Han hade haft många drömmar i sin ungdom Johannes Ramsköld. Först och främst hade han drömt om en mycket vacker och tilldragande tjej i en parallellklass, Eva Strömberg. Hon var allt för honom under några år i högstadiet och i början av gymnasiet. Han älskade att se på henne, att höra henne tala och vid några tillfällen lyckades han även få tillfälle att dansa med henne. På dessa minnen kunde han leva flera veckor. Det var inte bara kärlek, han var besatt av henne och kunde när som helst som han slöt ögonen känna värmen från hennes kropp. Nu var det bara som så att hon umgicks med killar som var några år äldre som också fann henne mycket tilldragande. Stackars Johannes hade inte en chans och han var väl medveten om det.
Åren gick och trettio år senare träffade han henne på en hamnfest i den lilla staden och han kände knappt igen henne. Vad han såg var en kvinna med cirka 25 kilos övervikt, högröd i ansiktet och märkbart berusad. Av någon anledning hade hon blivit missnöjd och aggressiv och skällde nu ut sitt sällskap. Även om Johannes inte var någon finkänslig språkpurist reagerade han på den hennes ytterligt vulgära språk. Detta var alltså den kvinna som han älskat i flera år och som varit huvudpersonen i hans drömmar. En överviktig, alkoholiserad och vulgär kvinna som nu skrek och ostyrigt rumlade runt och väckte allas förakt. Hon hade inte känt igen honom, något som han var ytterligt tacksam för.
En annan av hans drömmar var att köpa ett hus som låg nere vid havet. Att kunna stiga direkt ur sängen och ge sig ut i havet före frukost var också en dröm som han bar med sig. Det var också en arkitektritat villa som påminde om en fiskarstuga men med ett modernt utförande. Där skulle jag kunna bli lycklig, tänkte Johannes, varje gång som han passerade huset. Problemet var bara att värdet klart översteg vad han hade råd med och något större arv var inte att tänka på i hans familj och att vinna pengar på spel var han alltför klok för att inte ge sig in på. Huset köptes av en skolkamrat till honom som ärvt en större summa pengar av en morbror som var känd för sina konstiga affärer och sin kreativa bokföring. Det var alltid med en sorts saknad som han kände i årtionden varje gång han passerade huset.
Nu ville det sig bara så att klimatförändringarna gjorde att vattennivån steg och svåra stormar åt sig längre och längre in mot land. Vattnet hade mer och mer närmat sig fastigheten och nu börjat att äta sig in på själva tomten. Att anläggas skyddsvallar skulle ha kostat miljoner och alla kunde nu se att även huset gick mot sin undergång. Det var en tidsfråga innan det skulle kollapsa. Ägaren hade desperat kontrollerat hemförsäkringen bara för att konstatera att försäkringen inte gällde denna variant av naturkatastrof. Fastigheten var omöjlig att sälja och av belåningen kvarstod 1,5 miljoner. Med denna skuld var ägaren tvungen att flytta och se sitt livs projekt malas sönder av havet och naturkrafter gentemot vilka han var chanslös.
Som alla pojkar drömde han också om den perfekta kroppen. Att se ut som Tarzan eller Fantomen var väl liter anno dazumal, det var Arnold Schwarzenegger och hans kolleger som gällde. Under sista året i gymnasiet hade han ivrigt besökt ett gym för att bygga upp en muskulös kropp och likna sina hjältar. Det gick dock inte särskilt bra. Musklerna växte bara lite och de stora grabbarna på gymmet erbjöd honom en genväg. Genom att ta några piller skulle han snabba på processen och hans lite taniga kropp skulle bli ett muskelberg. Sagt och gjort. Johannes började att självmedicinera för att nå sitt mål. Resultatet blev en katastrof. Han drabbades både psykiskt och fysiskt. Det blev allvarliga hudbristningar och djupa depressioner som resulterade i humörsvängningar och extrem aggressivitet. Han var tvungen att sluta med pillerna, både för sin egen skull och för omgivningens. Den perfekta kroppen var inte värd det priset.
En annan av hans drömmar var att bli lärare. Att inspirera det uppväxande släktet, att få dem att tänka och bli en del av den europeiska kulturtraditionen var hans stora målsättning med sina studier. Efter dock bara ett år på lärarutbildningen hoppade han av. Den mekaniska och livlösa utbildningen och de fyrkantiga mänskliga relationerna avskräckte honom och gav honom mardrömmar. Han sökte olika jobb och fick en underordnad administrativ tjänst på kommunen. Från denna utsiktspunkt kunde han konstatera att hans ”lärarkolleger” utsattes för ett byråkratiskt fyrkantigt system med en press både från chefer och framförallt från föräldrar. De hamnade i ständiga konflikter med elever, föräldrar och chefer och om de inte gick in i väggen så försvann ganska snabbt deras livsglädje.
I unga år hade han också drömmen om den stora fina bilen som skulle göra alla kolleger, släktingar och grannar avundsjuka. Det skulle vara en tysk bil med kraftig motor och i alla år gick han i hemlighet och tittade på och kollade in liknande bilar. När han trodde att det skulle vara möjligt att köpa en kom alla larm. Bilarna var dieseldrivna och orsakade stora koldioxidutsläpp och innehavarna blev mobbade som miljöbovar och klimatmarodörer. I det läger insåg han snabbt bilprojektet måste läggas på is då även hans egna barn skulle tillhöra mobbarna.
Slutligen hade hade även haft tankar om ett annat sätt att leva. Ett samhälle fyllt av solidaritet istället för kapitalistisk konkurrens. Han hade vid två olika tillfällen åkt till Kuba och deltagit i skörden av sockerrör och fyllt med stor tillförsikt av det folkliga deltagandet och den vardagliga solidariteten. Nu hade han från gamla vänner hört om den totalt nerkörda ekonomin och hur all solidaritet var borta och ersatt av en småborgerlig roffarmentalitet.
Nu bodde han i ett litet radhus i ett ytterområde, var gift med en kvinna sedan 20 år och den relationen fungerade någorlunda. Han körde sin sju år gamla Volvo och fortsatte sitt arbete i den kommunala förvaltningen. Hans kropp var något gänglig utom just runt naveln där man kunde skönja en viss utbuktning.
Ingen av hans ungdoms drömmar hade slagit in och han var evigt tacksam för att så var fallet.
Författare: Anders Kjellström