsduk på klipporna. Jag är tyst, mitt minne luktar skalv
Jag brände mina händer på min kropp, förvandlades till en dvärg med glashår
Min nationalitet blev den nya världsordningen, jag är en vildes schizoaffektiva förflutna
Byggnader ress på min torso, jag gömmer mig i det sista hålet
De namnlösas kyrkogård kommer sluka mig, deras Sodom och Gomorra-tidsåldrar
Jag drunknar med ett eländigt ansikte, trottoarerna krossar mina ögonfransar
En jonglör leker med mitt huvud, jag älskar med min ensamhet
Min Gud, jag vet inte vems gud jag är. Jag skapade mig själv, i trots mot mig själv
I mitt parallella liv är jag en tjäras öken, Archimedes laglöshet
I mitt hjärtas eksem ruttnar jag av det okända
En natt, annekterar jag mitt blod till min själ…
Författare: Binnaz Deniz YILDIZ