NovelleTre existentiella dikter: ”GLASKLAR” himlen i sin lindakvävd av dagens obeveklighet stjärnfallet en revai nattens sammet önskar mest ingenting, kanske slår det in iskristallernanaggar mina kanterslipartills bara min ursprungliga formreflekterar stjärnornas brus glasklarmed miljarder himlakropparsglöd i mitt bröst ”KUDDFORT OCH KOTTKRIG” jag är inte rädd för monsterjag är rädd för mig självrädd för spegelns viskandede […]
”MIDSOMMARVIND” Midsommarvind, du vandrar över slätter klättrar över bergen bortom trädtoppars grönska. Midsommarvind, du svalkar min kropp från dagens värme, du leker för stunden en dans i mitt hår. Midsommarvind, Så nyss du kom från ingenstans för att från mig försvinna Jag sprang men med dej jag ej Kunde hinna. ”SNÖFLINGA” Snöflinga vit, till marken […]
I Norsjövindens sus,— och tallens tysta sång där barndomsstigar sträcktes, både korta och, långa gånger. Du lärde dig arbeta med händer, — hjärta och tro, från rör och kyla till varma — möten där mäniskor bo. Motorcykelns frihet, dansens — mjuka steg, bland blommor, skog och stilla sjöars spegelfred. Ett liv i ärlighet,— där vänskap […]
Jag är den kalligrafiska kanten av en mörk skuggaJag är bäckens fåra, i min säng – i mitt galna flödeJag är tecknet för levande själar, transparenta harpor,svurna kontrakt och passioner.Intighetens mängd, existensen inuti intigheten,en docka som blir fulare ju mer den krymper, den magiska skogen, kappan som hänger från solen…Min ecstasy är ett rabiat mod! […]
Norsjö – en plats i hjärtat I stilla morgon över skog och sjövaknar byn i ljus och dimma,vägarna bär minnen från många stegoch röster som aldrig riktigt försvinner. Här möts årstider i lugn rytm,vinter som biter, sommar som andas ljus.Människor som känner varandras namnoch hälsar även när dagen är grå. Norsjö, du lilla samhälle i […]
Den korta vägen En man letade längeefter den kortaste vägen. Till slut sa en gammal tant: “Gå bara dit du skaoch ta det lugnt.” Det visade sig varaden kortaste vägen. Den lilla pausen Världen springer ibland fortoch alla verkar ha bråttom. Men någon sätter sig på en stol,tittar upp mot himlenoch tar en paus. Och […]
Kanske låter fånigt men ibland har jag mina känslor är utoin, hur man bygger ett förhållande vet jag ingetting om men jag vill bygga det med dig. Kan du tro mig om jag säger hur vackert mitt liv är med i min värld! Snubblar på ord och det snurrar när du nuddar min hand, och […]
Jag fäste en hjorts förbannade huvud vid min hjärnas skum av binnikemask Profethänder blev hängande i luften, slavar under mina hälar En kör utan kropp inuti kläderna För att skaka världen och kraterljud i människans bindväv Vulkaniska ylande… Sprängs stål-alfa, omega! FÖRSVINN, FRUKTANSVÄRDA ANDE! Min mors heliga hår, en duva som slog kullerbyttor vid min […]
SFINXENS ALGORITM Min kusliga kropp är en labyrint, en asblomma, mina lidelser dör! Jag springer mot en galen eld, en tiggare suger ut mitt sinne. Stjäl min röst (Mitt välsignade öde är tyst!) I speglarna finns han och jag, det som återstår av oss… Jag kväver min Gud! Runt hans hals en hårt åtdragen snara, […]
Det låg en nyckel därsom om den visste någotjag ännu inte förstått jag tog den i handenoch kände tyngden av något merän bara metall framför mig fanns en dörrtystorördväntande tiden stannade intemen den gick heller inte vidare och någonstansmellan steg och tankekom det stilla skulle du ha öppnat? Författare: Kenneth Bergmark 2026 03 31