En tår som gnistrar av liv….bara den meningen Fick jag i slutet av ett mail igår och skrev en dikt
En tår som gnistrar av liv på en rosig och brunbränd kind
Ur ett öga så vackert blått vid ett hav med en smekande vind
I en by med söta små hus i ett land och en underbar tid
På en strand när solen gick ner och du gick så tyst här bredvid
I ett hus som var målat i vitt med den vackraste blåa dörr
Och en sommar med glädje och lust är idag inte längre som förr
Mina minnen nu snart bleknar bort när vi inte längre är där
Så nu gnistrar en tår på min kind och jag önskar att du vore här
Författare: Gunilla Eddeborn