Varje poet behöver en musa –
en kvinna, född ur skönhetens sköra blomknopp.
Hon som morgonens ljus kysser i pannan,
som solens strålar älskar
och månens ljus beundrar.
Kvinnan som lyser starkare än alla stjärnor
i nattens bistra kyla,
där fjärilars ömma vingar rör vid hennes sköra,
men ack så älskvärda kinder,
och där deras tidlösa färgnyanser dröjer
som en viskning i hennes själ.
Författare: Felix Kaldeby